➤ SPORTKRÖNIKA “Till flydda tider återgår min tanke än så gärna“. Runebergs berömda inledning till dikten “Fänrik Stål” är det första som poppar upp i huvudet, med tanke på att Sveriges fotbollslandslag återigen ska deltaga i detta – världens största idrottsarrangemang – som i år går av stapeln i Ryssland.

50-, 70- och 90-talets framgångar ter sig ganska avlägsna och i det närmaste ouppnåeliga i dagens stenhårda konkurrens. Att hoppas på en svensk medalj i sommar är väl för en nationalistisk Sverigevän som att hoppas på att SD vinner valet i höst. Med andra ord högst osannolikt.

De flesta fotbollsvänner har nog 94 års bronsmedalj i fräschast minne, när Sverige med världens då kanske bäste spelare Tomas Brolin i spetsen förlorade semifinalen mot brassarna med uddamålet efter att lagkaptenen Jonas Thern blivit utvisad och Romario nickat in segermålet i åttionde spelminuten. I bronsmatchen var målkungen Martin Dahlin skadad och den unge Henrik Larsson fick chansen, vilket resulterade i en utklassningsseger med 4–0 mot det påstått bakfulla bulgariska landslaget.

Tjugo år tidigare placerade sig Sverige som femma efter förlust (1–0) mot bronsmedaljörerna Polen, då man missat att kvittera i 64:e minuten på en straff. Svenska landslaget med stjärnor som Ronnie Hellström, Bosse Larsson, Ralf Edström och Roland Sandberg gjorde sedan en bragdmatch mot slutsegrarna Västtyskland som hade Franz Beckenbauer som kapten och Gerd Müller som måltjuv. Edströms makalösa ledningsmål, då han strax innanför straffområdet dundrar in en vänstervolley i nättaket på en chanslös Sepp Maier är en svensk fotbollsklassiker. Tyvärr klarade inte Sverige av att hålla emot den tyska fotbollsmaskinen som till slut vann med 4–2.

Ytterligare tjugo år tidigare, 1954, vann tyskarna för första gången VM-guld efter att ha besegrat det oslagbara ungerska landslaget med 3-2. Storfavoriterna Ungern, som hade en svit på 31 obesegrade matcher (27 vinster 4 oavgjorda) med stjärnspelare som Puskas, Hidigkuti och Sandor Kocsis, tog ledningen med 2-0 men tyskarna, utrustade med nya fotbollsskor försedda med skruvdobbar som gav bättre grepp på den regnhala gräsmattan på Wankdorfstadion i Bern (VM gick i Schweiz), kämpade sig tillbaka in i matchen och avgjorde i  84:e  minuten efter mål av Helmut Rahn.

“Miraklet i Bern” var tyskarnas stora revansch efter 2:a världskriget och stärkte moraliskt nationen Västtyskland i sina försökt att återhämta sig efter krigets förnedring och förstörelse. Dock skedde det kanske med ojusta medel, då det sägs att en vaktmästare efter matchen hittade sprutor och kanyler i tyskarnas omklädningsrum som troligen innehållit “Pervitin” (metamfetamin), krigsdrogen som fick tyska infanterister att under kriget marschera flera dagar i sträck.  De nya fotbollsskorna, tillverkade av skofabrikanten Adolf (Adi) Dassler (Adidas) var troligen heller inte reglementsenliga.

Varför var Sverige inte med i detta VM? Det berodde till stor del på att svenska fotbollsförbundet i sina statuter hade inskrivet en amatörregel som utestängde utlandsproffs från att delta. Efter OS-turneringarna i fotboll som Sverige vann 48 och kom trea i 52, blev en mängd svenska spelare proffs i Italien, Spanien och Frankrike, där trion “Gre-no-li” i Milan var den mest kända. Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm var alla födda i början på tjugotalet men hade säkert dominerat 1954 års finalslutspel om de bara fått vara med.

När dessa spelare troligen var som bäst, runt 1950 skickade svenska fotbollförbundet ett amatörlag till Brasilien som ändå knep bronsmedaljen, mycket tack vara det nya svenska stjärnskottet Lennart “Nacka” Skoglund som efter VM köptes av den italienska storklubben Inter där han gjorde succé. I finalserien förlorade dock svenskarna mot brassarna på den berömda Maracana-stadion med förnedrande 7–1 inför drygt 140 000 åskådare men säkrade ändå bronset efter vinst mot Spanien.

1958 stod Sverige som värdnation för mästerskapet och äntligen var proffsen välkomna. Sverige mönstrade en femmannakedja bestående av Kurre Hamrin, Gunnar Gren, Agne Simonsson (Gunnar Nordahl var ur form), Nisse Liedholm och Nacka Skoglund. Trots att Gren och Liedholm var 37 respektive 35 år tog Sverige sitt enda VM-silver efter förlust i finalen mot Brasilien. Svensk fotbolls guldålder under femtiotalet resulterade alltså i en brons- och en silverpeng. Vad hade facit varit om vi hade ställt upp med vårt bästa manskap både 1950 och 1954? Ingen vet, men så stor chans som Sverige hade dessa år att vinna fotbolls-VM kommer vi nog aldrig att få uppleva igen.

Hur går det då för Sverige i sommar, när vi efter två missade slutspel äntligen är med igen? Tja, säg det. Överlever vi gruppspelet, där vi ställs mot Tyskland, Mexiko och Sydkorea är det en smärre sensation och vi kommer i så fall i åttondelsfinalen troligen att få möta Brasilien. Ett lag som förmodligen är revanschsuget efter det katastrofala fiaskot på hemmaplan i förra VM:et, då man åkte ut i semin mot tyskarna med förnedrande 7–1 i baken.

Då har vi slutligen kommit till det stora spörsmålet. Det som delar nationen i två läger. Zlatan Ibrahimovics vara eller icke vara, det är frågan. Zlatan sa nej till allt landslagsspel efter EM 2016 men har ändå antytt att om han är i form och om Janne Andersson ringer så kanske han kan tänka sig att medverka. Förbundskapten Andersson säger att det är upp till Zlatan att ringa om han vill ändra sitt tidigare beslut att avstå. Detta luktar maktkamp och prestigefight lång väg, där den egotrippade före detta (?) världsstjärnan troligen vill att Janne A ska böna och be på sina bara knän. Vem vet?

För ärligt talat, vad har Sverige i form av forwardsspelare? Marcus Berg är visserligen en påpasslig måltjuv men nätar bara på c:a var femte målchans. Ola Toivonen har spelat i landslaget sen 2010 och gjort två spektakulära avgörande mål, 3–2-målet mot Holland i EM-kvalet 2011 och segermålet mot Frankrike i senaste VM-kvalet. Han är dock långa stunder väldigt anonym som anfallare. Vad har vi mer? Guidetti och Kiese Thelin, där den förstnämnde onekligen är en slitvarg som offrar sig i alla lägen men är alldeles för oteknisk, och Kiese Thelin än så länge är ett oskrivet blad i A-landslaget.

Frågan är – om nu Zlatan kommer med – hur han kommer att påverka truppen. En person som anser sig vara “larger than life” och talar om sig själv i tredje person kanske inte vill acceptera en plats på bänken som inhoppare, vilket eventuellt vore det ideala scenariot. Om Sverige behöver ett avgörande mål och byter in Ibrahimovic när tjugo minuter återstår, kan han kanske vända ett nederlag, ungefär som han gjorde i succédebuten för L A Galaxy där han gjorde två bejublade mål.

Annars står vårt hopp till mittfältaren Emil Forsberg som har varit den klart bästa spelaren i landslaget på senare tid. Den 15 maj ska truppen presenteras, då får vi se vem som vann prestigekampen, Janne Andersson eller Zlatan och höra vem som ringde vem först eller inte ringde alls.

Håkan Johansson

PS.
Guld till Sverige betalar över hundra gånger pengarna hos spelbolagen.

PS 2.
Enligt uppgifter i bl.a. DN kommer Zlatan inte att spela i VM.