I Stockholm kan den som vill ha en hyresrätt få köa i år eller decennier. I Helsingfors kan man få ett förstahandskontrakt på dagen. Tillgängligheten kommer dock med ett pris – höga hyror som stänger ute många och miljardkostnader för skattebetalarna i form av bostadsbidrag som hamnar i hyresvärdarnas fickor.

I Sverige används en förhandlingsmodell för att bestämma hyresnivåerna med värdarna eller representant för dessa, exempelvis Fastighetsägarna, på ena sidan och hyresgästerna eller representant för dessa, vanligtvis Hyresgästföreningen på den andra. I Finland såg det tills för några decennier likadant ut, men på 90-talet infördes så kallade marknadshyror.

LÄS ÄVEN: Över 800 000 i Stockholms bostadskö – all time high

Det ledde till att köerna i princip försvann. Detta genom att hyrorna sköt kraftigt i höjden. Bra för de med god ekonomi som snabbt kan få en hyreslägenhet. Sämre för de med svag ekonomi som inte längre har råd att bo i den finska huvudstaden.

Dåligt också för skattebetalarna. Samtidigt som hyrorna gick upp, ökade också skattebetalarnas börda för bostadsbidrag med tiotals miljarder. Pengar som hyresvärdarna kan stoppa i fickan. Som i den av Ebba Grön populariserade Bå tåget-sången “Staten och kapitalet”

Eftersom man, i motsats till Sverige men i likhet med flera andra länder, även har ett system med så kallad social housing i Finland, får skattebetalarna ta notan också för ett stort antal hyressubventionerade lägenheter för mindre bemedlade.

Debatt om marknadshyror i Sverige

Den offentliga debatten om marknadshyror har i ett antal decennier gått höga också i Sverige. Vissa kompromisser har införts för nyproduktion men det gamla förhandlingssystemet består samtidigt för merparten av det äldre bostadsbeståndet.

Åsikterna går kraftigt isär. De som är för marknadshyror har som främsta argument att de långa bostadsköerna försvinner men också mer allmänt att Sverige är en marknadsekonomi med ri konkurrens, vilket även bör gälla lägenhetshyror.

Motståndarna menar att marknadshyror leder till ekonomisk segregation, då bara de bättre bemedlade har råd att efterfråga lägenheter i mer attraktiva områden och att det är huvudorsaken till att köerna försvinner.

Man påtalar också att den konkurrens som ska hålla priserna nere inte fungerar som för andra varor och tjänster – det går inte smälla upp nya konkurrerande hyreshus i redan fullt bebyggda områden som innerstäder. Effekten blir att befintliga värdar får monopol att ta ut överhyror och göra övervinster.

Redan idag är många hyresgäster beroende av bostadsbidrag för att klara hyran. Det är stora summor pengar som transfereras från skattebetalarna till hyresvärdarna. Genom att en allt större andel av bostadsbeståndet, inte minst i attraktiva områden, omvandlats till bostadsrätter, finns också en väg till attraktivt boende för de med god ekonomi, menar kritikerna.

Tusentals lediga lägenheter – för den som har råd

Men för den som har råd är Helsingfors bostadsmarknad klart att föredra framför Stockholms. Här finns kontinuerligt flera tusen lediga hyresrätter att välja och vraka bland. Ingen kötid, bara att flytta in. Detta i kontrast till Stockholm där hundratusentals personer köar för en hyreslägenhet och kan få så göra i år eller decennier, beroende på var i regionen man vill bo.

Den ökande andelen bostadsrätter och marknadshyror har det gemensamt att lokalbefolkningsfenomenet luckras upp. Stockholmare och i än högre grad Helsingforsare som bott i städerna i generationer tvingas bort till förmån för personer med bättre betalningsförmåga från andra delar av landet eller till och med från andra länder. System med sociala förturer i Sverige och social housing i Finland skapar ytterligare gräddfiler för migranter.

Tvingas flytta eller vräks när bostadsbidrag fasas ut

I Finland har den nuvarande borgerliga regeringen beslutat att skattebetalarnas börda för bostadsbidrag blivit alldeles för stor att bära. En utredning visade att statens kostnader på hyresmarknaden i form av bostadsbidrag och subventionerade hyresrätter 2020 motsvarade så mycket som en tredjedel av hyrorna för hela bostadsbeståndet och tiotals miljarder skattekronor om året.

Många blir efter regeringsbeslut nu av med bostadsbidraget och tvingas flytta eller blir till och med vräkta, eftersom man samtidigt inte adresserar problemet med överhyror. Den ekonomiska boendesegregationen tilltar ytterligare. Allt flera helsingforsare får flytta från sin hembygd, allt fler med annan bakgrund får flytta in.

Vill tränga undan svenskar för utlänningar

På marknadsliberala tankesmedjan Timbro i Sverige som gått i bräschen för att införa marknadshyror ger man inte mycket för nationalism och lokalpatriotism, utan vill se ett system där man bryter det man ser som segregationen mellan infödda och utlänningar.

Att vara infödd svensk eller stockholmare sedan generationer är enligt Timbro inget argument för att få bo kvar. Migranter ska ha samma rätt som infödda att få en attraktiv hyresrätt.

Theo Herold, som är doktorand i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors och medförfattare till Timbros rapport ”Bostad på 10 minuter – vad Sverige kan lära av Finland” förklarar sin hållning i en kommentar till DN.

– Kösystemet gynnar dem som är födda i landet.

Hyrorna högre jämfört avgifterna för bostadsrätt

En aspekt av att ha reglerade förhandlade hyror är att de ska återspegla hyresvärdens kostnader med rimligt överskott på samma sätt som avgifter för bostadsrätter i en bostadsrättsförening. Redan idag är avgifterna ofta lägre än hyrorna för jämförbara lägenheter. Bostadsrättsinnehavaren kan emellertid ha kostnader för bolån men kan också påräkna en värdeökning som är högre än kostnaderna

Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg säger till DN att marknadshyror gör hyresrätten till ett än mer ofördelaktigt boendealternativ. Föreningen gör bedömningen att hyrorna i Stockholm omedelbart skulle stiga med 50–100 procent om marknadshyror infördes. Andra bedömare tror inte att höjningarna skulle bli så stora, men de flesta är eniga om att de skulle bli substantiella.

Vill se incitament för byggandet

I Finland har man – så som Sverige hade tidigare men inte längre – förmånliga bygglån som aktiveras i tider av lågkonjunktur så att bostadsbyggandet inte stannar av med ökad bostadsbrist som följd. Där menar Hofverberg att Sverige borde ta efter Finland.

I det östliga grannlandet finns också nationella , regionala och kommunala planer för hur mycket som behöver byggas för att tillgodose behoven. Tidigare fanns krav i Sverige på kommunerna att bygga bostäder i paritet med behovet, men det behöver man inte längre, vilket Hofverberg tycker är dåligt.

Invandringen stor skillnad

En avgörande skillnad mellan Sverige och Finland är också att i stort sett hela bostadsbristen här beror på den omfattande invandringen och att det inte byggts i närheten av bostäder i paritet med inflyttningen.

Utan invandringen hade det funnits gott om hyresrätter, då Sveriges befolkning, invandringen oräknad, stått till under en längre tid. Efterfrågan hade dock fortfarande varit större än utbudet i de mest attraktiva områdena, men på regional och nationell nivå hade behovet varit tillgodosett.

Hyresrätten kan vara på väg bort

Utan offentliga incitament är det betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt för byggbolagen att bygga bostadsrätter än hyresgäster. Även om Hofvervberg på Hyresgästföreningen och Herold på Timbro står långt ifrån varandra i många frågor är man ense om att stat och kommun måste göra det mer attraktivt att bygga hyresrätter.

Detta om man anser att det är en upplåtelseform som man vill ha kvar även i framtiden och inte se försvinna. Det har den sedan länge i princip gjort i ett annat av våra grannländer, Norge.

LÄS ÄVEN: Jeanette lurades på 39 år i bostadskön – kommunala bostadsbolaget slumvärd

EXKLUSIVT: SÅ utvisades våldtäkts-Damir till Syrien