➤ KRÖNIKA Fallet med aktivisten och medborgarjournalisten Tommy Robinson, som är på väg att bli västvärldens första politiska fånge i modern historia, visar med all tydlighet vem det vänsterliberala etablissemanget fruktar mest.

Ja, det är samma människor som i en annan tid skulle lyftas som stolta representanter för den förtryckta arbetarklassen vars intressen vänstern ansåg sig försvara. Kompromisslösa, ibland något ruggiga, ofina i kanten och frispråkiga – samma egenskaper som skulle gjort dem till perfekta symboler för vänsterns kamp för mindre bemedlade för några decennier sedan gör dem idag till ”extremister” i etablissemangets ögon.

LÄS MER: Livesände utanför rättegång – döms till drygt ett års fängelse efter rekordsnabb process

Det är ingen tillfällighet att så många aktivister på högerkanten härstammar från arbetarklassen. Massmigrationens utformning har lett till att just arbetare blev de första som fick känna av de negativa konsekvenserna av invandringen – till exempel genom nya störande grannar i det tidigare fridfulla bostadsområdet, undanträngningseffekter i välfärden och vården, hårdare konkurrens om enkla jobb. Etablissemangets politik har gjort att arbetarklassen blivit påtvingad rollen som obetalda integrationshandläggare som förväntas förklara samlevnadsregler för sina nya grannar – dygnet runt sju dagar i veckan.

Att en genomsnittlig ”Nisse från Hökarängen” knappast vet hur människor från så avlägsna kulturer som Somalia eller Afghanistan fungerar leder till många kulturkrockar som inte sällan slutar i personliga tragedier. En del av dem har vi på alternativmedia berättat om.

LÄS ÄVEN: Ensamkommande försökte mörda svensk tonåring med kniv

Det blir knappast någon överraskning att just personer som drabbas hårdast av etablissemangets politik tar första ledet i kampen mot globaliseringen. Samtidigt går det inte att säga att alternativmediajournalister, opinionsbildare och andra proffstyckare utgör någon reell fara för etablissemanget. När det blåser som värst kan vi skriva en arg tweet – som kanske får några tusen likes och retweets på sin höjd. Sedan är saken utagerad.

Det är dock arbetarklassens hjältar som genom sina direkta aktioner skapar fruktan och panik hos etablissemanget. Det närmaste exemplet här i Sverige är medborgarjournalisten Bechir Rabani som fick en hatstorm mot sig när han kopierade regimmediernas metod att trakassera och hota meningsmotståndare genom hembesök. Uppmärksamheten i rikstidningarna stod knappast i proportion till det relativt oskyldiga trollande av mediernas frontfigurer som han ägnade sig åt.

Likaså var det med Granskning Sverige vars bidrag till demokratiseringen av samhället är svårt att överskatta. Det öppna nätverket har gjort det möjligt för varje person oavsett utbildning och bakgrund att bli en ansvarstagande medborgare genom att ställa frågor till elitens representanter och tillskyndare. Visst, intervjuerna var ibland långt ifrån proffsiga och vissa rentav dåliga.  Uppringarna, som av allt att döma sällan hade någon akademisk bakgrund, kunde spåra ur då och då. Men trots allt – är inte det en dröm för en riktig demokrat när vanliga medborgare engagerar sig och får verktyg för att ställa byråkrater och makthavare till svars?

I Sverige har det snabbt visat sig att det snarare är ett hot än en dröm när vanligt folk får för sig att granska herrefolket. Och för att skydda demokratin och yttrandefriheten bör Granskning Sverige berövas alla sina plattformar och stängas ner.  Sagt – och gjort, och nätverkets föreståndare Fabian Fjälling fick ta en paus efter grova våldtäktshot mot sin familj, inspirerade av de respektabla publikationerna i full enlighet med pressetiska regler.

LÄS MER: Fabian Fjälling hoppar av Granskning Sverige efter hot mot hans döttrar: ”Är även de i knullåldern?”

I många avseenden ligger Storbritannien före Sverige – inte minst i med vilken hastighet det demokratiska utrymmet i samhället krymper. Det som sker i Storbritannien idag kan komma att ske i Sverige imorgon. Därför finns det all anledning att följa Tommy Robinsons öde. Om det som hans anhängare befarar ändå händer och han blir mördad eller skadad i fängelset kommer han att bli en viktig symbol för den nya kampen som uppenbarar sig alltmer – arbetarklassens kamp mot vänsterliberaler, sina före detta beskyddare och patroner.