DEBATT • Försvarsmakten upplyser på den egna hemsidan besökarna att man traditionsenligt kommer att deltaga i Stockholm Pride. Den förklarande texten är motsägelsefull. I ett stycke menar Försvarsmakten att man deltar “för att visa att Försvarsmakten står upp för sin värdegrund och värnar om alla människors lika värde och rättigheter”. I nästa stycke menar man istället att man deltar för att “fortsatt bidra till att skapa en positiv bild av Försvarsmakten som myndighet och som arbetsgivare”.

Och man avslutar stycket med: “Det sker genom att kommunicera Försvarsmaktens värdegrund i allmänhet och myndighetens uppfattning i HBTQI-frågor i synnerhet”.

Va? Skrev någon kommunikatör på Försvarsmakten att en positiv bild av myndigheten som arbetsgivare skapas i synnerhet av att kommunicera dess uppfattning i HBTQI-frågor? Ja.

Sätt dessa ord i ett annat sammanhang och se tokeriet: En positiv bild av neurokirurgen på Karolinska sjukhuset som arbetsgivare skapas genom att kommunicera avdelningens uppfattning i HBTQI-frågor. 

Bilden som illustrerar Försvarsmaktens text är tagen från ett tidigare Pride-tåg. Soldater i uniform bakom en regnbågsfärgad banderoll. På banderollen texten “VI FÖRSVARAR DINA RÄTTIGHETER MED EN VILJA AV STÅL” (ja, versaler). 

Rättigheter? Låter märkligt. Det är väl Sverige man ska försvara mot främmande makt? 

Tack och lov kan Försvarsmaktens årsredovisning för 2023 bringa ordning i förvirringen. Där redogörs nämligen för Försvarsmaktens verksamhetsidé. Ja, det finns en sådan med just det namnet och den säger: “Vi försvarar Sverige och landets intressen, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer”.

Jag vill nog påstå att friheten är kringskuren i Sverige och rätten att leva som vi själva väljer har aldrig funnits. Kan man inte bara skära bort det falska och onödiga, för att sedan nöja sig med “Vi försvarar Sverige”? 

Falskhet och onödighet har vi trots allt politiker till.

Det är lätt att göra sig rolig över Försvarsmakten och deras klumpiga försök att vara politiskt till lags. Samtidigt är det inte speciellt roligt. Jag, och många kritiker med mig, vill trots allt se ett starkt och väl utbyggt försvar. Ett där fienden ska dödas och förintas varhelst han sätter sin fot på svenskt territorium. 

Ska man då tyst betrakta rådande spektakel? Eller välja att säga att kejsaren är naken? 

Jag väljer det senare. Hellre garva och kalla Försvarsmakten för Fassbinders våta dröm, än att bittert fälla en tår. 

Låt oss se vad statusen är i Värdegrundsförsvaret i reda tal. Försvarsmakten har 25 600 anställda. De fördelar sig på 9700 yrkesofficerare, 10 200 civilanställda och 5700 gruppbefäl, soldater och sjömän. Drygt 10% av officerarna är kvinnor. Motsvarande för gruppbefäl, soldater och sjömän är runt 25%. Ungefär 40% av civilisterna är kvinnor. 

Som jämförelse har Polismyndigheten 38 500 medarbetare, varav 23 500 är poliser. I Sverige finns runt 40 000 yrkesverksamma socionomer.

Försvarsanslagen för 2023 var 92 miljarder kr. I år ligger de på Nato-förpliktigande nivå – 2,2% av BNP eller 125 miljarder kr. Försvarsberedningen föreslår en sakta ökning av procentmålet. 2030 ska det vara 2,6% och ge försvarsanslag om 185 miljarder kr. 

Värnplikten är återinförd och antalet värnpliktiga som utbildas ska öka år från år. Men vilken nivå börjar man på? 2023 slutförde 5047 värnpliktiga sin grundutbildning av 6320 som påbörjade den. 

Avhoppen var alltså 20%. Hur kan man ens hoppa av? Jag försöker sätta siffran i mitt eget värnpliktssammanhang från mitten av 90-talet. Det är oförståeligt. 

Det blir värre. Av de 5047 som slutförde grundutbildningen var endast 2344 män i armén. En handfull dagars förbrukning i Ukraina. 

Vad spelar det för roll? Jo, jag vill hävda att manliga soldater i armén är grunden för ett militärt försvar av en större sammanhängande landmassa. Kvinnor kan ha en funktion i försvaret, men det är en dålig strategi att skicka dem till fronten. (En uppfattning både misogyna ukrainare och ryssar verkar dela med mig). Och de andra vapenslagen i all ära – utan en fungerande armé är slaget snabbt förlorat mot en invaderande fiende. 

Kanske ska jag förtydliga, behöver Sverige försvaras i lag med andra i Baltikum och där bidra med någon viss specialitet, uppbackat av andras arméer, så har man fundamentalt misslyckats politiskt. Och ett miltärt försvar eller tillfälliga allianser kan aldrig rädda oss från inhemskt politiskt vansinne. 

Låt mig därför påminna om att vi redan är invaderade, och de invaderande styrkorna går inte i pride-tåget. Det återstår att se när de börjar synas i befälsleden i Försvarsmakten. Det är nog bara en tidsfråga. 

På hemsidan låter Värdegrundsförsvaret under rubriken “Mångfaldsbegreppet” meddela:

“Ju mer olika vi är desto farligare är vi för fienden”

Nej, det är inte påhittat av mig. Man följer upp med:

“Försvarsmakten rör sig konstant framåt vad gäller teknisk kompetens, militärstrategiskt kunnande och operativ förmåga.

Men det är minst lika viktigt att organisationen förändras i samklang med landet vi försvarar.”

Slut.

Sven Valerio
Forskningsingenjör på tekniskt universitet och engagerad i Alternativ för Sverige.
Artikeln tidigare publicerad på Folkungen.se