DEBATT • “The road to hell is paved with good intentions” lyder en anglosaxisk aforism som belyser det faktum att aldrig så välvilliga och även godhjärtade handlingar och intentioner ibland får helt motsatta effekter än vad som förväntades.

Paradexemplet är väl det något uttjatade – men ändå fullt relevanta – ämnet svensk migrationspolitik, där det i decennier har predikats att det inte bara är ett moraliskt imperativ utan också helt avgörande för befolkningspyramiden och vårt lands överlevnad att låta människor på flykt från krig och elände – eller kanske oftare bara i jakt på ett bättre liv – få en fristad i den “humanitära stormakten” Sverige.

Nu, i eftertankens kranka blekhet trängs bortförklaringar och undanflykter samt även rena lögner bland de politiker som genom sina tanklösa beslut försatt landet i ett nästan hopplöst problematiskt tillstånd. Entusiastiska klyschor som ”mångfald berikar”, ”welcome refugees” och ”kompetensregn” har bytts ut mot ”vi har varit naiva”, ”misslyckad integration” och ”vi såg det inte komma”.

Detta trots att facit för den här sorten politik länge har funnits, inte minst i invandralandet USA där varje nytillkommen etnicitet i något skede sysslat med organiserad brottslighet. I Amerikas storstäder var det först under andra halvan av artonhundratalet irländska migranters street gangs som dominerade, för att sedan i början av nittonhundratalet konkurrera med italienska och judiska gäng av nyanlända som i stora mängder hade kommit till Ellis Island innan USA ströp invandringen 1924.

Förbud och brott

Under förbudstiden 1920 – 1933 eskalerade brottsligheten till oanade proportioner och den sicilianska maffians olika familjer tjänade hundratals miljoner på spritsmuggling och en hel del andra olagligheter som spel och prostitution. The Volstead act (alkoholförbudet) är ytterligare ett exempel på välmenande politiska beslut som i förlängningen lett käpprätt åt helvete.

I Sverige har vi rigorösa förbud och lagstiftningar mot narkotikabruk, vilket invandrargängen har utnyttjat och profiterat på, liknande gangsters i USA som efter spritförbudets avskaffande i många fall gick över till narkotikaaffärer. Förbjuder man – ofta i all välmening – populära produkter tar den svarta marknaden över, och konkurrensen mellan distributörerna utlöser allt som oftast våldshandlingar med dödlig utgång. Rivaliteten mellan olika etniska gangstergäng har i USA en lång och väldokumenterad historia, och svenska politiker som påstår att de inte såg gängkriminaliteten komma måste ha bott under en sten eller inte läst böcker eller sett filmer som skildrar fenomenet organiserad brottslighet. Mest troligt är dock att de sin vana trogen ljuger.

Att kunna förstå sin samtid genom att blicka tillbaka och därmed eventuellt förutspå framtida händelser verkar vara få förunnat. Det är kanske därför som dåligt pålästa politiker tillsätter årslånga utredningar innan man fattar vissa beslut om lagändringar och genomgripande politiska åtgärder. Ibland blir det rätt men lika ofta blir det fel, trots kanske goda föresatser, och då måste man kunna erkänna misstaget, kill your darlings och snabbt åtgärda problemet. Göra om och göra rätt innan det gått för långt.

Paul Harveys förutspåelser

På tal om helvetet så finns det en inspelning med den religiöst konservative radiokommentatorn Paul Harvey från 1965 betitlad: “If I Were the Devil”, där han med kuslig träffsäkerhet förutspår vissa av dagens samhälleliga farsoter. Han talar om sexuellt överförbara sjukdomar som det inte finns botemedel för. Om överfulla fängelser, om pillermissbruk och om splittrade familjer. Om en ökande social polarisering som eldas på av massmedia och ett allmänt moraliskt förfall.

Det är kanske lätt att som troende skylla den påstådda dekadensen på avsaknad av gudstro, men faktum är att nästan sextio år efter Harveys dystopiska profetior är fortfarande en majoritet av USA:s befolkning troende kristna.

Juri Bezmenovs avslöjanden

Finns det därmed en annan förklaring till varför samhällsupplösningen och den ökande polariseringen i västvärlden i allmänhet och i USA i synnerhet upplevs av många som ett stort och det mesta annat överskuggande problem? I en intervju från 1984 med Juri Bezmenov, en avhoppad rysk journalist som påstår sig ha ett förflutet inom KGB, avslöjar han Sovjetunionens långsiktiga plan att genom ideologisk subversion ändra det amerikanska folkets verklighetsuppfattning.

Han skildrar processen som en typ av omfattande hjärntvätt där det första steget som tar 15 till 20 år att genomföra kallas för “Demoralisering”. KGB räknade med att det tar nästan en generation att implementera marxistiska värderingar inom media, universiteten och institutioner för att förbereda för steg två, tre och fyra vika är: “Destabilisering”, “Krishantering” och slutligen “Normalisering” som innebär en närmast religiös ideologisk övertygelse resulterande i en intolerans visavi andra idéer och även vetenskapliga fakta.

Även despoter ser sig som det godas tjänare

Social ingenjörskonst av det här totalitära slaget är förmodligen det mest extrema exemplet på hur, åtminstone i egna ögon, goda föresatser kan leda till ett helvete på jorden. För om man inte ska betrakta diktatorer som Stalin och Hitler som Djävulen inkarnerad, får man inse att de och deras anhängare såg sig själva som goda samhällsbyggare, bara beredda att knäcka några fler ägg än andra för att laga sin omelett. Idag är Putin och en ansenlig del av den ryska befolkningen övertygade om att de slåss på den goda sidan.

Våra egna samhällsbyggare i Väst är inte lika brutala i sina maktambitioner men det betyder inte att de inte lånat en hel del totalitära idéer om hur man skolar folket att tänka ”rätt” och straffar dem som inte gör det. På amerikanska universitet kräver studenter, i syfte att slippa exponeras för och argumentera mot i deras tycke besvärliga åsikter, “trigger warnings” och “safe spaces”.

Man vill inte sällan även inskränka yttrandefriheten genom krav på censur och bojkott av vissa konservativa föredragshållare. Detta faktiskt ivrigt påhejat av fakulteterna som inom vissa discipliner (Social Science) till över åttio procent består av “left leaning college professors”. Så här fostras nästa generations intelligentia som ska ta över och styra samhället med sina ”goda” föresatser.

George Orwell ständigt aktuell

Är det ändå inte symtomatiskt att ovanstående intervju med Juri Bezmenov sker 1984, det år som George Orwell valde som titel på sin dystopiska framtidsvision från 1949? I den beskriver han ett totalitärt samhälle som indoktrinerar sina medborgare med vad han kallar “nyspråk” och där det enväldiga partiets slagord är: “Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka”. Detta samtidigt som partiet kontrollerar och skrämmer folk till tystnad genom konstaterandet att “Big brother is watching you”. Orwell introducerar också konceptet “dubbeltänk”, förmågan att ha två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och tro att bägge är sanna, och därför medvetet – eller omedvetet – ljuga om dem och ändå vara övertygad att man talar “sanning”. Alltsammans naturligtvis med de bästa samhällsutopiska intentioner.

Idag kan man skönja både nyspråk och dubbeltänk på många amerikanska akademiska institutioner, där akronymen DEI som betyder Diversity, Equity and Inclusion ofta trumfar skolresultat i form av höga betyg för att kvalificera elever att bli antagna på toppuniversiteten. I själva verket betyder dessa ord den direkta motsatsen till vad som sägs. Mångfald (Diversity) betyder konstigt nog egentligen ideologisk likformighet och Jämställdhet (Equity) betyder ofta godtycklig särbehandling – positiv eller negativ – av exempelvis vissa etniska grupper medan Inkludering (Inclusion) i verkligheten betyder exkludering av de som inte bekänner sig till den rätta progressiva vänsterideologin.

Cancelkultur och woke

Om du i skrift eller tal avviker från den politiskt korrekta ideologin så vakar “storebror” över dig med i IT-samhället långt mer effektiva verktyg är vad DDR:s Stasi hade tillgång till. Det sociala straffet kan bli hårt för den som kliver utanför åsiktskorridoren. Självfallet sker allt detta för att värna den ”goda” liberala demokratin.

Denna så kallade “Cancel Culture” har fått stort genomslag i den politiska debatten i framför allt USA. Företeelsen går hand i hand med fenomenet “Woke” vilket påstås beskriva ett “uppvaknande” till en förståelse att alla orättvisor i samhället har sitt ursprung i vita heterosexuella mäns (och även vissa konservativa kvinnors) medfödda patologiska rasism och förtryck av alla andra grupper.

När den – såklart välmenande – planekonomiska marxistiska ideologins praktiska tillämpning under kommunistiskt styre visade sig bära åt helvete, ändrade de “troende” vänsterradikalerna bara på terminologin och började istället kalla sig för postmodernister och bytte ut ekonomisk klasstillhörighet mot andra grupptillhörigheter i sin konfliktteori.

Den “goda” rasismen

Den idag så populära identitetskulturen är bara en avknoppning av marxistiskt tankegods, med förgreningar som exempelvis BLM (Black Lives Matter) där ledarna för rörelsen bokstavligen säger: “We are fully trained marxists”. Rörelsens budskap är att vita poliser mördar oskyldiga svarta i ett utslag av strukturell rasism. Demoniseringen av vita människor förkunnas också av den svarta separatiströrelsen Nation of Islam som hävdar att vita är djävulens ras. Och återigen, denna omvända rasism utövas förstås i godhetens namn.

Slutordeni Marx och Engels pamflett Det kommunistiska manifestet lyder uppmanande “Proletärer i alla länder, förena er” vilket idag har omtolkats till att alla “förtryckta” grupper ska förenas. Exempelvis gör en brokig skara sexuella minoriteter som egentligen inte har något gemensamt – utöver att de givetvis är “förtryckta” – gemensam sak under akronymen HBTQ (ia++) och demonstrerar under Pridedagarna för utvidgad rätt till sin udda identitet – konstigt nog dock utan att bli stoppade av den förment förtryckande polismakten som snarare hejar på och deltar i manifestationerna.

När sedan samma grupp demonstrerar för muslimska arabers rätt till hela Levanten och deportation av alla judar boende i regionen, då tänker man osökt på Orwells koncept av dubbeltänk. Dessa grupper av sexuellt avvikande skulle, om de befann sig i Palestina, uppleva ett rent helvete av förföljelse, inklusive brutala avrättningar. Men kanske kan man, när man kastas från hustaket eller hängs i lyftkranen, trösta sig med att man i varje falla hade goda avsikter. Även bödlarna är övertygade om att de är i det goda samhällets tjänst.

Klimatalarmismens domedagssekt

Oavsett om det är KGB:s långsiktiga demoraliseringsplan, islamisters drömmar om ett kalifat eller naiva vänsterlutande jämlikhetsutopister i sin mentala härdsmälta av kontradiktioner, så tror sig alla verka för det långsiktiga goda. Övertygelsen om att vara godhetens apostlar delar man även med predikanterna i klimatalarmismens domedagssekt. Här är man övertygad om att vi på grund av den västerländska civilisationen står vid randen till jordens undergång där människorna först ska plågas i ett brinnande helvete (Upp 21:15). Därför gör man allt i sin makt för att frånta oss alla de moderna bekvämligheter som befriat människan från stenålderns helvetiska tillvaro.

När sedan jorden har gått under och alla rättfärdigt troende klimataktivister har flugit upp till himmelrikets iskalla rymd (inte med hjälp av bränsleslukande raketer dock, utan snarare genom levitation), kommer vi sekulära dissidenter som förvisats till helvetet i underjorden sitta kring syndarnas eviga eld och eventuellt säga: Så djävla varmt vad det ändå inte här nere.