Ett initiativ från Sverigedemokraternas ledamöter i riksdagens kulturutskott att bjuda in höga företrädare för SVT och SR till samtal stoppas av övriga partier. Förslaget föranleds av den breda och långvariga kritik som public service-bolagen fått för att inte följa sändningsdirektiven om opartiskhet i rapporteringen.

Företrädare för SVT och SR och utvalda medieexperter som bolagen kallat in för att kommentera förslaget sågar initiativet som “diktaturfasoner” och försök att politiskt styra fria medier. Tidigare socialministern Annika Strandhäll (S) jämför i ett inlägg i sociala medier SD:s inbjudan med Nordkorea.

Hon utvecklar kritiken mot SD:s kulturpolitik på Facebook:

https://www.facebook.com/437478899787911/posts/1270235653178894/?d=n

Debatterades i SVT Aktuellt

SD-initiativet var på fredagskvällen föremål för ett inslag i SVT Aktuellt där Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson mötte Centerpartiets ledamot i kulturutskottet Per Lodenius i debatt. Emilsson avvisade påståendena om att partiet vill utöva politisk censur mot medier.

– Låt mig vara tydlig med en sak – samtal är inte censur. Att rikta en uppmaning, som vi har gjort, till presidiet i kulturutskottet att bjuda in public service-bolagen, det är att ta ett ansvar för att public service numera är helt skattefinansierat. Och att kunna föra en diskussion och kunna ställa frågor om hur ser man på att man uppfyller målen om relevans, väsentlighet, saklighet och opartiskhet i sina inslag, både när man bjuder in experter men också när man för samtal i studion och intervjuar människor på gatan där kanske politiska uppfattningar och intressen inte alltid presenteras.

Emilsson klargjorde också att partiets inbjudan inte handlar om att man vill ägna sig åt politisk granskning av innehållet i enskilda programinslag, något som kritiker gjort gällande därför att SD i samband med initiativet gett ett antal konkreta exempel på där man anser att public service-bolagen i sin rapportering brustit i opartiskhet.

– Det finns ett stort tryck hos väljare, allmänhet, tittare och lyssnare att vi politiker också vågar ta ett mandat att dels ge programbolagen chans att informera själva och ge utskottets ledamöter en chans att ställa frågor. Det tycker jag är en helt annan sak än att vi skulle göra Granskningsnämndens uppgift och granska enskilt innehåll. Det är inte vad vi föreslår.

Per Lodenius (C) tog trots Emilssons klargörande fasta på att kulturutskottet inte ska granska enskilda programinslag eller programledare som argument för varför man sagt nej till att bjuda in företrädare för SVT och SR till samtal. Lodenius menade vidare att riksdagen överhuvudtaget inte bör ha synpunkter på hur public service-bolagen sköter sitt uppdrag – samtal med bolagens ledning bör endast gå i den motsatta riktningen där riksdagen är den lyssnande parten och “inhämtar kunskap”, annars blir det en “politisk styrning”.

Lodenius framhöll att granskning av SVT:s och SR:s programverksamhet ska utföras av Granskningsnämnden. Han kommenterade inte den kritik som framförts mot granskningsorganet om att bestå av SVT och SR närstående personer som regelmässigt friar bolagen när deras inslag anmäls för bristande opartiskhet.

Långvarig och bred kritik mot SVT och SR

Kritik har enda sedan slutet av 1960-talet riktats mot SVT och SR för att inte leva upp till public service-kraven på opartiskhet. Breda grupper av mediekonsumenter och flera politiska partier anser att det finns en påtaglig vänstervridning i de båda bolagens nyhetsrapportering och programutbud och på senare tid en ännu tydligare SD-fientlig hållning.

Kritiken har intensifierats sedan SVT och SR nyligen erhöll statligt skydd för sin verksamhet genom tvångsfinansiering via skattsedeln med en budget på cirka 9 miljarder kronor. Man menar att detta gör det mer angeläget än någonsin att public service-bolagen börjar följa direktiven i stället för att bryta mot dem.

En utbredd uppfattning är dock att SVT och SR snarare börjat tumma än mer på opartiskhetskravet när man upplever att man har sin finansiering garanterad på ett starkare sätt än tidigare och inte behöver ta hänsyn till vad mediekonsumenterna tycker.

Fram till förra årsskiftet var det möjligt för missnöjda tittare och lyssnare att säga upp licensen och därmed skicka signaler till bolagen som dessa var tvungna att ta på allvar om man ville fortsätta bedriva verksamhet inom samma ekonomiska ramar. Den möjligheten finns inte längre.

Kritikerna hävdar att det snarare är utvecklingen hos SVT och SR mot statstelevision och statsradio som är demokratifrämmande och diktaturliknande – i frihetliga samhällen avgör medborgarna själva vilka medier de vill betala för, menar man.

SD får medhåll

Sverigedemokraterna får inte bara kritik utan också medhåll för sitt kulturpolitiska utspel. Mats Svegfors, tidigare vd för Sveriges Radio, säger i en kommentar till SVT att initiativet att bjuda in företrädare för SVT och SR till samtal om bristande partiskhet är “en skarp markering mot det rådande systemet”.

Han framhåller att missnöjet med Public Service-bolagens politiska slagsida inte är unik vare sig för SD eller Sverige. Sådan kritik har här länge framförts även från Moderaterna och Kristdemokraterna, och i Storbritannien planerar den konservativa regeringen att slopa licensfinansieringen av BBC och tvinga bolaget att finansiera sig genom prenumerationer på liknande villkor som övrig media.

Journalisten Mattias Albinsson, som under en tid vara medarbetare på Samhällsnytt, menar att det “är väldigt avslöjande” att SVT tar till ord som “diktaturfasoner” så snart någon efterfrågar bättre insyn i de statliga mediernas verksamhet.

Albinsson framhåller att riksdagens ledamöter i motsats till SVT:s ledning och medarbetare är demokratiskt valda och att statliga medier, i den mån sådana alls ska finnas, bör vara underställda det demokratiska folkvalda styret precis som alla andra skattefinansierade verksamheter.