Skall man få någon ordning på vad som händer i USA ser jag det som konstruktivt att använda två olika perspektiv på den konstitution som amerikanarna påstår sig se som central.

I ett statsvetarperspektiv så bygger den amerikanska konstitutionen på maktdelning. President, kongress och högsta domstol har separata valprocesser och skall balansera de andra institutionernas makt. Detta är konstitutionens anda.

Det alternativa synsättet är att följa lagens bokstav vilket följer av ett instrumentellt advokatperspektiv. Alla regler som kan gynna mitt egenintresse eller mina klienters skall lyftas fram. Det bör påtalas att inget land har så många advokater som USA så advokatperspektivet dyker upp i alla sammanhang utom i högtidstalen.

Riksrättsmöjligheten är till för att avlägsna en president som många i båda partierna, anser ha gjort fel. I modern tid hotades Nixon av riksrätt och Bill Clinton anklagades en gång och Trump först en och snart ytterligare en. Ingen av dessa processer kan ses som motiverad.

Nixon låg inte bakom Watergateinbrotten, men var ointresserad av att hjälpa utredningen av inbrottet då detta hotade hans återval. Det behövs fristående rättsinstanser som övervakar, då en president inte skall förväntas agera direkt mot sitt egenintresse.

Clinton fick frågan om sitt samröre med praktikanten Monica Lewinsky och svarade, under ed: ”I did not have sex with that woman”. Detta ansåg många vara ”obstruction of justice”, men de anklagande poängterade gärna att de inte uttalade sig i frågan om att ha sex med andra kvinnor än sin hustru, utan det var just det tekniska, att ljuga i ett förhör i senaten under ed som motiverade ett avsked. Själva frågan kan ses som privat och irrelevant.

Vad Trump egentligen anklagades för under sin riksrätt är oklart. Det centrala är att Trump reagerade på att ingen i amerikanska media verkade intresserad av Bidens agerande i Ukraina. Biden var Obamas point man och skulle stärka Ukrainas åtgärder mot korruption.

En rutinerad oligark, då i landsflykt från rättvisan, valde in Biden junior i styrelsen för sitt företag, Burisma. Det tricket fungerade. Biden senior krävde att åklagaren mot Burisma skulle avsättas. Presidenten för Ukraina fick ett antal timmar på sig för att verkställa, annars åker Biden därifrån utan att utbetala ett utlovat lån på en miljard dollar. Bidens försvar var att han ville ha en ny mer effektiv åklagare, men den avsikten syntes inte till i verkligheten, utan efter åklagarens avsked kunde oligarken flytta hem utan problem.

Skandalen kastar sin skugga också över Obama. Att ha ett speciellt sändebud så inblandad i korruption för att motverka korruption blir ett dåligt skämt. Men advokatmaffian ville istället dra fram att det var oetiskt att samla utländska bevis mot en korrumperad amerikansk politiker. Sådana behövde dock inte eftersökas, utan det finns redan en TV-inspelning där Biden sitter och skryter om sin utpressning. Hunter Biden behöll sin inkomstbringande styrelsepost 2014 till 2019.

Riksrätten är oetisk på en rad olika sätt. Det är en skenanklagelse i sak och ett medialt tjuvnyp mot presidenten. Det blev en rad åtgärder mot Trump med fake news som Mueller-utredningen höll på i två år. Nästa riksrätt är ett försök att destabilisera det republikanska partiet. Demokraterna hoppas på att det gamla republikanska gardet söker återta partiet och skapar splttring.

Precis som nazisterna tryckte till oppositionen efter riksdagsbranden 1933 söker Demokraterna utnyttja ”stormningen av Kapitolium”. Riksrätten i USA fyller ingen juridisk funktion utan är en metod för att skada presidenten genom att skapa en skandal och sätta presidenten på den anklagades bänk.

Trump hade redan avgått, men man ville kalla honom tillbaka för att säga: ”Du har inte slutat, du är avskedad”. Det kan ses som mänskligt, men det är inte så att det är konstitutionens anda som driver agerandet utan en banal hämndkänsla mot den person som de alla hatar med intensitet. ”Stormningen” har nu växt till ”a violent insurrection” som kräver offentliga reaktioner i paritet med de på terrorn den 11 september 2001 med 3 000 dödsoffer.

Ett halvår efter presidentvalet 2016 skrev Nancy Pelosi ”Our election has been hijacked” och att kongressen måste agera. Är det mindre ifrågasättande än ”stop the steal”? Centralt är att Trump sedan långt före stormningen deklarerade att han inte skulle vara med på installationen av den nye presidenten den 20 januari, vilket rimligtvis måste ses som att han inte trodde att det var han som skulle sväras in.

En avgående president brukar kallas ” a lame duck” i media; han kan inte påverka så mycket. Man kan sägas att Trump är en dålig förlorare. Men man kan också säga att han har väldigt goda skäl att känna så. Trump skjuter in sig på rösträkningen, men många andra ser andra problem med detta val.

Beträffande val i USA eller i Vitryssland kan man i första hand klaga på omfattande desinformation och skeva villkor för olika valkampanjer. Val är mer än rösträkning. Mörkläggningen i USA av Bidens korruption fick ett genomslag som i en diktatur. New York Post tog upp information från Hunter Bidens laptop (som FBI hade i original, men hemlighöll), men länkar till tidningen i detta ämne blockerades på nätet.

I efteranalyser har det visat sig att närmare 10% av de som röstade på Biden inte skulle gjort så om de fått information om den tystade korruptionshärvan. Trump har många kritiker i Europa, men många av dem reagerar mot att USA:s president först förses med varningstext, senare censureras och slutligen stängs hans konton helt av. En successiv statskupp?

Ett ytterligare övergrepp som diskuterats är att utse fler domare till högsta domstolen, ”packing the court”, även utan att det finns vakanser. Lagens bokstav säger inte att de skall vara just nio stycken domare, men varje person – som inte är advokat – förstår att om kongressen kan utse ett valfritt antal nya domare så att högsta domstolen blir en avspegling av kongressen så är det inte lägre en separat makt utan en filial. Att uppfatta detta som en teknikalitet är att inte förstå andan i konstitutionen. Det bör påtalas att Biden inte pläderat för detta, men många andra Demokrater. Vi får se vad som kommer att hända.

Republikanerna lockas till advokatperspektivet i en fråga. Om man underkänner valet så finns en reservutgång. Man kan enligt konstitutionen rösta fram en president genom modellen en delstat en röst. Trivsamt nog för Republikanerna leder en sådan process till att Trump vinner. Men är det en president vald av folket eller en president vald av kongressen? Kan man gå från den vanliga processen till det finstilta utan att skada legitimiteten?

Jag trodde aldrig att det republikanska partiet är så Trumplojalt att de skulle ta detta radikala och farliga steg. Det skulle skapa en svår legitimitetskris, kanske ses som en statskupp, kanske motivera en statskupp från etablissemanget.

Att sänka Högsta domstolens position genom massutnämningar kan däremot bli en välgärning på sikt då det begränsar ett alltför stort juridiskt inflytande. Högsta domstolen har ofta inte varit ett värn för konstitutionen utan genom nytolkning blivit en progressiv lagstiftande instans.

En separat presidentmakt finns i många länder och med hyggliga resultat. En parlamentarisk demokrati kan göra parlamentet alltför anpassligt till regeringen, så en regering knuten till presidenten skapar mer av reell maktdelning, med två starka parter som balanserar varandra.

Det förvånar hur lätt amerikanerna infaller i en advokatroll. De ser inte systemet och frågar hur det skall vårdas och eventuellt utvecklas, utan frågan är hur det kan vridas till för att gynna den egna positionen.

Att det inte finns ett tillägg som spikar hur många domare det skall vara i högsta domstolen är kanske en kvarleva från en tid då konstitutionens anda var lite mer livskraftig. Nu finns bara alla dessa regler som bryts och böjs efter behag. Riksrätten har blivit politisk showbiz à la Hollywood.