INSÄNDARE •  Frågan är då varför så många länder tillämpar tullar på importvaror. Om tullar enbart var skadliga, skulle de ju inte användas alls?

Detta är en opinionstext, åsikterna som framförs är skribentens egna.

Svensk media, särskilt statlig media, har en förenklad bild av USA:s handelspolitik och undanhåller hela sanningen för sina mediekonsumenter. Detta är inte traditionell journalistik utan snarare politisk aktivism med en vänsterliberal agenda.

Man kan betrakta tullar ur både ett globalistiskt och ett strikt nationellt perspektiv. Det är därför inte förvånande att globalister och vänsterliberaler motsätter sig att länder som USA använder tullar som ett ekonomiskt verktyg, samtidigt som de själva – exempelvis inom EU – tillämpar tullar. Retoriken blir motsägelsefull, men tack vare statligt styrd media undviker man en seriös analys och granskning.

Grundläggande nationalekonomi som lärs ut på högskolor är tyvärr ofta förenklad och leder till slutsatsen att tullar enbart medför ekonomiska skadeverkningar. Genom att använda en förenklad modell kan man visa att tullar är skadliga, förutsatt att allt annat hålls konstant – det som kallas ”ceteris paribus”. Problemet är att den globala ekonomin idag är betydligt mer komplex än när Adam Smith skrev The Wealth of Nations år 1776.

Före Adam Smith var merkantilismen den dominerande handelsteorin, och det råder ingen tvekan om att flera europeiska länder blev rikare och mäktigare genom denna protektionistiska handelspolitik. Merkantilismens idéer lever fortfarande kvar i många länder, exempelvis Japan, Kina, Singapore, Taiwan, Storbritannien och Tyskland, för att nämna några av världens största ekonomier.

Även EU är i grunden en ekonomisk union vars primära syfte är att gynna de 27 medlemsländerna. Det handlar inte enbart om fri rörlighet av varor och tjänster inom unionen – EU tillämpar även tullsatser mot omvärlden, ofta högre än de tullar som EU:s export till USA möter. Samtidigt har EU ett betydande handelsöverskott med USA, vilket ytterligare visar att frihandel i praktiken ofta kombineras med strategisk protektionism.

Reciproka tullar och global protektionism

USA har länge haft några av världens lägsta tullsatser mot omvärlden, men den amerikanska administrationen har nu valt att införa landspecifika “reciproka” tullar. Det innebär att om ett land tillämpar tullar på amerikanska varor, kommer USA att svara med motsvarande tullsatser på det landets export till USA.

Minimitullsatsen är 10 procent, men beroende på varje lands tullnivåer mot amerikanska varor kan den bli betydligt högre. Ett exempel är Vietnam, som nu kommer att omfattas av en generell tullsats på 46 procent, motsvarande den genomsnittliga tullsatsen på amerikansk export till Vietnam enligt USA:s handelsdepartement.

Intressant nog anade Vietnams ledning vad som var på väg och sänkte redan förra månaden sina tullar på amerikanska fordon från 45–64 procent, till 32 procent, samt tullarna på amerikansk naturgas och etanol till 2 procent respektive 5 procent. Det räckte alltså med att USA annonserade de reciproka tullarna för att få Vietnam att agera – ett tecken på att man var väl medveten om de obalanserade tullsatserna och sitt stora handelsöverskott med USA.

Dessutom är USA fullt medvetet om att Vietnam har blivit ett transitland för kinesiska varor, vilket gör att kinesiska producenter kan undvika amerikanska tullar. Vietnam har tidigare haft status som “Most Favored Nation” (Mest gynnad handelspartner), vilket inneburit tullfri export till USA för flera varugrupper. Enligt USA:s handelsdepartement vill man nu avveckla denna typ av nationella frihandelsavtal, eftersom de missbrukats och missgynnat USA.

Detta gäller också för regionala frihandelsavtal som missbrukas av vissa länder. Ett exempel är United States-Mexico-Canada Agreement (USMCA), som trädde i kraft den 1 juli 2020 och förhandlades fram av den tidigare Trumpadministrationen. Syftet var att skapa ett mer balanserat frihandelsavtal som inte skulle missgynna amerikanska jordbruksprodukter i samma utsträckning som NAFTA.

Problemet med USMCA idag är att Mexiko i synnerhet har blivit ett transitland för kinesiska varor och skadliga droger, som exempelvis Fentanyl. Vi ser hur ett land som Mexiko låter sig utnyttjas av Kina för att berika sig på amerikansk bekostnad. De nya mexikanska hamnarna längs Stilla Havskusten byggs ut i snabb takt, just på grund av importen från Kina, vilket innebär att arbetstillfällen stjäls från amerikanska hamnarbetare.

Dessa exempel visar tydligt hur en handelspartner har missbrukat sin ställning och dessutom samarbetat med USA:s största ekonomiska fiender. I detta sammanhang framstår “reciproka” tullsatser och landspecifika tullar som mer än väl befogade. Tyvärr är detta inget som svensk eller europeisk media tar upp. Istället bjuds antiamerikanska politiker och ekonomer in till intervjuer, där ledande frågor ställs för att svartmåla Trumpadministrationen.

Ett exempel på icke-tariffära handelshinder är vissa länders specialriktade skatter på specifika importvaror, där Brasilienutmärker sig som en stor syndare. Den höga mervärdesskatten (moms) i länder som Sverige fungerar som en förstärkning av tullsatser, eftersom den beräknas på varans värde efter att tullpåslag lagts till. Detta innebär att det blir skatt även på tullavgiften.

Historiska handelstvister och dagens utmaningar

Det bör påpekas att handelskrig inte är ett nytt fenomen. Här är några exempel på handelstvister och mindre handelskrig i ett historiskt perspektiv:

Kycklinghandelskriget 1962 startades av den dåvarande EEC (Europeiska ekonomiska gemenskapen) när Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien och Luxemburg införde en tullsats på 13,43 amerikanska cent per pund kycklingprodukter, vilket motsvarar USD 1,43 per 454 gram kyckling i dagens penningvärde.

Timmerkriget 1982 mellan USA och Kanada. Konflikten uppstod på grund av att Kanada odlade och avverkade skog från statlig mark, vilket gav dem en konkurrensfördel gentemot amerikanska virkesproducenter.

1987 införde President Ronald Reagan 100-procentiga tullar på importerade fordon från Japan, vilket ledde till att handelsunderskottet med Japan minskade under de följande åren och japanska fordonstillverkare startade omfattande produktion i USA.

1993 införde EU tullar på bananer importerade från Latinamerika för att skydda bananexporten från tidigare kolonier i Karibien och Afrika. USA anmälde EU till World Trade Organization (WTO) och vann i varje enskilt fall från och med WTO:s första utslag 1997. Orsaken till USA:s inblandning var att amerikanska företag dominerade bland bananhandelsföretagen.

För att stödja den amerikanska stålindustrin införde President George W. Bush 2002 tullar på mellan 8-30 procent på importerat stål. Mexiko och Kanada undantogs, men tullarna drabbade EU-ländernas stålindustri.

2018 införde den första Trump-administrationen tullar på solpaneler och vitvaror, riktade mot Kina. Flera andra varor blev tullbelagda, och flera länder svarade med tullar på bland annat amerikanska jordbruksprodukter och flygplan. Biden-administrationen lät tullarna mot Kina förbli i kraft.

Kinas påverkan på den globala handelsbalansen

Ett stort problem idag är att Världshandelsorganisationen (WTO) har spelat ut sin roll och inte längre fungerar som det var tänkt. Det finns många olika typer av icke-tariffära handelshinder och en snedvridning av konkurrensen som WTO inte klarar av att hantera. Kina är en speciell typ av ekonomi som kan beskrivas som en statsstyrd och helt statskontrollerad kapitalistisk nation. Gränsen mellan staten och den privata sektorn existerar inte, och subventioner samt andra typer av stöd används för att driva en för andra länder orättvis handelspolitik.

Kina har i åratal stulit andra länders teknologi och patent, som sedan använts för att bygga upp en enorm inhemsk exportindustri. Det finns också rapporter om att Kina använder sig av arbetare under slavliknande förhållanden, vilket gör det möjligt att ytterligare pressa ner kostnaderna för sin tillverkning. Att inte använda tullar eller andra handelshinder mot ett land som Kina måste därför anses vara ett rent tjänstefel av varje land som handlar med Kina.

Det är därför ganska förståeligt att den nya amerikanska administrationen tar saken i egna händer och driver en politik som syftar till att utjämna obalanserna i den globala handeln, som har drabbat USA i en allt högre grad än de flesta andra länder.

Dessutom finns säkerhetspolitiska motiv bakom vissa av tullarna. Vid kris eller krig måste USA kunna producera eget krigsmaterial.

Trumpadministrationens kritik och framtiden

Handelsfrågor är inget nytt för Donald Trump. Långt innan han blev president efter valet 2016 var han mycket kritisk till den amerikanska handelspolitiken, som han ansåg tillät andra länder, och särskilt Kina, att utnyttja USA. Detta ledde till att en stor del av den amerikanska tillverkningsindustrin flyttade till främst Asien och Kina. Detta är ett faktum som inte har ändrats nämnvärt sedan Donald Trumps första presidentperiod.

Slutsatsen är att den nya amerikanska administrationen är betydligt mer engagerad i att skydda USA:s industriarbetare och lantbrukare än vad någon tidigare demokratisk administration har varit, trots den motsatta retoriken. Idag utgörs Republikanernas väljarbas i högre grad av medelinkomsttagare och industriarbetare än Demokraternas.

Dessutom genomför Trump sina vallöften från valet 2024. “Make America Great Again” var ju vad han valdes för. Trump är inte en vanlig politiker och han håller sina löften, oavsett om det handlar om migrationspolitik, att skydda amerikanska jobb, motverka wokeism, eller att arbeta för lag och rättvisa utan politiska motiv. Kontrasterna mot Biden-administrationen är monumentala, och chockvågorna sprider sig även till EU.

Hittills har flera amerikanska och utländska företag meddelat att de kommer att expandera eller flytta delar av sin produktion till USA. Till och med Volvo bekräftar att de kommer att kraftigt öka sin tillverkning i fabriken i Charleston i South Carolina.

Hur detta nya kapitel i internationell handel kommer att sluta står skrivet i stjärnorna, men det är tydligt att USA:s handelspartners, inklusive EU, kommer att stå i kö för att förhandla om ”reciproka” tullsatser. En del av de syften som administrationen har med tullarna verkar redan ha uppfyllts.

 Svensk i USA
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.