De konservativa insåg inte hur bra de hade det på 1900-talet. Nu har verkligheten kommit ikapp dem. Det skriver den kände författaren, professorn och före detta presidentrådgivaren Daniel Pipes.

För att förstå denna förändring måste man ta i beaktande fem ärevördiga och prestigefyllda institutioner utvalda av fader och son Leonard och Mark Silk i deras bok från 1980 The American Establishment: Harvard University (grundat 1636), New York Times (1851), Brookings Institution (1916), tankesmedjan Council on Foreign Relations (1921) och stiftelsen Ford Foundation (1936).

Redan för fyrtio år sedan var alla fem välvilligt inställda till Demokrater, progressivism, sociala experiment, höga skatter och förändring. Men på den tiden anlitade Harvard frispråkiga konservativa för att undervisa, Times publicerade dem ofta, Brookings inkluderade dem i sina evenemang, CFR bjöd in dem att leda möten och Ford finansierade dem. Jag vet detta eftersom jag personligen gjorde allt detta. På den tiden var det enormt stora och passionerade skillnader mellan liberala och konservativa men det skulle aldrig fallit de liberala in att ogiltigförklara de konservativa lika lite som de konservativa på 2000-talet skulle få för sig att ogiltigförklara de liberala.

Detta accepterande av varandra tog slut omkring år 2000. Till exempel skrev­­ Psychology Today 2008 att “konservatism är en mild form av galenskap”. Fyra år senare skrev Rick Perlstein, som ansågs vara en “extraordinär krönikör av modern konservatism“, att konservativa var “galna“. Andra på vänsterkanten tycker att konservativa till sin natur är lättrogna, rigida eller auktoritära. Föraktet dryper: termen “klimatförnekare” till exempel syftar medvetet på Förintelseförnekare.

Föga förvånande har de etablerade institutionerna med tiden i allt större utsträckning avvisat konservatismens legitimitet. Liberaler som vågar framföra en konservativ idé kan plötsligt finna sig vara arbetslösa. Larry Summers ordförandeperiod vid Harvard tog slut när han föreslog att “frågor om inneboende skicklighet” skulle kunna vara anledningen till bristen på kvinnor inom vetenskapen. James Bennet tvingades lämna New York Times efter att ha publicerat en senators konservativa debattartikel och Bari Weiss fann att hennes beskrivning av sina “räder in i tankebrott” gjorde hennes fortsatta anställning hos Times redaktion outhärdlig.

Riktiga konservativa blir naturligtvis också undanskuffade. Kevin Williamsons karriär på The Atlantic tog slut innan den ens började eftersom tidningens personal inte kunde tåla hans syn på abort. University of Massachusetts-Amherst relegerade en student, Louis Shenker, eftersom han hade fräckheten att stödja Trump och Israel. Northwestern University fördömde Joseph Epstein som undervisat där i 28 år och tog bort honom från sin hemsida eftersom han skrev en ironisk artikel i vilken han rådde Jill Biden att inte titulera sig själv “Dr”.

Denna intolerans innebär att konservativa som är yngre än 45 år effektivt har uteslutits från ledande institutioner. Mina yngre kolleger kan inte dra nytta av kontakter som jag kunde. Detta skulle inte göra så ont, inte svida så mycket om de konservativa hade byggt upp sitt eget etablissemang, men det har de inte. Liberaler kontrollerar de flesta av de mest prestigefyllda institutionerna i USA, vissa av dessa har de ärvt, andra har de förändrat och resten har de skapat.

Faktum är att det gamla liberala etablissemanget har blomstrat enormt. Harvards acceptansnivå minskade från 82 procent 1933 till 20 procent 1965 till 5 procent idag. Donationerna från Ford Foundation har vuxit från $2,6 miljarder 1980 till $14,2 miljarder idag. Att det nya Etablissemanget – Amazon, Facebook, Google – har övergivit sina libertarianska rötter och i det närmaste synkroniserat sin flytt åt vänster verkar i efterhand lika oundvikligt som det är en besvikelse.

Denna resursskillnad kommer sannolikt att kvarstå eftersom de välbärgade är benägna att vara vänsteranhängare och konservativa i allmänhet föredrar att odla sina privata trädgårdar. En rapport från Capital Research Center visar att inom området offentlig politik donerar liberaler mer än konservativa med ett förhållandet på 3.7 till 1. Det förefaller troligt att liknande skillnader finns inom andra områden inklusive utbildning, konst och stiftelsetillgångar.

I kombination översätts dessa element till liberala institutioner som styr med auktoritet samtidigt som de konservativa har en partisansk kvalitet. Fox News har en inskränkthet som gör det till en motsvarighet till MSNBC; CNN står med högburet huvud vid sidan om. Detsamma gäller för National Review, The Nation och The Economist och högskolorna Hillsdale, Oberlin och Williams colleges.

Denna trend sträcker sig lång bortom förnuft och förstånd. Konservativa har deplattformerats, skrev jag nyligen i Washington Times, av ” en restaurang, ett biljettförsäljningsföretag, bildelningsföretag, ett kryssningsföretag, en hotellkedja, president Trumps privata klubb, ett logiuthyrningsföretag, en detaljhandel, en internetleverantör, ett webbhotell, banker, kreditkortsföretag, ett betalsystem, regeringar och sjukhus”. Sammantaget hotar dessa umbäranden levebröd, värdighet och frihet.

Utfrysning har minskat de konservativas möjligheter, anseende och inkomst. Fullvärdigt medborgarskap urholkas och ersätts av en status som utstött. Straffet för att vara konservativ är redan en generation gammal och det blir värre utan något slut i sikte.

LÄS ÄVEN: SD måste agera mot IT-jättarnas demokratiska övergrepp

Daniel Pipes driver tankesmedjan Middle East Forum. Han har undervisat vid Chicago, Harvard och Pepperdine universitet, och det amerikanska Marinkrigsuniversitetet. Han har arbetet i fem olika amerikanska administrationer, fått två presidentutnämningar och varit vittne i många kongressförhör. Han är författaren av sexton böcker om mellanöstern, islam och andra ämnen. Hans arbete har översatts till 38 språk. Washington Post kallar honom “troligen USA:s mest framstående forskare om islam”.