”Trodde vikingarna i Svealand på islams gud Allah?” – frågade sig Aftonbladet i början av oktober i en nyhet om att en forskare vid Uppsala universitet hittat en text med ordet ”Allah” på ett textilband från vikingatiden. Nyheten plockades upp av flera svenska och internationella medier inklusive BBC, The Guardian och Sveriges Radio. Även brittiska The Independent skrev om den med 39 tusen delningar på sociala medier.
“Andra forskningsmetoder”
Startskottet för sensationen gavs i ett pressmeddelande från Uppsala universitet, publicerat den 27 september. I pressmeddelandet återfinns följande kryptiska formulering:
”Här används andra forskningsmetoder än gängse teoretiska, eftersom resultaten ska nå en bredare publik än bara akademiker.”
I själva verket innebär ”andra forskningsmetoder” i det här fallet att forskaren Annika Larsson vid institutionen för arkeologi och antik historia konstruerade en del av textilmönstret för att kunna forma ordet ”Allah” – en omständighet som inte kom fram i rapporteringen. Larsson menade att en del av inskriptionen fattas – därför var det angeläget att ”låna” den från en helt annan del av bandet.
Undermålig forskning enligt internationella experter
När nyheten gick internationellt blev den dock hårt angripen av forskare i utlandet. En av dem var Stephennie Mulder, gästprofessor vid University of Texas i Austin, USA, som forskar inom islamisk konst och kultur. När Samhällsnytt når henne på telefon befinner hon sig i Berlin. Hon blev förvånad över att nyheten fick så stor spridning:
– Det här blev så stort väldigt snabbt.
Hon summerar sin kritik av nyheten på flera punkter. Dels menar hon att den typen att kufisk skrift som Annika Larsson refererar till i sin forskning kom först vid 1500-talet, alltså långt efter vikingatiden. Dels menar hon att av de tillgängliga bilderna kan man se att kanterna på textilbandet är avslutade – därför är det orimligt att gissa att en del av textilbandet fattas. Men även om man skulle blunda för ovanstående omständigheter och använda samma skrift som Larsson åberopade får man ändå inte ihop ordet ”Allah”.
– Det man får är ordet ”lallah”, som inte finns i arabiska. Allah är ju ett gudsnamn och det är viktigt att det är skrivet rätt.
Att förvränga gudens namn skulle vara en dödssynd i islam.
– Om jag tolkar henne generöst skulle jag säga att hon (Larsson – reds. anm.) fantiserat ihop saker.
Internationella medier har uppdaterat sina artiklar om upptäckten. Intresset från svenska medier har dock varit svalt enligt Mulder: förutom Samhällsnytt, har bara en frilansjournalist kontaktat Mulder.
Institutionen avsäger sig ansvaret
När Samhällsnytt ringer rektorn för Institutionen för arkeologi och antik historia, Lars Karlsson, försöker han tona ner nyheten och säger att upptäckten är ett resultat av så kallad ”preliminär forskning” som inte utsätts för referentgranskning.
Borde man inte vara tydlig med det då från universitetets sida?
– Ja, det borde man kanske vara.
Samtidigt ser han inte någon risk för att institutionens rykte kan ta skada internationellt till följd av att man gick ut med denna nyhet.
– Det är väl bara bra om det granskas internationellt, säger Karlsson.
Inte heller att klippa banden med forskaren i fråga är aktuellt, enligt rektorn – även om det visar sig att nyheten är helt falsk.
Samhällsnytt noterar samtidigt att det ursprungliga pressmeddelandet från Uppsala universitet inte innehåller någon information om att forskningen skulle vara preliminär eller oavslutad. Istället refereras det till ”forskningsresultat”, vilket i forskningssammanhang innebär en upptäckt som gått igenom en referentgranskning och publicerats i en vetenskaplig tidskrift.
Samhällsnytt kontaktade Elin Bäckström på Uppsala universitets presstjänst, som står som författare till pressmeddelandet. Enligt henne var det forskaren Annika Larsson som gav intryck av att detta skulle vara ett slutgiltigt forskningsresultat.
Riksbanken bakom projektet
När Samhällsnytt når Annika Larsson på telefon, säger hon att ”det hela var ett missförstånd”:
– Vi var tydliga från början om att det inte handlar om kufisk skrift, utan om kufiliknande. Det är media som misstolkar.
Jag tittar nu på ert pressmeddelande. Var du medförfattare där?
– Ja.
Jag hittar dock inte det du säger, utan det står rakt upp och ner ”kufiska tecken”.
– Jaha. Men då är det i så fall en miss från vår sida.
Larsson håller samtidigt inte med om kritiken och säger att ”det är spännande att se nya saker”.
Hon medger att hennes forskningsresultat inte är publicerade i någon vetenskaplig tidskrift. Enligt henne, är de en del av en utställning som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. Utställningen, som ska öppnas på Enköpings museum, ska bland annat visa innehållet i vikingagravar.
Av någon anledning kommer texterna på utställningen översättas till arabiska. Larsson förklarar detta med att ”det är spännande att de ska kunna titta på utställningen”, eftersom det ska finnas många referenser till den arabiska kulturen.
Beslutet om att genomföra utställningen togs för mer än ett år sedan. Syftet ska ha varit att även genomföra kommunikativa insatser som en del av projektet. Upptäckten av Allah-bandet gjordes först i våras.
När Samhällsnytt kopplar ihop dessa fakta och frågar om upptäckten kan ha varit ett resultat av konfirmationsbias för att främja kommunikationsdelen, nekar dock Larsson:
– Den tolkningen får stå till dig i så fall.
Om projektets syfte var förbättrad kommunikation, tror du att det blev lyckat i och med denna uppmärksamhet?
– Ja, absolut, vi lyckades att nå till så många!
Tror du att det kan finnas en risk för att hela Uppsala universitets rykte kan ta en stor skada, eftersom nyheten håller på att stämplas som kontroversiell och falsk internationellt?
– Det kan jag inte rå för.
Samhällsnytt kan konstatera att trots den internationella uppståndelsen har ingen svensk media i skrivande stund uppdaterat sina artiklar om ”Allah-bandet”.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.