Reaktionerna på att Richard Jomshof utnämns till ordförande för justitieutskottet var såklart väntade men inte desto mindre avslöjande för vänsteretablissemanget. Det visar nämligen på att principer som demokrati, öppenhet och likabehandling bara är retoriska vapen för vänstern som de snabbt slänger överbord när det inte passar dem.

Vänstern kan såklart inte hålla sig när det utannonserades. De använde deras skilda politiska åsikter som ett argument varför Jomshof inte ska få ordförandeposten. Hans åsikter om islam var ett argument. Sedan började de hitta på rena lögner som att han gjort “rasistiska utfall mot muslimer på sina lektioner”, för vilket Jomshof planerar att göra en anmälan.

En annan desperat vänsterbliven – riksdagskandidat för Miljöpartiet – ljuger om att Jomshof förnekat Förintelsen, något han kräver en ursäkt för.

Andra blir indignerade av Jomshofs åsikter om islam. De menar uppenbarligen att man inte får vara kritisk mot en religion, i sig en attack på både åsikts- och yttrandefriheten.

Lever i en bubbla

Det lite lustiga i den vänsterblivna kritiken är också hur de förutsätter att det är självklart eller att alla ska hålla med och bli arga och indignerade bara för att de hänvisar till en åsikt eller ett politiskt förslag från SD eller Jomshof. Typ som det här:

Här försöker något ljushuvud alltså piska upp internationella reaktioner genom att helt sonika återge Jomshofs tankar om islam v.s. kristendom och utgår från att alla skulle reagera lika starkt som han själv verkar göra. Så blir det när man lever i en bubbla.

Här är ett annat sådant exempel, där vänsterprästen Helle Klein förutsätter ramaskri från alla bara för att hon själv inte håller med Jomshof:

Vänstern tror att det är självklart att alla, i Sverige liksom utanför, lever i samma lilla bubbla som de själva gör. Det är därför de tror att det hjälper att närmast neutralt återge en SD-åsikt, sen lutar de sig tillbaka och tror att hela världen kommer bli upprörda. Så är det inte. Visst, de har media på sin sida som också drevar på på samma sätt, alltså låtsas att det är uppenbart varför folk skulle reagera starkt på Jomshofs åsikter. Men – som de blivit varse om vid varje val – deras elfenbenstorn är rätt långt från vanligt folk, vilket gör att deras förväntningar ofta kommer på skam.

Demokratin ut genom fönstret

En annan intressant aspekt är deras genuina förakt för demokratins spelregler. Det har vi sett sedan länge men påminns ånyo om. Nu ska inte det näst största partiet ha ordförandeposter för att…tja…vänstern gillar inte SD. Glöm proportionerlig representation. Glöm spelregler och praxis. Glöm principerna för talmansvalet. Glöm allt sånt. För det är i vänsterns ögon bara politiska vapen.

De, liksom media för den delen, låtsas vara frihetens, öppenhetens, demokratins och alla andra fina principers försvarare. Men så snart något går dem emot, så snart folket vill något annat, ryker dessa principer all världens väg. Folk ska censureras, de ska förlora sina jobb, deras företag ska bojkottas (se bara på SD:aren som hade en dansbana utanför Värnamo där S-politiker vill ordna bojkott), de ska “deplattformas”, de ska tystas och hunsas, regler ska göras om.

Ett sådant exempel var när Mediestödsnämnden på sittande möte ändrade reglerna för att hindra att Samnytt fick del av pengarna. I vanliga fall försvarar de med näbbar och klor deras “rätt” att få skattepengar för “mediapluralism” men så snart det skulle bli mer pluralistiskt på riktigt så ändrade de reglerna. Samma sak hände för något år sedan när andra alternativmedier nekades stöd med nya påhittade regler.

Så är det alltid med vänstern: med bevingade ord målar de upp sig själva som godhetens apostlar men visar sin riktiga färg så snart något går dem emot. Då kommer det totalitära hjärtat fram. Då kommer censuren, det godtyckliga ändrandet av regler, bojkotterna och lögnerna.

Detta är givetvis något som även Jomshof, med flera, noterat under många års tid, vilket han skrev om i en tweet:

För det är Vänstern i ett nötskal: bara demokrati med alla dess värden när det passar dem, annars inte. Det är ett rätt bra definition av en demokratur.