LEDARE. Både tyckare inom media och vanligt folk reagerar ofta över när politiker tar “timeout”. Det ses som ett underligt och moraliskt fel sätt att inte jobba men ändå få betalt. Vissa menar att de inte borde ta “timeout” utan avgå från sin post istället. Men ‘timeout’ behövs inom politiken och jag ska förklara varför.

Motivet till att en “timeout” behövs är dock rätt uppenbar. Ponera följande:

En politiker anklagas för brott. Politikern nekar till brottet. Media går igång och drevar. De ställer insinuanta frågor till partiledningen om varför politikern är kvar? Ska han avsättas? Avskedas? Ombes avgå? Politikern i fråga vidhåller sin oskuld.

I ett sådant scenario, innan eventuell utredning av rättsväsendet är avklarad eller ens igångsatt (om det ens blir någon), ska politikern avgå då? Nej, egentligen inte. Visst, om partiledningen insisterar kanske så ska ske ändå, men partiledningen borde inte insistera om skuldfrågan inte är klarlagd.

För vad händer om politikern avgår från sin post där sedan anklagelserna antingen dras tillbaka, rättsväsendet lägger ner utredningen eller politikern frias i domstol? Då var ju vederbörande oskyldig hela tiden men den politiska post, som kanske försörjde familjen, är borta. Då har en persons karriär och försörjning berövats för något som var falskt, fel och en lögn. För att partiet eller personen agerade för hastigt, i panik.

Oskyldig till motsatsen bevisad

Inte ens en “timeout” utan lön är godtagbart. Det är en lösning som riksdagen tidigare diskuterat efter att många tagit “timeouts” och media skrev indignerat om det. Men inte heller den lösningen är rimlig. För samma resonemang kan föras om en “timeout” utan lön: Anta att en sådan sker och det tar tre månader innan politikern befinns oskyldig och han återvänder till jobbet. Då har personen i fråga förlorat tre månaders inkomst på grund av en lögn, ett drev. Är det rimligt?

Det var ju inte politikerns egen vilja som egentligen ledde till timeouten utan medias drev eller partiets krav. Varför ska en oskyldig person som utsätts för felaktigt mediadrev och påtryckningar förlora en fjärdedel av årsinkomsten för en lögnaktig anklagelse?

Inom politiken har man förtroendeuppdrag, som ofta varar fyra år. Det går inte att hoppa av för ett temporärt drev eller anklagelser som kanske visar sig vara felaktigt, eftersom man kan inte hoppa tillbaka in igen. Det gäller i princip också för interna förtroendeuppdrag, såsom partisekreterare, även om sådana poster rent formellt kan återfås, men i realiteten sker det inte.

Principen borde som alltid vara “oskyldig till motsatsen är bevisad” men det verkar inte gälla här – förutom för sossarna.

Lär er av sossarna

Alla partier blir skitnödiga så fort ett mediadrev sätts igång. Illa kvickt hoppar folk då av, eller avskedas. Det gäller för alla – förutom för Socialdemokraterna. Här borde samtliga andra partier lära sig. Jag är förvånad att de inte redan gjort det. Vi kan ta två hyfsat färska exempel:

Den heilande civilministern (!) Ida Karkiainen. Ja, det blev en liten mediastorm av det hela i december 2021 men, trots en bild på hennes hitler-hälsning och trots att hon erkände att hon kan ha gjort det, så hände ingenting. Hon fick sitta kvar som minister i regeringen ända fram till regeringsbytet i höstas.

Socialdemokraterna satt helt enkelt stilla i båten och det blåste över. Inget annat parti hade vågat göra likadant.

Ett annat exempel: Tomas Eneroths påstådda sexuella ofredande hösten 2021. Vad var socialdemokraternas svar?
– Han är tydlig med att det var oavsiktligt, sa statsminister Magdalena Andersson då. Alltså, de lät det passera, precis som för Karkiainen.

Det lustiga är att båda ovanstående skandaler inträffade i princip samtidigt, i november/december 2021. Men Socialdemokraterna stod bakom båda.

Rycker på axlarna

Det är hög tid att andra partier lär sig av Socialdemokraterna. De struntar fullständigt i drev. Till och med säkerhetsrisker som Anders Ygeman fick stanna kvar, förvisso inte som inrikesminister men han fick snart en annan ministerroll. De parerar dem lugnt bara, spelar ner betydelsen, rycker på axlarna och går vidare.

Andra partier borde också lära sig att inte få panik. Ibland är det såklart rätt att en person avgår, av politiska såväl som rättsliga orsaker. Men tills det är klarlagt borde partierna lära sig av sossarna, ha is i magen och rätteligen nyttja sig av de så kallade “time out”-verktyget.