➤ KRÖNIKA Det tycks pågå ett paradigmskifte i världen. Från strävan mot öppenhet, demokrati och individens rätt – mot censur, starka ledare och elitens makt.

Förklaringen kan vara att världen tycks stå inför allt fler stora problem som inte verkar kunna lösas med demokratiska metoder. Människor blir allt mer frustrerade över den politiska saktfärdigheten, valkampanjernas lögner, de folkvaldas skandaler och magplask.

Putin, Erdogan, Trump. I land efter land tycks människor i uppgivenhet inför till synes olösliga problem vilja ha elitstyre och starka ledare, mer övervakning, fler poliser, strängare straff, stängda gränser – på bekostnad av demokrati, åsiktsfrihet, solidaritet, jämlikhet och frihet.

Ju mer de styrande skrämmer oss med rop om ökande hot från alla håll – krig, terror, klimat, naturkatastrofer etc. – desto mer makt kan de skaffa sig. I humanitetens och demokratins namn för de oss allt närmare en diktatorisk polisstat där den som på minsta sätt trampar utanför åsiktskorridoren betraktas som säkerhetsrisk och fascist.

Då tycker man sig kunna införa censur för att rädda landet. Då göds angivarsamhället genom pöbelrättegångar via press och sociala medier. Då kan man sekretesstämpla allt som besvärar makten, då kan man ohämmat förfölja politiska motståndare och dem som sympatiserar med dessa.

Banaliteter som att kalla en kaka för negerboll framställs som ett grovt brott medan man är beredd att införa yrkesförbud för lärare som är Sverigedemokrater. Människor – ofta äldre – döms till dryga böter för hets mot folkgrupp – efter oförarglig och saklig kritik mot islam och ansvarslös invandringspolitik. Samtidigt utestängs de 20% av svenska folket som är sverigedemokrater helt från verkligt demokratiskt inflytande och utsätts för social förföljelse.

Via datorer och telefoner kan vi övervakas i minsta privata detalj. När/om staten tar över Google, Facebook, Twitter etc. får Makten kontrollmöjligheter som inte ens Orwells Storebror kunde föreställa sig. Den teknik som idag upplevs som individens frihet blir dödsstöten mot den enskildes integritet.

Den romantiserade drömmen om ett mångkulturellt Sverige visar sig allt tydligare bli en fruktansvärd mardröm. Beslutet att vi skulle vara ett flerkulturellt land fattades enhälligt i riksdagen 1975. Det smögs igenom utan debatt, utan att media rapporterade, långt över huvudet på svenska folket. Detta katastrofala beslut har sedan dess intill absurditet försvarats av alla partier – till dess Sverigedemokraterna bröt godhetsfarsen.

Reinfeldts fullständigt ansvarslösa invandringspolitik spädde på och detta får vi nu och länge än dyrt betala. Öppna era hjärtan för dem som flyr från krig och förföljelse manade han. Men bara några procent av invandrarna är flyktingar. De flesta tar sig den långa vägen hit av andra skäl.

De som i slutändan får betala är miljontals verkliga flyktingar som sitter fast i eländiga flyktingläger. De enorma summor som invandringen kostar i Europa skulle kunna ge alla dessa stackars människor ett drägligare liv och nödvändig hjälp för att återuppbygga deras hemländer.

Beräkningar i Norge visar att 100 000 syrianska invandrare kostar 430 miljarder kronor. Alltså 4,3 miljoner per individ. Somalier är dyrare och kostar 9 miljoner per individ och livstid. I Tyskland beräknas de 1,5 miljoner invandrare som kommit sedan 2015 kosta ofattbara en biljon! Alltså 1000 miljarder!

Eftersom Sverige sedan 2015 tagit emot en fjärdedel i förhållande till Tyskland har invandringen alltså kostat Sverige 250 miljarder kronor!

Hela Europas totala kostnader för några få procent hitkomna av världens flyktingar är astronomiska. En gigantisk orättvisa som skenheligt motiveras med solidaritet och floskler om allas lika värde. Den odefinierbara värdegrund som man påstår sig försvara genom att offra nationen och göra svenska folket till förtryckta skatteslavar i ett sönderfallande välfärdsland.

En sak är ju att dessa utgifter dränerar den svenska välfärden och på sikt gör oss oförmögna att hjälpa världens fattiga länder att utvecklas. Vi blir själva fattiga. Värre är att vi byter ut den värdegrund och den tusenåriga kultur som genom förfäders kamp lett till demokrati, frihet, utveckling och ekonomisk framgång mot dess motsats – islamsk diktatur.

I ett samhälle med allt fler och allt större parallellsamhällen förlorar detta samhälle sina viktigaste kvaliteter – tilliten mellan medborgarna och gruppens solidaritet gentemot varandra. Likheten mellan svenskar och norrmän tillåter att vi skämtsamt kan håna varandra. Motsvarande gäller mellan t.ex. göteborgare och stockholmare.

Men saknas den överordnade gruppens önskan om det gemensammas bästa blir skillnader till allvarliga konflikter som ofelbart leder till våld och i värsta fall krig. Tusenfalt har detta bevisats genom historien. Det mänskliga psyket lär inte förändras för att ett antal okunniga politiker bestämt att dela upp Sverige i ett flertal olika kulturområden – eller utanförskapsområden som de numera kallar muslimska förorter.

Vi är försvarslösa mot islamisternas terror, kolonisering och dess kamp mot demokratin. De tvingar oss till anpassning, vilket kräver polisstatens inskränkningar av den personliga friheten, total censur, intensiv övervakning, åsidosättande av demokratins villkor – fria val, åsiktsfrihet, pressfrihet, jämlikhet, religionsfrihet etc. Just det som är kalifatets mål – en gudomligt stark ledare som styr världen.