KRÖNIKA Sveriges Radios säkerhetschef Thomas Rotermund (eller Eriksson) är en av de mest fruktade och mystiska figurerna på statsradion. Han har sista ordet vid anställning av journalister på SR och lägger sig även i den redaktionella politiken. Senast dök han upp som expert i den ökända statliga utredningen om myndigheten för psykologiskt försvar.

Den som vill förstå tillståndet i det svenska samhället och vilka mekanismer som säkerställer att just statsmedia fortsätter att vara ett av den djupa statens viktigaste verktyg behöver definitivt ta en titt på Thomas Rotermund – numera Eriksson – som är en viktig kugge i denna mekanism.

LÄS MER: Därför avstår regimmedia från att granska Säpo

Jag träffade Sveriges Radios säkerhetschef Thomas Rotermund för första gången under min korta tid på Radiohuset. Min anställning där upphörde hastigt efter ett telefonsamtal från Utrikesdepartementet där man var mycket bekymrad över att en frilansjournalist som granskade korruptionen och missförhållandena på UD var på väg att bli anställd hos statsradion. Den som vill sätta sig in i historien mer detaljerat kan göra det på följande länk.

Säkerhetschefen tog emot uppdraget och tog hand om min anställning. Han var angelägen om att få tillbaka statsradions inpasseringskort. Jag var angelägen att träffa honom i journalistiskt syfte för att se om han skulle försäga sig om de verkliga orsakerna till mitt avsked. Det blev inte mycket av det mötet. Rotermund vrålade utan avbrott ”Var bor du?? Var är din adress?? ”. Jag drog den snabba slutsatsen att han antingen var idiot, eller onykter – eller både och vilket är vanligt förekommande i dessa kretsar.

Nästa gång jag hörde om honom var i samband med att ett inslag gick ut i Sveriges Radio i juni 2016 med en kort intervju med mig som handlade om mina upplevelser som asylhandläggare för ensamkommande hos Migrationsverket. I ett program av Jörgen Huitfeldt, som numera arbetar på Kvartal, berättade jag hur gråhåriga medelåldersmän registrerades som 17-åriga pojkar och hur vi, anställda på Migrationsverket, var tvungna att låtsas att dessa var barn. Vi hade till och med leksaksbilar redo för dessa. En mer detaljerad berättelse om detta, det kanske största bedrägeriet i svensk historia, kan man läsa här:

LÄS MER: Barn och “barn”

Men kort efter att inslaget sändes på morgonen lade sig säkerhetschefen i det redaktionella arbetet och krävde att intervjun med mig skulle tas bort. Anledningen var att han tyckte att min identitet var oklar för honom därför att jag bad honom att dra åt helvete första gången vi träffades istället för att svara på insinuanta frågor. Föga förvånande vek sig redaktionen för kravet och intervjun avpublicerades.

Ungefär samtidigt fick jag veta att Thomas Rotermund har en långt viktigare roll på statsradion än hans framträdande gör sken av. Säkerhetschefen har varit inblandad och direkt drivande i flera fall av uppsägningar och avsked av journalister på Sveriges Radio som ansågs vara obekväma.

LÄS ÄVEN: Vem vinner på säkerhetiseringen av samhället?

Det är mycket ovanligt i mediebranschen i Sverige att göra sina arbetstvister offentliga. Inte minst när säkerhetsavdelningen är inkopplad. Stigmat är så stort att det knappast spelar någon roll om det sker på falska eller riktiga grunder. Att gå ut offentligt med sin klagan på arbetsgivaren innebär att göra sig oanställningsbar för all framtid på den lilla svenska mediemarknaden.

Därför är det nästan alltid så att svenska journalister – med undantag för en och annan rysk spion – föredrar att tyst begrava sina tvister i SRs Journalistklubb, acceptera förluster och gå vidare. Att bli av med icke önskvärda element på statsradion och säkerställa likriktningen är kanske det viktigaste uppdraget i Thomas Rotermunds arbete.

För det får han 100 tusen kronor i lön varje månad från skattebetalarna. Trots att Rotermund är en viktig makthavare finns inga offentliga bilder på honom. Vi har bara lyckats hitta en tio år gammal profilbild från ett övergivet konto på Facebook. Det lilla som är känt om Rotermund förutom hans ovanligt höga lön är att han i alla fall gillar lyx. Här är hans senaste BMW M550d xDrive som kostar drygt 800 tusen kronor:

Thomas Rotermund lever flott på att arbeta åt den informella sammansvärjningen av icke-valda tjänstemän som brukar kallas den djupa staten. Inte minst bekräftades hans viktiga roll när han bjöds in som expert av före detta Säpo-chefen Anders Danielsson i hans skandalösa utredning om myndigheten för ”psykologiskt försvar” – samme Danielsson som förkunnade på konferensen Folk och Försvar i januari att regimkritiska åsikter och opinionsbildning kan liknas vid terrorism. Förutom Rotermund bjöds den korrupta Mikael Tofvesson från MSB in, som vi granskat flera gånger tidigare, samt en publiceringschef på SVT:

En intressant omständighet i sammanhanget är att Thomas Rotermund bytte sin identitet till Eriksson i april 2020 – en månad innan utredningens slutsatser offentliggjordes. När jag ringer honom idag vill han inte svara på frågan om varför. Men jag tror mig veta anledningen – det fanns bara en Thomas Rotermund i Sverige, medan det finns drygt 1900 Thomas Eriksson. Thomas Rotermund/Eriksson vill sopa igen spåren, försvåra granskningen av sin roll i denna härva samt fortsätta verka under radar med sin nya identitet:

I ett internt mejl som vi publicerade 2019 skrev MSBs enhetschef Mikael Tofvesson en antydan om det egentliga syftet med det kommande ”psykologiska försvaret”: det kommer att användas mot interna politiska aktörer – trots alla offentliga försäkringar om att det är ”främmande makt” som är måltavlan:

LÄS MER: MSBs interna mejl avslöjar: myndigheten förbereder antidemokratisk kupp

Myndigheten för ”psykologiskt försvar” är kanske den viktigaste segern för den djupa staten i Sverige på länge eftersom den legaliserar vapeniseringen av samhällsdebatten. Man ska numera inte behöva gå omvägar genom Säpo eller andra myndigheter och spoltankar i media för att stämpla samhällskritiker, oberoende journalister och oppositionella politiker som statsfiender.

Därför var en väl genomförd och övertygande utredning en extremt viktig milstolpe på väg att cementera den djupa statens makt över Sverige. Och därför är det inga slumpmässigt valda personer som varit delaktiga i utredningen. Utredningen blev förstås en succé.

LÄS MER: Anders Danielsson: Regimkritiska åsikter kan liknas vid terrorism

Förutom att slå fast ett behov av denna orwellianska myndighet kräver utredningen att den nya myndigheten ska få rätt att bedriva signalspaning. MSB med Mikael Tofvesson i spetsen har under lång tid krävt denna rätt för att kunna avlyssna samhällskritiker.

Men Tofvessons generellt låga nivå av kompetens samt myndighetens oklara mandat och syfte blev hinder på vägen – en del opolitiska tjänstemän på regeringskansliet vände sig emot denna uppenbara urholkning av rättsstatens principer.

På något sätt har man dock lyckats att komma förbi deras motstånd nu. Förutom direkt tillgång till signalspaning kommer den nya myndigheten att ”bistå medieföretag i att motverka otillbörlig påverkan”. Översatt från kanslisvenska betyder det att fr o m 2022 när den nya myndigheten förväntas vara i drift – lagom till nästa val – kommer desinformatörer från ”medieföretag” att ha tillgång till samhällskritikers mobiler och datorer med hjälp av myndighetens tekniska och juridiska verktyg. Och som vi vet av historien kommer definitionerna av ”otillbörlig påverkan”, ”påverkansagent” och ”bistånd till medieföretag” medvetet att göras så okonkreta i ett land av ”new totalitarians” att det till slut blir inte bara framstående regimkritiker, utan även Agda, 79 som kommer att hackas av ivriga censorer efter en kritisk kommentar på Facebook.

LÄS ÄVEN: MSBs rapport föreslår ekonomiska sanktioner mot alternativmedier

Den öronbedövande tystnaden och avsaknaden av någon kritisk granskning av denna utredning i gammelmedier talar sitt tydliga språk. Det är grindvakter som Thomas Rotermund som både garanterar att ingen granskning av förslag som dessa sker – och som samtidigt ser till att legitimera de bisarra förslagen genom sin expertroll.

När ni nästa gång undrar hur Sverige har hamnat i den situation landet befinner sig och varför Sveriges Radio inte ställer några kritiska frågor till makten, kom då ihåg detta ansikte – Thomas Rotermund/Eriksson, en av regimens viktigaste möjliggörare: