Uppenbart att nödvärnsrätten är otillräcklig

För snart fyra år sedan la jag ett förslag till Sveriges Riksdag om att utöka nödvärnsrätten. Jag skrev bland annat att Sverige har en “alltför snäv syn på nödvärnsrätten och nödvärnsexcess” samt att “lagen måste bli mer tillåtande…inte minst i dennes hem”. Föga förvånande röstade alla andra partier ner förslaget, men återigen visar verkligheten på behovet av det jag en gång krävde.

Redan i förslaget till riksdagen hösten 2016 tog jag upp ett välkänt exempel: den 68-åriga man som sköt ihjäl två inkräktare som hade tagit sig in i hans hem beväpnade med bland annat en kökskniv, uttalade dödshot och därefter krossat en glasruta i dörren. Domstolen menade att:

det inte har varit fråga om en direkt konfrontation mellan mannen och någon av de tre angriparna, har våldet som mannen använt sig av gått utöver vad som har varit tillåtet enligt nödvärnsrätten. Dessutom förelåg enligt rätten inte nödvärnsexcess eftersom händelseförloppet har emellertid inte varit så snabbt att det saknats tid för eftertanke.

Eftertanke? När tre beväpnade män kommer til hans hem med det uttalade syfte att mörda honom? Det tyckte jag inte då, och inte nu. Jag skrev:

I sådana situationer kan inte ett blivande offer förväntas avvakta till dess att risken mot dennes liv är så stor att det egna livet hotas. Lagen och tillämpningen därav måste bli mer tillåtande, både vad beträffar nödvärn generellt och nödvärnsexcess. Om någon eller några väljer att attackera någon, inte minst i dennes hem, måste nödvärnsrätten vara långtgående.

Nytt fall

Detta aktualiserades återigen av det fall Samhällsnytt rapporterade om igår. En man klampade in i en annan mans hem där han hotade att döda honom samt hans bror. Tidigare hade inkräktaren misshandlat en inneboende i samma hus samt knivhotat denne.

Under konfrontationen riktade husägaren sitt gevär mot mannen och sa åt honom att lämna platsen men istället angrep inkräktaren och ett skott gick av, oavsiktligt dessutom. Inkräktaren dog – men husägaren dömdes i både tings- och hovrätt för grovt vållande till annans död.

LÄS ÄVEN: När samhällskontraktet är brutet och kaoset breder ut sig måste svenskar ges möjlighet att försvara sig

De menade att det varit “vårdslöst” samt att de hellre hade sett att husägaren kontaktade polis, flydde eller låste in sig.

“Mitt hus är min borg”

Det finns många fler bisarra exempel på hur svenskt rättsväsende ser på självförsvarsrätten, bland annat ett annat fall från 2009, där en man som avbröt ett överfall mot en kvinna dömdes.

Vad som står utan tvivel, återigen alltså, är att nödvärnsrätten måste stärkas.

En SD:are, Joakim Larsson, skrev till partiets Landsdagar förra året just en sådan motion. Han ville att partiet ska utöka nödvärnsrätten enligt principerna om ”stand your ground” och ”castle doctrine”.

LÄS MER: SD-förslag: ska bli lagligt att döda inbrottstjuvar

Castle-doktrinen som innebär att i ens hem ska ha tydligt expanderad rätt till nödvärn, även genom användandet av dödligt våld. Dock ska vissa restriktioner gälla såsom att inkräktaren agerat utan lagstöd, försvararen måste tro att denne är utsatt för hot samt man får inte ha provocerat fram intrånget.

Stand-your-ground är en reglering främst utanför det egna hemmet, där Larsson menade att man inte ska behöva fly om man befinner sig på en plats där man har rätt att vara.

Hög tid att förbättra lagen

Jag har sagt det innan och säger det igen; nödvärnsrätten måste utökas. Det är i sig högst omoraliskt att inte få skydda sig själv och sitt hem utan att behöva tänka på diverse krumbukter som jurister på sitt trygga kontor kan kosta på sig att överväga. Det finns såklart gränser, men den gränsen är det långt till med Sverige nuvarande lagar.

En inkräktare, en angripare har främst sig själv att skylla om någon i nödvärn skadar denne. Är man i sitt hem ska man ha långtgående nödvärnsexcess. Att kräva besinning när någon annan valt att ta sig in i sitt hem och angripa är omoraliskt. Endast om vederbörande tydligt flyr samtidigt som det är bortom allt tvivel att den hemmahörande dels är bortom all risk och dels både är medveten om det och i sinneslag att besinna sig kanske en gräns ska dras. Och isåfall borde eventuellt straff för den som försvarade sitt hem vara mild.

Exakt hur förändringarna ska se ut ska självfallet göras noggrant men Sverige måste erkänna rätten att försvara sig och sitt hem – inte minst i tider när vårt rättsväsende i allt mindre grad klarar av att upprätthålla samhällskontraktet.