LEDARE • I flera reportage går statsradion till angrepp mot att invandrare ska ha lika bra löner som svenskar och försvarar den ordning med ett kontinuerligt växande importerat låglöneproletariat som etablerats i Sverige de senaste decennierna. Givet statsmedias vänsterslagsida är deras hållning i frågan märklig men förklaras av att den reform som värnar invandrarna kommer från den “blåbruna” regeringen. Då får både logiken och solidariteten med de svaga stå åt sidan.

Tidöregeringen har efter påtryckningar från Sverigedemokraterna beslutat höja den lägsta lönenivån för att få arbetskraftsinvandra till Sverige. Skälen är flera och goda.

Man vill stävja migrationsfusk, utnyttjande av arbetskraft och undanträngning av de hundratusentals migranter som redan finns i landet som i första hand borde matchas mot låglönejobben men i stället fastnar i destruktivt utanförskap och bidragsberoende med höga kostnader för skattebetalarna. Man vill också undvika generell lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden.

Alla motiveringarna för åtgärden adresserar höggradigt angelägna problem. Men statsradion som normalt intar ett vänsterperspektiv i arbetsmarknadsfrågor lierar sig nu i stället med de företagare som vill kunna pressa ned lönerna till bottennivåer i Sverige och de regioner och kommuner som vill erbjuda gamla, sjuka och svaga sämsta möjliga snålkörda offentliga service.

V demonstrerade för lägre invandrarlöner

SR var inte först i detta märkliga ställningstagande. Det var Vänsterpartiet som den 15 oktober ställde sig på barrikaderna för att hålla invandrarnas löner nere och stoppa de löneökningar som regeringen och SD beslutat om. V-riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas hade med hjälp av utvisningsspöket lyckats skrämma några migranter till att acceptera fortsatt underbetalning. Den ur ett vänsterperspektiv absurda manifestationen fick draghjälp av partinära tidningen Arbetaren som slog upp tilldragelsen i ett stort bildreportage.

Nu följer SR upp genom att lyfta fram branschorganisationen Industriarbetsgivarna för att argumentera för fortsatt lägre löner för migranter än för svenskar och fördöma regeringens förbättrade lönevillkor för arbetskraftsinvandrare.

Organisationens förhandlingschef Per Widolf intervjuas sägande att industrin i Sverige kommer att växa med 50 000 jobb de närmaste åren, samtidigt som var fjärde nuvarande industriarbetare går i pension inom tio år. Han vill med det ge den falska bilden av att siffrorna signalerar en onormal industriell tillväxt och pensionsavgång och att svensk industri riskerar att stå utan arbetskraft inom några år om möjligheten att hämta billig arbetskraft från utlandet stoppas.

Inga kritiska frågor från SR

De kritiska frågorna från SR uteblir avsiktligt. Men här kommer några fakta:

Det lönekrav som Tidöregeringen och SD inför ligger på 27 360 kronor/månad. En genomsnittlig industrilön låg 2022 på 28 200 kronor/månad, det vill säga med god marginal över den miniminivå för arbetskraftsinvandring som nu börjar gälla. Industrilönerna kommer inom kort och kontinuerligt “de närmaste år” som Widolf pratar om dessutom att stiga ytterligare i avtalsrörelserna medan miniminivån för arbetskraftsinvandring ligger still under överskådlig tid.

Lönekravet för arbetskraftsinvandring ligger dessutom en god bit under medianlönen i Sverige. Man behöver bara tjäna 80 procent av vad Medelsvensson tjänar för att få ett arbetstillstånd. Även på den nya högre miniminivån kvarstår således en potentiell allmän undanträngningseffekt och lönepress på den inhemska arbetskraften och risk för ett fortsatt om än minskat etniskt lönegap.

Att industrin kommer att växa med motsvarande 50 000 jobb de närmaste åren är inte detsamma som att den växer med 50 000 arbetstillfällen för människor av kött och blod. Industrin genomgår sedan decennier en exponentiellt accelererande strukturomvandling där manuella jobb i ett rasande tempo ersätts med maskiner och robotar.

Att industriarbetare blir gamla och går i pension är inget nytt och kommer att fortsätta så länge vetenskapen inte löser åldrandets gåta. Att ersätta de naturliga avgångarna med nyutbildad yngre arbetskraft är av samma skäl något som alltid har skett och kommer att ske. För detta naturliga fenomen krävs inget massivt tillskott av arbetskraft utifrån.

Det har endast behövts en gång i Sveriges historia, decennierna efter andra världskriget då Sveriges exportindustri expanderade extremt kraftigt till följd av att många andra länders industrier och infrastruktur låg bombade i gruset. Industrin var vid den tidpunkten oerhört mycket mer beroende av manuell arbetskraft än idag.

Inget behov av fler okvalificerade invandrare

Det finns absolut ingenting som indikerar att Sverige idag skulle behöva stora ytterligare tillskott av människor från utlandet på en utbildningsnivå som matchar de mest lågkvalificerade jobben med löner på 13 000 kronor i månaden som har varit det hittillsvarande minimikravet och lönegolvet för att få arbetskraftsinvandra.

Människor som kan ta de jobben finns det redan en enorm reserv av i landet i form av asylmigranter och deras anhöriga som idag i stället för att arbeta försörjs av oss andra via bidrag. Det är kanske inte ett problem som är de privata industriföretagens bord att bekymra sig om, men det borde vara de av folket finansierade och förment opartiska statsmediernas uppgift att för balansens skull lyfta fram i ett reportage som detta.

Viktigare hata “blåbruna” än värna lågavlönade

Det finns en enkel men cynisk förklaring till att SR trots dokumenterad vänsterslagsida väljer att gå i maskopi med de hardcore marknadsliberala lönesänkarföretagen och de snålaste kommunernas och regionerna i stället för att ställa sig på arbetarnas, skattebetalarnas och de i låglöneskap, utanförskap och massarbetslöshet varande invandrarnas sida. Den stavas att reformen kommer från den “blåbruna” regeringen och att det aktuella förslaget har SD som huvudsaklig pappa.

Sveriges Radios allt annat överskuggande prioritet efter regeringsskiftet är att svartmåla Tidöregeringen i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet och bana väg för ett rödgrönt maktåtertagande. Då spelar det ingen roll att den sakpolitik man sågar starkt gynnar de grupper man på vänsterkanten säger sig värna, exempelvis invandrad personal i industri, städ, vård och omsorg som nu kan ställa i utsikt att få sina löner höjda till anständig nivå.

Arbetsgivarna avgör om någon får stanna eller åka hem

Sveriges Radio vill antyda att det är Tidöregeringen och SD som nu kör dessa låglöneslavande utlänningar på porten. Ansvaret för om de ska tvingas lämna landet eller få stanna ligger rimligen i stället på de företag, regioner och kommuner som inte vill ge invandrare samma löner som svenskar utan vill se en fortsatt utveckling med ett importerat låglöneproletariat.

Det här är löner som kommunerna villigt betalar för svensk vård- och omsorgspersonal via bemanningsföretag. Men för utomvästliga arbetskraftsinvandrare vill man alltså ha en annan måttstock ett B-lag med gästarbetare med låga löner och som dessutom pressar ned lönerna för andra grupper.

Dyrare men värt betala skatt för

Att betala skitlöner till migranter för att vårda och bedriva omsorg om våra gamla, sjuka och svaga leder dessutom till att många som inte har i dessa jobb att göra ändå får anställning där; personer som inte kan tala svenska, personer som inte klarar av sina arbetsuppgifter och tyvärr inte sällan också personer som begår övergrepp mot och stjäl från vård- och omsorgstagarna.

Ja, en offentlig service värd namnet blir dyrare för skattebetalarna. Men anständig vård och omsorg åt oss själva och våra nära och kära står enligt alla undersökningar högt på listan över vad svensken är villig att betala skatt för. Det finns mycket annat som enorma summor av våra skattepengar används till som vi inte vill tvingas bekosta. Det krävs därför inga skattehöjningar, bara omprioriteringar, för att åtgärda dagens missförhållanden och laga hålen i välfärden.

Sammanfattningsvis finns inte ett enda sakligt argument utmed hela den politiska skalan, utom möjligen ur ett osvenskt ultralibertarianskt perspektiv, för att inte höja minimilönen för arbetskraftsinvandrare till den nivå som regeringen och SD nu gör.

Dags att befria public service-medierna

Att våra skattefinansierade medier ändå gör det ger ytterligare skäl att ifrågasätta deras public service-särrättigheter och att ställa frågan om det inte är hög tid att tvingas stå på egna ben som alla andra medier. Det vore bättre också för dem eftersom de då skulle kunna rapportera vänstervinklat utan att oärligt hela tiden behöva hyckla och ljuga om sin agenda.

SVT och SR skulle knappast gå i putten heller. Sannolikt skulle man som betalmedia attrahera avsevärt fler prenumeranter än något annat rikstäckande medium i Sverige. Det är direkt masochistiskt av Tidöpartierna att försvara nuvarande public service-ordning som dels har totalitära kommuniststater som förlaga och dels så uppenbart också går den svenska vänsterns ärenden. Riv upp och gör om. Det vore inte en dag för tidigt utan flera decennier för sent och borde ha skett redan när etermediemonopolet avskaffades.

Uppdatering:

Det visar sig nu att larmsiffrorna om hur många som skulle behöva lämna Sverige om vi avskaffar slavlöner för migranter är påhittade. Problemet existerar knappt. Det ger ytterligare en dimension till vänsterkampanjen för rätten att fortsatt exploatera arbetskraft från tredje världen.

Det verkar koka ned till bara en del av det spagettikastande på väggen för att se vad som fäster i ambitionen att framställa den “blåbruna” regeringen i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet som rasister. Och det här kastet var särdeles illa siktat när man i detta sitt värv likt Motvalls kärring sätter sig på tvären mot principen om allas lika värde, i det här fallet lika lön oavsett hudfärg och ursprung.