➤ KRÖNIKA Jo, rubriken ovan är faktiskt helt sann. Den svenska krisberedskapen är så skandalöst urusel att preparat avsedda för djur nu i desperation godkänns för att bekämpa corona-pandemin när medicinerna för människor tagit slut. En plats i ett tält utomhus är också en verklighet som möter alltfler av de allra svårast corona-sjuka.

Rapporterna har det sedan covid-19 slog till kommit i en strid ström om skriande brist på skyddsutrustning, respiratorer, vårdplatser, personal och mycket annat som borde ha funnits på plats att snabbt sätta in i en krissituation. Det är nyheter av ett slag som vi normalt förknippar med krig och katastrofer i dysfunktionella delar av tredje världen.

I ett utvecklat land som Sverige, med världens högsta skattetryck, borde något liknande vara otänkbart. Ändå utspelar sig just detta nu framför våra ögon.

Socialdemokraterna, som i kraft av sitt myckna regeringsinnehav genom åren bär ett tyngre ansvar för situationen än något annat parti, ökar samtidigt obegripligt nog i opinionen. Lättare att begripa hade varit om svenskarna i stället gjort uppror och stormat Rosenbad så som fransmännen en gång stormade Bastiljen och gjorde processen kort med de ansvariga.

Med det inte sagt att tidigare regeringar på den borgerliga sidan skranket är utan skuld. Även de har gjort vad de kunnat för att montera ned Sveriges krisberedskap, och merparten av det militära försvaret därtill. Röda, gröna och blå – alla har de varit rörande ense om att lägga om kursen mot en ”humanitär stormakt” med ”öppna hjärtan” som ledstjärna.

En politik grundad i humanitet och hjärta är dock inte vad man spontant associerar med hur svårt corona-sjuka nu får ligga i tältläger utanför sjukhusen och kippa efter andan med tillgång endast till primitiv respiratorutrustning eller ingen alls och sövas med narkosmedel avsedda för hundar och katter. Det är en ynklig stormakt där de gamla som byggt den lämnas att dö i parti och minut därför att personal inom äldreomsorg och hemtjänst i avsaknad av virustester och skyddsutrustning drar med sig smittan in på ålderdomshem och i utsatta åldringars bostäder.

Det är en politik som i decennier slukat närmast ofattbara summor skattepengar och som inte står korrumperade skurkstater efter i hur man stulit från medborgarna och förskingrat deras tillgångar. Det handlar – när direkta och indirekta kostnader räknas in – om idag flera hundra miljarder kronor om året. Självfallet går det inte, ens med ett skattetryck som det svenska, att upprätthålla vare sig en nöjaktig välfärd eller en krisberedskap värd namnet med ett svinn i budgeten av den storleksordningen.

Politiska bedömare är ense om att krisberedskap, vård och omsorg i spåren av corona-krisen blir de stora politiska profilfrågorna inför nästa riksdagsval. Samtliga nu och tidigare regeringsansvariga riksdagspartier kommer att berömma sig själva som bäst skickade att i framtiden ge det svenska folket den beredskap, vård och omsorg de länge betalat för men inte fått. De kommer samtidigt att göra vad de kan för att vältra över det historiska ansvaret för katastrofen på varandra.

Det finns emellertid bara ett parti i riksdagen som är utan skuld till det vanstyre vars underlåtelsesynder nu avtecknar sig tydligare än någonsin. Det finns i parlamentet också bara ett parti som förmår lägga budgetmotioner där dessa missförhållanden åtgärdas tillräckligt kraftfullt och långsiktigt hållbart.

Här behövs oändligt mycket mer än de symboliska allmosor som ryms inom ramen för de sju gamla partiernas ideologier. Om inte en fransk revolution så i varje fall ett genomgripande politiskt och nationalekonomiskt paradigmskifte, där att vara en humanitär stormakt innebär att de styrande åter börjar fullgöra sin främsta plikt – den att vara garanten för det egna landets medborgares trygghet och säkerhet.

I skenet av vad som nu kommer i dagen beträffande sittande och tidigare regeringars inkompetens och felprioriteringar, är det svårt att se hur valet 2022 kan bli något annat än en promenad- och jordskredsseger för det nya åttonde partiet – i varje fall om man förutsätter att flertalet skattebetalande svenskar inte vill vårdas i tält med hundmediciner eller bara lämnas att dö också nästa gång krisen slår till.