INSÄNDARE. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kallar till presskonferens för att meddela ett historiskt beslut: “Det Socialdemokratiska arbetarpartiet har nu kommit till vägs ände, vi har fullgjort vårt uppdrag med att göra rättvisa för och lyfta det arbetande folket. Vi låter nu andra politiska krafter ta vid, som är mer lämpade att lösa 2000-talets problem. Vi socialdemokrater avvecklar nu vårt politiska parti och tackar samtidigt för hundra år av förtroende.”

Detta är vad som borde hänt för cirka 15 år sedan, men aldrig kommer att hända. Anledningen är att Socialdemokraterna inte längre är ett politiskt parti, det är en maktstruktur.

Man har systematiskt under 100 år skapat organisationer och ett föreningsliv som finns närvarande i varje liten vrå av samhället, LO, Folkets Hus & Park, Verdandi, PRO, listan kan göras meterlång och dessa garanterar ett marinerande av folket i den självdestruktiva värdegrund som idag präglar Sverige.

För hundra år sedan var S ett led i den upprycknings- och samhällsbyggaranda som präglat Europa under 1900-talet. Idag har vänstern sin livsluft i att definiera och plocka fram tilltänkta väljargrupper och övertala dessa att de är förtryckta och marginaliserade och behöver vänsterns hjälp.

Finns det inte längre tillräckligt många individer som är mottagliga för dessa locktoner importerar man. Här är den muslimska diasporan från Mellanöstern och Afrika perfekta grupper. Dessa är sällan sekulära utan de flest lyder blint de heliga skrifterna i vilka arbete är underordnat de religiösa riterna och det religiösa levnadsregler som skall utföras under dygnets vakna timmar.

Det blir inte mycket inkomst och pengar till mat och husrum av detta men ”de otrogna” betalar ju. Vi kallar det socialbidrag, flerbarnstillägg, efterlevandeersättning och etableringsersättning. Muslimerna kallar det “Jizyah”, den muslimska skyddsskatten som icke troende skall betala enligt koranen.

Demokratisk socialism har ju den lilla akilleshälen att man måste få 51% av rösterna för att få sitta vid makten. Viktigt således att se till att valboskapen stannar i utanförskap och bidragsberoende. Blir de företagare och entreprenörer kan de ändra uppfattning och rösta “fel” i kommande val.

Ett annat exempel på uttalanden vi aldrig får höra kan vara att jämställdhetsmyndighetens generaldirektör Lena Ag proklamerar att denna myndighet skall läggas ner, eftersom önskvärd jämställdhet har uppnåtts. Man pratar aldrig om att fler chefer inom stat och kommun nu är kvinnor, inga utbildningsvägar eller yrken är stängda för kvinnor, man pratar bara om att näringslivet inte har tillräckligt många kvinnor i styrelserna.

När nöjer man sig? Vad gör man när 100% av cheferna är kvinnor? Har vi då uppnått 100% jämställdhet? Dessa exempel på två självspelande pianon måste tas för vad de är. Företeelser som inverkar extremt destruktivt på vårt svenska samhällssystem och vår svenska välfärdsstat.

Mats Olsson
Företagare, Östhammar