➤ KRÖNIKA Vänstern i Sverige vädrar morgonluft i spåren av coronaepidemin. Socialismen framställs som bäst skickad att hantera krisen medan marknadsekonomin beskrivs som lamslagen. Man varnar samtidigt för nationalismen. För att få ihop detta logiskt tvingas vänsterdebattörerna titta mycket selektivt på verkligheten.

Även om traditionellt statsbärande Socialdemokraterna ökar kraftigt ger opinionsundersökningarna inte stöd för att de breda massorna vill ha en mer vänsterinriktad politik än så. Miljöpartiet rasar under riksdagsspärren och Vänsterpartiet attraherar inga nya väljare, även om det är skrämmande nog att nästan var tionde svensk kan tänka sig rösta på ett parti med så blodbesudlade och antidemokratiska rötter.

Socialdemokraterna har dessutom på senare tid tvingats en bra bit liberalhöger ut för att kunna fortsätta regera med stöd från L och C. Inom kort presenterar man exempelvis en utredning om avskaffade hyresregleringar och övergång till marknadshyror.

Alla vill ha en stark stat i kristider

Förklaringen till Socialdemokraternas rusning i opinionen är i stället att så gott som alla vill ha en stark och trygg stat att luta sig mot i kristider. S symboliserar detta mer än något annat parti samtidigt som man i motsats till Vänsterpartiet aldrig på allvar har försökt förvandla Sverige till en socialistisk enpartistat.

De borgerligt liberala partierna har under coronakrisen mött upp Socialdemokraterna och åtminstone tillfälligt övergett sina ideal om en slimmad nattväktarstat. Nu är tongångarna de diametralt motsatta. Samtidigt saknar man den historiska trovärdighet som S har för en sådan politik och därför går det knackigt för dem i opinionen. Man blir snarare draglok åt Socialdemokraterna.

Löfven har sedan coronaviruset slog till också varit förhållandevis skicklig på att ikläda sig landsfaderkostymen. I kristider förbrödras det stora flertalet svenskar även i nationalismen. Statsministern har i sina tal till nationen slagit an starka blågula toner och även visuellt i dessa sammanhang profilerat sig mot en bakgrund av svenska fanor. Partirosen på rockslaget har fått ge vika för nationens korsprydda flagga.

Invandringspolitiken satt i väntrum

Sverigedemokraterna uppfattas inte på samma sätt som tryggheten traditionellt personifierad, trots att man har just dessa ord i sin huvudparoll. Partiet har aldrig innehaft regeringsansvaret och upplevs av många väljare som ett osäkert kort som man inte chansar på att spela i kristid. Invandringspolitiken framstår också som något som nu får anstå när vården går på knäna, företagen blöder och massarbetslöshet hotar.

När viruset väl är nedbrottat finns dock all anledning att tro att SD kommer igen och återtar den plats som Sveriges största parti som man erövrade strax innan coronakrisen slog till. Jimmie Åkesson aviserade i sitt tal till nationen att man nu håller borgfred och stöttar regeringen men att det kommer en räkenskapens dag längre fram.

Redan nu står det klart att den svenska invandringspolitiken försämrat det idag segregerade Sveriges möjligheter att bedriva ett enhetligt skyddsarbete mot smittspridning. Språkförbistring har gjort det svårt att nå ut med information till invandrarna, och även om de nåtts av informationen så har de andra sedvänjor vad gäller socialt umgänge som de inte gärna överger, exempelvis under muslimska högtiden ramadan som nu stundar och pågår i en hel månad. Bor man tio personer i en etta eller ännu fler på ett överfullt asylboende är social distansering inte ett alternativ även om man skulle vilja.

Sju partier kommer att hållas ansvariga

När den akuta krisen är över kommer sju av åtta riksdagspartier få stå till svars för den nedmontering av landets beredskap som lett till brist på vårdplatser, vårdpersonal, mediciner, respiratorer och skyddsutrustning och som medfört död, lidande och dagtingande med humanistisk etik i vården som annars skulle ha kunnat undvikas.

De negativa ekonomiska efterverkningarna av coronakrisen kommer att dröja sig kvar och tvinga fram hårdare prioriteringar om vad vi har råd med. Frågan om Sverige kan fortsätta ha en invandringspolitik som kostar skattebetalarna ett par hundra miljarder kronor om året kommer då inte bara att åter inta förstaplatsen i den politiska debatten utan få en än mer framskjuten plats än tidigare.

Enorma summor pengar kommer att behövas för att rädda jobben och företagen och – inte minst – att bygga upp den krisberedskap som sjuklöverpartierna avskaffat men det svenska folket nu kräver åter. Manegen ligger krattad för SD att locka tillbaka de väljare man nu tappat och vinna många nya därtill.

Socialistländer avskräckande exempel

Socialistvänstern försöker tragikomiskt och paradoxalt skrämma folk för nationalism och konservatism med fingerpekande mot idag demokratiska länder som Ungern och Polen som befriat sig från just socialismens bojor.  Med coronakrisen som hävstång propagerar man för ett socialistiskt Sverige. Det kan då vara bra att påminna om hur denna kris hanteras i socialistiska länder.

Ett typiskt socialistland är Vitryssland. Där hävdar president Alexandr Lukasjenko att viruset inte finns eftersom han inte kan se det flyga runt i luften. Skulle någon ändå drabbas av covid-19 så är det enligt presidenten inget som inte kan botas med några glas vodka, ett bastubad och lite traktorkörning. Den som säger emot grips och fängslas.

Ett annat socialistiskt mönsterland är Turkmenistan. Där har president Gurbanguly Berdimuchamedov förbjudit medborgarna att använda ordet ”corona”. Den som genom att ta på sig ett ansiktsskydd antyder att viruset skulle finnas i landet grips och bötfälls.

På traditionellt socialistiskt vis kontrolleras alla medier i Vitryssland och Turkmenistan av staten och det enda tillåtna partiet och skriver inte ett ord om viruset som inte har sanktionerats eller sufflerats från högsta politiska ort. Det är en sedan länge beprövad metod för att dölja den dysfunktionella socialismens förödande samhällskonsekvenser.

Socialistiska ulvar i fårakläder

Särskilt vaksam bör man vara mot socialistiska ulvar i fårakläder. Ett exempel är nystartade tankesmedjan Reformisterna med Daniel Suhonen i spetsen som beretts stort utrymme i den offentliga debatten. Officiellt säger man sig som namnet antyder vara reformister och vilja stärka Socialdemokraterna. I slutna rum inför de vänsterfrälsta säger Suhonen sig tvärtom inte ha något emot att ”plocka upp Kalasjnikoven” och införa socialismen med revolutionärt våld.

En stark stat som kan garantera medborgarnas trygghet och säkerhet vill de allra flesta ha. Det är dock inget som ska förväxlas med socialism. I Sverige har den starka staten de senaste decennierna svikit sitt kärnuppdrag gentemot medborgarna och ägnat sig åt helt andra saker, politik som tvärtom lett till ökad otrygghet och minskad rättssäkerhet. De allmänborgerliga partierna har varit lika aktiva som de rödgröna i detta.

Retorik och realpolitik olika saker 

Nu i kristid är tongångarna på ytan annorlunda. Likheterna med hur det låtit i migrationsdebatten sedan asylmottagandet kollapsade 2015 är slående. Retorik och realpolitik är emellertid två skilda saker. Sverige slår bakom lögner om ”EU:s miniminivå” fortfarande varje år rekord i antal beviljade uppehållstillstånd.

Löften från de partier som monterat ned beredskapen om att göra bot och bättring och rusta upp Sverige inför framtida pandemier har låg trovärdighet. Detsamma gäller dessa partiers förmåga att allokera nödvändiga resurser för att kompensera för de ekonomiska följdeffekterna av coronapandemin när man samtidigt ska fortsätta att spendera hundratals miljarder på invandringen.

Dessa partiers lejda ekonomer hävdar att man kan göra båda sakerna samtidigt – om man lånar enorma summor pengar i svenska folkets namn och fördubblar Sveriges statsskuld. Det finns bättre sätt och det kommer många väljare att inse när den akuta virusbekämpningen övergår i att reparera de skador på samhället som pandemin sekundärt har medfört. Denna till insikt komna skara kommer sannolikt att med marginal räcka för att göra det åttonde riksdagspartiet till landets största i valet 2022.