➤ KRÖNIKA  Aftonbladets Anders Lindberg räknar upp vänsterns motgångar i land efter land. Det förklarar han med att ”högerpopulismen” lurar arbetarväljarna att glömma klasskampen för ett fejkat kulturkrig som handlar om invandring, genusfrågor, feminism, islam, HBTQ och annat som bara är en variant på högerns klasskamp uppifrån. Arbetarväljarna förleds prioritera kultur och identitet framför sociala och ekonomiska frågor. Dessa kulturfrågor har blivit opium för folket menar han. Så fel han har.

Det är att pompöst och föraktfullt misstro den vanlige arbetarens tankeförmåga. Det alltfler vanliga väljare ser som akuta hot mot det svenska demokratiska välfärdssamhället ryms inom dessa ”kulturfrågor”. Att inte inse att de gamla höger/vänsterfrågorna inte längre erbjuder lösningar på nya samhällsproblem är snarare opium för rabiat, välbesuttet vänsterfolk och för trötta, idélösa högerpolitiker.

Dessa förstelnade, gamla tiders politiker tvingas nu gemensamt och med alla medel bekämpa det tredje blocket i svensk politik – Sverigedemokraterna – som till deras förskräckelse blivit det nya, verklighetsbaserade arbetarpartiet. Trots att det till gränsen för ren politisk förföljelse anklagas för allt ifrån rasism till nazism och i strid mot demokratiska grundvärden utestängs från inflytande. Dessa grundvärden har döpts om till värdegrund – ett diffust, grundlöst begrepp som bara traditionella, stelnade pk-politiker anses kunna dela.

Pk-partierna kommer att stå där rygg mot rygg under kommande valår. De hör hur det mullrar i folkdjupet och tvingas att steg för steg närma sig Sverigedemokraternas politik. Samtidigt som de med en mun försäkrar att de aldrig kommer att samarbeta med detta bespottade parti. Men för att vinna valet måste de motvilligt inse att Sd fått rätt på punkt efter punkt och att allt fler arbetarväljare ser samma kaotiska verklighet som detta DÖ-förklarade parti.

Ska denna feministiska regering överleva valet – med fortsatt passivt stöd av fyrklövern – måste de under en tid låtsas lyssna på folkets växande oro. De kan då hoppas på att SD tappar röster så att de efter valet kan återuppta sin globalistiska vansinnespolitik utan besvärande opposition. Med ökande etniska motsättningar, social oro, exploderande kriminalitet, brutet samhällskontrakt och en utrikespolitik som isolerar Sverige från västvärlden och övriga nordiska länder.

Redan nu planerar Norge att införa gränskontroller och passtvång för svenskar. Med hjälp av ekonomiska resurser och stöd av hängivna medier kommer pk-iterna troligen att lyckas. Trots att oppositionen med SD:s röster skulle ha kraftig majoritet över de rödgröna. Risken är att SD-väljare tappar modet och ger upp. Det vore en katastrof. Då väntar fyra års fortsatt vanstyre och ett förlorat, isolerat och islamiserat Sverige. Rösta på Sverigedemokraterna – även om de inte kan hoppas på egen majoritet så tvingar de demokraturen till viss besinning i galenskapen.