➤ KRÖNIKA  Den försvaret närstående Myndigheten för skydd och beredskap fick häromdagen uppmärksamhet och kritik för en film som man producerat för utbildningsändamål. För gemene man framstår filmen mer som en politisk partsinlaga och propagandafilm där bland annat Sverigedemokraterna porträtteras som ett nationellt hot. Filmen ger skäl att fråga sig huruvida MSB är den opolitiska myndighet man utger sig för att vara eller om man håller på att förvandlas till ett propagandaministerium av det slag som vi förknippar med totalitära regimer.

Den kritiserade filmen försvann snabbt från MSB:s YouTube-kanal (men har sedermera lagts upp av andra) och på sin webbplats förklarar myndigheten åtgärden med att man inte insett att filmen kunde ”missuppfattas och tolkas” på det sätt som skett. Man bedyrar också att MSB är en ”objektiv myndighet som inte tar politisk ställning”. Den som sett filmen har anledning att förhålla sig skeptisk till såväl förklaring som bedyrande.

Om en speakerröst berättar om hotet från ”populister” samtidigt som bilder på ledande Sverigedemokrater visas är man väl snarare övertydlig än otydlig med vilket budskap man vill förmedla och vem man vill peka ut som ett hot.

MSB uppger som skäl för bortplockandet av filmen också att den inte var avsedd att ses av utomstående. Här försäger man sig omedvetet en smula.

Det finns inga skäl att i sak misstro ansvariga på myndigheten när de säger att man inte ville att filmen skulle få allmän spridning, däremot om varför man finner detta olyckligt. Det verkliga skälet är knappast risken att filmen ska missuppfattas, utan tvärtom att den ska uppfattas korrekt.

Filmen illustrerar på ett för MSB pinsamt sätt hur man missbrukar sin myndighetsställning och har förvandlats till ett propagandaorgan i det vänsterliberala maktetablissemangets tjänst. Under förespegling av att ”utbildas” skulle statsråd, riksdagsledamöter, höga försvarsofficerer med flera maktutövare som deltar i SAMÖ 2018 indoktrineras att uppfatta den konspiratoriska världsbild som nyss nämnda etablissemang torgför som något som har med verklighet och sinnevärld att göra.

Övningsfilmen är en provkarta på dylika konspirationsteorier samtidigt som en rad verkliga hotbilder förbigås med tystnad. Vid sidan av Sverigedemokraterna utmålas Ryssland, Donald Trump och de nya utmanarna till mediaetablissemanget som de stora hoten mot Sverige tillsammans med den klick nazister som understundom syns imitera ett första maj-tåg fast med grönvitsvarta fanor i stället för röda.

Återigen är det svårt att förstå vad som finns att missuppfatta när bilder på dessa specifika personer och grupper visas till speakertal om hotet från ”motståndaren” och där det betydligt mer än antyds att Ryssland manipulerade det amerikanska presidentvalet så att Trump vann över Hillary.

Våldsbejakande kommunister och muslimska terrorister omnämns överhuvudtaget inte i filmen. Detta trots att Säpo vid upprepade tillfällen klargjort i rapporter att dessa miljöer utgör ett betydligt större hot mot demokratin än de högerextrema.

Av allt att döma ogillar man på MSB sina konservativa myndighetskollegor på Säpo som envisas med att bedriva traditionellt myndighetsarbete och berätta sanningen i stället för att som MSB vara föredömligt postmodernistiskt normbrytande i sin myndighetsutövning.

Inget annat riksdagsparti än Sverigedemokraterna utpekas heller i filmen som ett hot. Detta trots att det sannerligen inte saknas stoff att basera ett sådant hotscenario på. Blåa och rödgröna regeringar har i decennier tävlat i att montera ned försvaret och gränsskyddet, öppna upp landet för terrorister, krigsförbrytare och internationell organiserad brottslighet och bedriva en migrationspolitik som fått allvarliga negativa konsekvenser för det svenska samhället på en lång rad områden.

Det är politiska partier som med diverse oheliga allianser, DÖ-överenskommelser och andra dubiösa manövrer missbrukat det parlamentariska systemet i syfte att stänga ute det parti som representerar var femte svensk väljare från reellt politiskt inflytande. Det är partier som är i färd med att driva igenom grundlagsändringar och förändringar i presstödet som syftar till att kringskära pressfriheten för regimkritiska medieaktörer och som planerar att fullt ut förstatliga sina främsta megafoner inom mediaetablissemanget, SVT och SR.

Den nu raderade övningsfilmen är inget unikum eller olycksfall i arbetet. MSB har på senare tid vid åtskilliga tillfällen iakttagits axla rollen av propagandaministerium och ytterligare en i raden av apparater som ägnar sig åt att demonisera varje röst och aktör, stor som liten, som utmanar den sittande makten.

Ett närliggande tragikomiskt exempel på detta är MSB:s angrepp på det medborgarjournalistiska initiativet Granskning Sverige. Det består av en handfull personer som på sin fritid ringer upp makthavare och ställer besvärliga frågor. De inspelade intervjuerna lägger man sedan ut på YouTube.

Inslagen är av skiftande kvalitet rent hantverksmässigt men skiljer sig i grunden inte från vad etablerade journalister gör, med undantag för att Granskning Sverige ställer de frågor som mer maktlojala journalister numera oftast underlåter att ställa.

Att makthavare tycker det är besvärande att bli avslöjade kan man förstå och i viss mån också att de i skadebegränsande desperation försöker misstänkliggöra och skjuta budbäraren. Betydligt mer tveksamt är att företrädare för de stora medieaktörerna tar parti för makthavarna i stället för att stötta sina medborgarjournalistiska kollegor i deras granskningsarbete.

Riktigt allvarligt ur demokratisynpunkt blir det när en myndighet som MSB ställer sina resurser till förfogande för att sanningsvidrigt utmåla maktgranskande medborgarjournalister som ”trollfabriker”, ”desinformatörer”, som ägnar sig åt ”hets”, ”hot” och ”hat” och utgör ett allvarligt hot mot demokratin.

Om något så har initiativ som GS vitaliserat, breddat och fördjupat demokratin och satt de demokratiska instrumenten i händerna på gräsrötterna – de som i grundlagens portalparagraf sägs vara de som all offentlig makt i Sverige utgår ifrån. Den som bemödat sig om att lyssna till någon av den timide Johan Anderssons telefonintervjuer har svårt att få den att harmoniera med den drakoniska svartmålning av GS som nu alltså även MSB deltar i.

I en artikel i den vänsterradikala boulevardtabloiden Aftonbladet, som genomsyras av ovan nämnda snudd på foliehattskonspiratoriska synsätt på de bakomliggande mekanismerna till all politisk utveckling som inte går i den ”rätta” vänsterliberala tangentens riktning, uttalar sig bland annat företrädare för MSB och pekar specifikt ut Granskning Sverige.

MSB:s ”expert” Sebastian Bay berättar för Aftonbladet hur han ”med oro ser på de hot som riktas mot journalister”. Den oron är det lätt att instämma i. Men några riktiga exempel på sådana hot har Bay inte att anföra.

I stället lyfter Bay fram Granskning Sverige, som han hävdar genom sina telefonintervjuer ”sysslar med koordinerade och systematiserade påhopp på myndighetspersoner och journalister”. Därefter lovordar Bay de gamla etablerade medierna och kallar dem för ”en otroligt viktig del i det psykologiska försvaret” mot den ”typ av desinformation” som GS förment ägnar sig åt.

Björn Palmertz, som är senioranalytiker på Försvarshögskolan, är i samma artikel rörande enig med Sebastian Bay om hur ”duktiga journalister” och ”vaksamma myndighetspersoner” måste hjälpas åt för att motarbeta aktörer som Granskning Sverige. Som av en händelse är Försvarshögskolan en av målgrupperna för SAMÖ 2018 och den nu raderade kritiserade övningsfilmen.

Sebastian Bay på MSB var i dagarna även gäst i SVT Agenda där han gavs fritt utrymme att likna personer som Granskning Sveriges medborgarjournalister vid ”smutsiga grisar”. När Johan Andersson på GS ringer upp Sebastian Bay och ber honom faktabelägga sina påståenden i Aftonbladet och SVT Agenda uppträder Bay på ett sätt som bara kan beskrivas som bisarrt för att slippa svara på Anderssons frågor. Lyssna gärna på den intervjun HÄR och fundera över vilket förtroende du har för en myndighet vars företrädare uppför sig som Bay.

Man bör inte göra sig några illusioner om att återkallandet av den uppseendeväckande propagandafilmen utgör en del i någon självrannsakan hos Myndigheten för skydd och beredskap eller att man tagit till sig av kritiken. Inte heller kan vi förvänta oss att regeringen av det inträffade föranleds att vidta åtgärder för att återställa ordningen på MSB som trampat grovt över linjen för hur en myndighet ska bedriva sin verksamhet.

MSB:s agerande är inte ett utslag av självsvåldighet och myndighetsanarkism. Den här typen av verksamhet bedrivs inte bara med regeringens goda minne utan också på dess uttryckliga uppdrag. Inom kort tar Dan Eliasson över rodret som högsta chef på MSB, direkt utsedd av regeringen i stället för att tjänsten utlyses.

Det är ingen slump att uppdraget att leda MSB ges till just Dan Eliasson. Han har genom åren visat att han är en extremt maktlojal generaldirektör på alla de myndigheter han fått förtroende att chefa över och som inte ryggat för att gå utanför tjänstemannarollen och göra politiska utspel. Det har setts som en merit som vida överskuggar hans tillkortakommande beträffande erfarenhet av de verksamheter han satts att ansvara för.

Inte bara socialdemokratiska politiker har berömt Eliasson. Nyligen lovordades den avgående rikspolischefen och tillträdande MSB-chefen även av den nye Moderatledaren Ulf Kristersson för att ha varit dennes exemplariske handgångne som generaldirektör för Försäkringskassan när den dåvarande Alliansregeringen ville slakta sjukförsäkringssystemet.

Eliasson har också fördelen av att inte bara mentalt avsky utan rentav vara fysiskt allergisk mot Sverigedemokraterna. Blotta åsynen av Jimmie Åkesson får Eliasson enligt egen utsago att kräkas. Med största sannolikhet kommer Eliasson i sin roll som högsta ansvarig för MSB helt och fullt stå upp för och vidareutveckla den linje myndigheten nu driver med Trump, Putin, Åkesson och Johan Andersson som de stora hoten mot Sverige.

Då får man överse med om det understundom kommer en och annan märklighet över Eliassons läppar som den när han som rikspolischef tyckte synd om en kvinnomördare på ett asylboende eller när han med övertygelse lanserade armband med texten #tafsainte som lösning på vågen av taharrush-sexövergrepp på musikfestivaler.

MSB kommer med största sannolikhet att ges en framskjuten roll i den stundande valrörelsen med uppdrag att svartmåla systemkritisk opinionsbildning och se till att Sverigedemokraternas framgångar i de två senaste valen inte upprepas en tredje gång. Då får arbetet med de verkliga hot som skapar otrygghet för medborgarna i det svenska samhället ställas åt sidan. Att uppmärksamma dem vore rent kontraproduktivt eftersom de är ett resultat av Sveriges (van)styre, som SD är det enda parti som inte haft någon del i.