Under en frågestund i riksdagen fick den från mediaetablissemanget nyligen värvade kulturministern Jeanette Gustafsdotter (S) frågan om hon anser att det finns någon svensk kultur. Ministern vägrade emellertid att ge något svar på den enkla ja- eller nej-frågan, vilket föranledde en uppföljande skriftlig fråga från SD. Men inte heller i svaret på den kan Gustafsdotter ge något besked om huruvida hon anser att det finns något som heter “svensk kultur” bara att det finns “kultur i Sverige”.

Det var Kristina Axén Olin (M) som först bad kulturministern att beskriva vad hon anser att kultur är. Utnämningen av Gustafsdotter har rest frågetecken med anledning av att hon helt saknar kulturpolitisk bakgrund och gick med i Socialdemokraterna samtidigt som hon intog statsrådsposten.

Någon klarhet i Gustafsdotters kulturpolitiska vision blev det dock inte i svaret som i stället kom att handla om det “hat och hot” som hon upplever äventyrar “det demokratiska samtalet” i Sverige. Axén Olin kände sig inte nöjd med hur ministerns duckade frågan och preciserade sig i en uppföljande fråga ytterligare.

– Jag tycker inte att jag fick svar på min fråga om vad kulturministern anser vara kultur. Men jag kan snäva in det lite mer och fråga: Anser kulturministern att det finns något som är svensk kultur, och vad är det?

Ingen svensk kultur, endast “kultur i Sverige”

Gustafsdotter ville inte vidgå att det finns något som heter “svensk kultur“. Hon framhöll i stället att det “finns något som heter kultur i Sverige” och som innefattar alla kulturuttryck i landet, oavsett bärarens bakgrund – svensk sedan generationer eller nyss anländ från Mellanöstern. Hon fortsatte sedan att i stället prata om hat och hot.

– Det finns någonting som heter kultur i Sverige. Det är det absolut viktigaste för mig. Och det ska finnas kultur över hela landet för alla, oavsett bakgrund. Det är a och o. Vi ska inte ha demokratiska samtal som dränks av hat och hot.

Kulturministerns ovilja att erkänna existensen av svensk kultur är något som Sverigedemokraterna reagerat starkt på. SD-riksdagsledamoten Tobias Andersson ställde därför en skriftlig fråga till Gustafsdotter där han ber om ett förtydligande. Han skrev:

Det borde inte vara kontroversiellt för Sveriges kulturminister att konstatera att det finns svensk kultur och åtminstone ge ett par exempel på denna. Frågan är annars vilken kultur som Sveriges kulturminister ska arbeta med och kring?

Är det kulturministerns uppfattning att det finns en svensk kultur, samt hur avser kulturministern verka för att värna om denna?

Men inte heller i det skriftliga svaret kan kulturministern ge något svar på huruvida hon anser att svensk kultur existerar. Istället citerar Gustafsdotter ur regeringen kulturpolitiska mål där det bland annat talas om “mångfald” och där begreppet “svensk kultur” har ersatts med “kultur som finns i Sverige” och som likväl här kan ha sitt ursprung någon helt annanstans i världen.

Kulturministern uttrycker i svaret åsikten att “det är inte politikens uppgift att definiera kulturbegreppet“. Att tala om kultur i termer som “svensk” är inget som Gustafsdotter vill göra utan poängterar i stället att “kultur formas i ett utbyte av olika influenser och intryck” och att “kulturellt utbyte har alltid haft en grundläggande betydelse för samhällets utveckling“

Samnytt har talat med Tobias Andersson som är missnöjd med kulturministerns fortsatta svävande svar och undrar:

– Vilken kultur ska kulturministern vara politiskt ansvarig för om hon inte tillstår att den svenska ens existerar?