I ett avsnitt av Samnytt TV häromdagen redogjordes för en rad kontroversiella idéer för vad många kallar en ny ekonomisk världsordning som diskuterades på årets upplaga av World Economic Forums konferens i Davos som i år hölls digitalt till följd av corona-pandemin. Genom förslagen löper en röd tråd om att sudda ut gränsen mellan politik och näringsliv – tanken är att den fria företagsamheten i framtiden ska smälta ihop med och drivas av vänsterliberalt ideologiska intressen i stället för traditionellt vinstintresse. Detta möter dock kritik från marknadsliberalt håll.

I ett debattinlägg på tankesmedjan Timbro varnar författaren och debattören Mattias Svensson för riskerna med att låta “intressentkapitalism” utplåna skillnaden mellan företagande och politiskt beslutsfattande. Han menar att den politiska och finansiella elit som träffats i Davos låtit en idealistisk global välvilja tränga undan den kanske i förstone inte lika sympatiska idén att det är vinstintresset som driver företag och som till syvende och sist ser till att det produceras varor och tjänster som tillgodoser människors efterfrågan och behov.

Det är grundaren till Davos-konferenserna, Klaus Schwab, som tillsammans med ekonomijournalisten Peter Vanham lagt fram konceptet där det man kallar stakeholder capitalism (intressentkapitalism) ska ersätta traditionell shareholder capitalism (aktieägarkapitalism). Kritiker menar att detta i praktiken utmynnar i statskapitalism eller rentav socialism, men det förnekas av de båda herrarna och den globala elit som samlats i Davos för att med påtagligt intresse dryfta hur denna globala omställning av ekonomin kan implementeras.

En grundläggande tanke är att ägarna inte längre själva ska få bestämma över sitt företag. De anställda, kommunpolitiker, boende i närområdet med flera ska också sitta med när styrelsen beslutar och på så sätt se till att dessa inte fattas så mycket utifrån ekonomiskt vinstintresse som mer idealistiska målsättningar – idag ofta relaterade till det påstådda klimathotet.

Udden är riktad mot ekonomer som Adam Smith och mer nyligen Milton Friedman som hävdar att företag ska fokusera på att göra affärer som genererar vinst eftersom det indirekt genererar optimal tillväxt och välstånd. Börjar de som ansvarar för produktionen av varor och tjänster i stället fatta företagsbeslut utifrån moraliska föreställningar blir resultatet tvärtemot förhoppningen lägre tillväxt och minskat välstånd.

Mattias Svensson påtalar i sin artikel att Friedman inte, som hans kritiker vill göra gällande, inte menar att egoism och girighet ska styra hela samhället och vara överordnade demokratiskt stiftade lagar och regler. Demokrati och fri företagsamhet sida vid sida är, med sina smärre skavanker, västvärldens framgångskoncept och de experiment som världen skådat där man ändrat på detta förskräcker.

Svensson radar i sin artikel upp en rad exempel på hur den fria marknaden inte heller alltid behöver hållas efter av samhället utan i rent egenintresse ofta fattar beslut som kommer det stora flertalet och samhället som helhet till gagn. Klimatsmart produktion innebär exempelvis inte alltid högre kostnader utan kan också minska kostnaderna och bättra på vinsten, exempelvis investeringar i energieffektivitet.

Men om företagen inte har ögonen på vinstbollen utan börjar fatta beslut utifrån ett moraliskt godhetstänkande frikopplat från företagsekonomisk fundamenta, då äventyras på sikt företagets själva existens och i stället för nyttiga produkter börjar man producera alltmer godhetssignalerande retorik. Om den politiska sfären ska in i företagen och fatta beslut blir resultatet mer byråkrati istället för mer varor och tjänster.

SE ÄVEN: Så här vill World Economic Forum förändra våra liv efter pandemin

Många idag stora och framgångsrika företag har startats av nytänkande och udda entreprenörer som varit fria att bygga upp sin verksamhet och utveckla sina produkter efter eget huvud. Den sortens innovativitet riskerar att gå förlorad i en värld där intressekapitalismen tagit över och alla företag måste fatta sina beslut och driva sin verksamhet utifrån mallar som politiken tagit fram. Fri företagsamhet mår bäst när den inom lagens råmärken får vara så fri som möjligt, menar Svensson.

Han skriver, mot bakgrund av den framskjutna roll som den fria företagsamheten haft i byggandet av västvärldens välstånd, att det är magstarkt att höra begrepp som “företag”, “vinstintresse” och “konkurrens” nu uttalas i fördömande ordalag av samma länders politiker i Davos. Här har deltagare på allvar förordat Kina som ett föredöme och en vurm för ett system där en politisk elit kan genomdriva sina “goda” beslut utan att behöva ta hänsyn till motsträviga väljare finns fortfarande. Förra året var Greta Thunberg, med nära kopplingar till krafter som förespråkar grön diktatur, inbjuden och hyllad. I år var Kinas diktator Xi Jinping en av de profilerade talarna.

Intressekapitalismens brist på täta skott mot diktatur förklädd till godhet i upplysta despoters skepnad i sammanhang som Davos och även FN pekas ut som en av de stora problemen med idén. En liten klick tror sig veta bäst och att säga emot betraktas inte längre som demokratisk opposition och brytande av argument mot varandra, utan som subversivt och samhällsomstörtande Debatterna om invandring och klimatet uppvisar det mönstret redan innan Davos-eliten fått igenom mer än delar av sin nya ekonomiska världsordning.

Men även de för samhällets breda folklager god kärnvärdena i den traditionella marknadsekonomin och kapitalistismen menar Svensson glöms bort i de högstämda diskussionerna om införandet av en politiskt intressestyrd kapitalism. För även om det finns en trend där allt större rikedomar samlas på allt färre händer som motsäger den så kallade trickle down-effekten så finns det en annan viktigare och motsatt trend genom historien där varor och tjänster som initialt varit en lyx för ett litet fåtal blivit tillgängliga för det stora folkflertalet. Även om inte pengarna sipprar nedåt relativt sett så gör det materiella välståndet det i absoluta tal.