➤ KRÖNIKA  Då, när det gick bra för Islamiska Staten, lämnade man Sverige för att vara med och bygga mardrömskalifatet. Sen, när kalifatet förlorade, har Sverige blivit deras ”hem” igen. Jihadisterna vill nu åka tillbaka för att njuta frukterna av de ”otrognas” välfärdssamhälle. Tala om fräckhet.

De borde fråga sig hur det kommer sig att det svenska samhället är så bra, medan deras eget är så dåligt. Kanske för att vårt är byggt på förnuft, medan deras var byggt på religiös fanatism? Tyvärr så verkar vissa inte ha förstått någonting. De vill ha det goda som vårt sekulära, rationella och demokratiska samhälle har att erbjuda, samtidigt som de vill behålla sin fanatiska bokstavstro som orsakat så mycket lidande, våld, förtryck, okunnighet och underutveckling i islamvärlden.

SVT:s team, utsänt av Korrespondenterna, har nyligen besökt jihadister med svenskt medborgarskap sitter fängslade i en kurdisk militärbas i Syrien. Kvinnorna vill åka hem till Sverige, säger de. Ja, nu passar det att kalla Sverige sitt hem. När nöden kräver det. De sitter där med sina ansikten täckta av slöjor, vilket visar att de inte förändrat sitt tänkande på något genomgripande sätt.

En IS-kvinna säger att hon är trött på att leva ”i det här skitlandet”. Hon borde fråga sig varför så många länder präglade av islamisk fundamentalism är så dåliga. Jag har en teori: för att islamisk fundamentalism är skit och skapar skitländer.

En fängslad IS-terrorist antyder vad som kan vara den verkliga anledningen till att man vill ”hem” till de otrognas land. Det handlar nog inte så mycket självkritik och nya insikter, utan om krassare saker.

”Det fanns ingen mat och priset var löjligt, ett kilo ris kostade hundra dollar. En hel del barn dog av svält”, berättar IS-medlemmen för SVT-teamet.

I Sverige ger vi samma bidrag till muslimer som icke-muslimer. Här finns inte den diskriminering och förföljelse som de själva utövade i sitt kalifat. Jihadisterna vill inte gärna bli behandlade på samma sätt som de behandlar andra. ”Jag tror på svenskarnas rättvisa”, säger en IS-kvinna som vill tillbaka. Men om hon tror på svensk rättvisa, varför ville valde hon då att leva under ett styre som tillämpar sträng, islamisk lag?

Journalisten undrar varför IS-terroristen stannade i kalifatets Raqqa och inte försökte ta sig ut tidigare.

”Man levde familjeliv. Du hade dina barn och din fru. Du tog dem till parken.”

I Raqqa satte jihadisterna upp avhuggna huvuden på spett, kommenterar journalisten.

”Det har kanske hänt någon gång. Men det är inte så att jag sett huvuden på spett varje gång jag gått förbi rondellen.”

Det har kanske hänt någon gång! Jag tolkar svaret som att det hänt mer än en gång. En gång borde vara tillräckligt för att känna fasa och fly hals över huvud. IS-terroristens oberörda sätt att tala om sådana bestialiska och fasansfulla saker kan bero på offren ju bara var ”otrogna”. De var inte så mycket värda.

IS-terroristen påstår sig bara varit ambulansförare. Det behöver inte alls vara sant. Enligt ett yttrande av profeten Muhammed så är krig bedrägeri. Det är tillåtet att ljuga och bedra i det heliga kriget. Och för jihadisterna gäller Muhammeds ord. De har visat att de är beredda att döda och dödas för Muhammeds ord.

När SVT:s team visar IS-terroristen mannen en bild från en film som visar hur ett litet barn skär halsen av en av IS fångar, säger han: ”Jag tar avstånd från sånt där.”

Sånt där! Man kan tolka svaret som att halshuggning bara är en struntsak. Något man kan se mellan fingrarna med. Det mesta var ju bra med kalifatet. En halshuggning då och då får man leva med.

Men jag tror inte att jihadisten tagit avstånd. Hade han gjort det, hade han inte anslutit sig. Det var känt vad de höll på med redan innan muslimer med svenskt medborgarskap började flockas under jihadflaggan i Syrien och Irak.

Mer än ett år innan den så kallade ”arabiska våren” brutit ut i Syrien, så hade Sverige blivit attackerat av den organisation som sedan skulle kalla sig Islamiska Staten. Den 11 december 2010 slog självmordsbombaren Taimour Abdulwahab till mot julhandlare i Stockholm i syfte att döda så många ”otrogna” svenskar som möjligt. Tack och lov lyckades han bara döda sig själv.

Taimour ville hämnas på svenskarna för Lars Vilks Muhammedteckningar. Tio minuter före attacken skickades ett e-postmeddelande till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och Säpo. Meddelandet innehöll ljudfiler på både svenska och arabiska. I ljudfilerna prisar Taimour profeten Muhammed och utfärdar följande varning:

“Nu har islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet, inget påhitt, mer vill jag inte säga om detta. Våra aktioner kommer att prata för sig själva. Så länge ni inte slutar ert krig mot islam och förnedrande mot profeten, fred vare över honom, och ert dumma support till grisen Vilks.”

Han riktar sedan en uppmaning till sina trosfränder att fortsätta döda européer:

“Och till slut och till alla mujahedin i Europa och i Sverige: nu är det dags att slå till, vänta inte längre. Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med. Frukta ingen, frukta inget fängelse, frukta inte döden.”

Mujahedin betyder heliga krigare, de som krigar för upprätta, försvara och utbreda islams styre. Den islamiska stat som Taimour menade uppfyllt sitt löfte och fanns i Europa och i Sverige var terrorgruppen Islamiska staten i Irak, föregångaren till Islamiska Staten (IS). Detta var alltså innan man utropat kalifatet.

De muslimer med svenskt medborgarskap som reste till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska Staten, utkämpa det heliga kriget och bygga kalifatet, visste att denna organisation hade attackerat Sverige. De valde fiendens sida. De kände ingen samhörighet med de ”otrogna” svenskar som Taimour ville döda.