➤ KRÖNIKA  När drömmen om det muslimska kalifatet i Syrien och Irak nu spruckit och bara fragment av Islamiska staten återstår vill många ditresta IS-terrorister tillbaka till Sverige – till tryggheten och välståndet i det sekulära demokratiska samhälle som man tidigare ansåg så förhatligt och velat krossa till förmån för islamsk teokrati.

Otrogna och halvtrogna har halshuggits på löpande band under IS skräckvälde, människor har bränts levande i burar, unga kvinnor har kidnappats som sexslavar, terrorbomber har exploderat och kalasjnikover smattrat och dödat och skadat ett svårräkneligt antal personer såväl i den muslimska världen som här i Europa.

Inte bara uppger de hemlängtande IS-resenärerna nu lägligt under galgen att man ångrar att man reste iväg eller att man duperats av en sekt, samtliga beskriver sig också som fromma som lamm som inte vill göra en fluga förnär. Ingen har ägnat sig åt något våldsamt där borta – allt man gjort är sådant som att köra ambulans och lämna blod. Fan tro’t.

Sådana utsagor ger en fingervisning om hur hopplöst det skulle bli för det svenska rättsväsendet att lagföra dessa individer om de kom tillbaka till Sverige, en lösning som många förespråkar som säger nej till det mer drastiska förslaget att inte släppa in dem i Sverige och frånta dem deras svenska medborgarskap.

En redan hårt ansträngd och underbemannad svensk polis skulle enligt förslag från bland annat Vänsterpartiet skickas med till Syrien och Irak för att leta bevis för IS-återvändarnas krigs- och terrorbrott. Idén att skicka en kader av svenska poliser på wild goose chase på andra sidan jorden välkomnas säkert av kriminella i Sverige som då skulle få en mindre påpassad tillvaro men borde avfärdas som ren idioti av varje svensk politiker med anspråk på att ha fötterna på jorden.

Detsamma gäller de krav som reses från vissa partier och organisationer som Rädda Barnen om att i varje fall de barn som IS-resenärerna haft med sig på resan eller skaffat under bortovaron ska ges rätt att komma till Sverige för psykologisk BUP-behandling. Förespråkarna för detta förefaller ha levt under en sten och helt ha missat de många larmen om den skriande brist på resurser som råder inom svensk barn- och ungdomspsykiatri.

Prognosen för att få såväl de vuxna IS-återvändarna dömda och inspärrade som deras barn psykiskt rehabiliterade är ytterst dålig. Vi utsätter oss för betydande risker genom att låta dem komma tillbaka till Sverige. Samtidigt kan man ha viss förståelse för argumentet att västvärlden ska ta ansvar för sina terrorister och inte vältra över det på Syrien och Irak när de nu ska bygga upp vad IS raserat – åtminstone i de fall terroristerna inte har sitt ursprung och/eller medborgarskap i dessa länder.

Det vettigaste alternativet som presenterats – och som faktiskt också ett flertal något så när nyktra svenska politiker nu förordar – förefaller vara att inrätta en internationell krigstribunal för att lagföra IS-terrorister med medborgarskap i något europeiskt land.

Det skulle fördela lagföringsresurserna på ett stort antal länder och det skulle för överskådlig framtid hindra IS-terroristerna från att återvända till exempelvis Sverige. I stället skulle samtliga i avvaktan på rättegång sitta häktade centralt i någon anläggning liknande Guantanamo. Även Sverige har svängt i frågan huruvida samröre med en terrororganisation ska räcka för att dömas, så en internationell krigstribunal skulle med rimligt ställda beviskrav kunna få det stora flertalet åtalade fällda och därmed fortsatt inspärrade under mycket lång tid.

Även om svensk grundlag skulle ändras så att medborgarskap kan återkallas är det inte realistiskt att tro att detta skulle tillämpas som någon slags lättvindig massåtgärd för alla som rest till Syrien och Irak och vill tillbaka till Sverige. Det kommer i enlighet med grundläggande rättsprinciper att krävas en fällande dom för terrorbrott i domstol där personen ifråga fått möjlighet att försvara sig. Möjligheten att återkalla medborgarskap är därför inte som enskild åtgärd någon lösning på problemet med “terror-svenskar”, även om en sådan åtgärd allmänt sett behöver bli möjlig att vidta.

Den springande punkten är hur snabbt en sådan tribunal och ett europeiskt Guantanamo kan finnas på plats. Det brinner i knutarna och många av de IS-resenärer som nu vädjar om hjälp att ta sig ”hem” till Sverige kommer, även om de inte får konsulär hjälp eller flygbiljetten betald, att ta sig hit ändå och då i kraft av sina svenska medborgarskap släppas in i landet.

Säpo har kanske koll på en del av dem och några kanske man med befintlig lagstiftning åtminstone under en tid kan ta i förvar, men många kommer sannolikt att kunna återvända till ett liv i full frihet i Sverige där hotbilden till följd av riskerna för muslimska terrordåd redan är mer eller mindre permanent förhöjd.