➤ KRÖNIKA Oro över reella hot är både förutseende och klokt. Oro över fiktiva hot är destruktivt för den egna sinnesfriden och blir ett socialt problem om det göds av en skenande intersubjektivitet till en växande hysteri. Alla tider har sina verkliga hot och dessutom sina fiktiva hot som leder uppmärksamheten på villovägar. Här ska några hot granskas närmare för att klargöra om de är fiktiva eller reella faror och i så fall vad/vem som hotar?

Utländska stater kan utgöra ett hot. Ryssland är en stormakt som många ser som ett yttre militärt hot, men som också utmålas som ett hot mot demokratiska val i Sverige och i USA. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, beställde en utredning av ett engelskt företag. Den utredningen hittade ingen inblandning, men som kompensation för detta negativa resultat föreslog den hur staten skulle kunna förhindra intern kritik i Sverige, dvs bidra med några antidemokratiska förslag.

I USA hoppas den särskilde åklagaren Robert Mueller få ihop underlag till en process mot presidenten. Det är tunga anti-demokratiska mediciner som det Demokratiska partiet vill sätta in mot den ryska flunsan. En del av det ryska hotet var ett tiotal ryska resenärer i USA som var aktiva på Facebook och Twitter. Frågan är om det är flunsan eller en politisk rättegång som är det främsta hotet.

Alla regimer har favoriter och hatobjekt i andra länders val. Det tycks mig som USA och Sverige har betydligt starkare känslor och gör större ansträngningar att agitera mot Putin än tvärtom. Putin talar odramatiskt om ”sina kolleger” i väst, medan vi härifrån demoniserar honom. Ryssland var som bäst när det missköttes av Jeltsin.

Sveriges nya kulturminister Amanda Lind gick direkt efter tillsättandet ut med påståendet att nationalister och populister var ”ett hot mot det fria ordet”. Menar hon allvar? Det är mycket mer troligt att det är en preventiv lögn. En rimlig förväntan är att hon kommer att föreslå inskränkningar i yttrandefriheten för oönskade åsikter och då kommer hon rätteligen att bli anklagad för hot mot det fria ordet.

Om man har en svag eller orimlig anklagelse är det viktigt att vara först med den så att den inte bara blir en defensiv motanklagelse. Om Sverige hade en reell pluralism skulle denna preventiva anklagelse knappast fungera, men som läget är kan det lyckas.

Ett liknande försök är Författarförbundets demonstration på Bokmässan 2017 för att förbjuda tidningen Nya Tiders närvaro vid nästa års bokmässa. De gick runt i lokalen med tejp över munnen. Vem försöker tysta vem? Det blir närmast en konstnärlig tvärtom-installation. Ett censurinitiativ ommaskerat till censurprotest är magstarkt, men medströmsmedia reagerar inte.

Det borde vara uppenbart att det aktuella hotet mot yttrandefrihet inte kommer från de utan makt, men från de som har auktoritet och som det kliar i fingrarna på att tysta röster de ogillar. Sverige har redan en rad anti-demokratiska lagar som lagen Hets mot folkgrupp, som inte handlar om hets utan som förbjuder att ”uttrycka missaktning”. En normal diktatur förbjuder brott som låter storvulna och grova, men då också blir svårare att bevisa. Den svenska lagen ställer så låga krav att alla kritiska yttringar kan fällas som brott.

I den vertikala GAN-TAN skalan där GAN står för etablissemanget och TAN för populisterna så har man felplacerat de två A-na. Ett står för ”Alternativ”. I dagens värld står alternativ för ”alternativmedia”, ”Alternativ för Sverige”, ”Alternativ för Tyskland”, osv.

Det var länge sedan miljö och feminism var alternativa, nu har de blivit inkluderade i den officiella statsreligionen. Nu är de påbud med auktoritet i ryggen. Anti-feminism kan bli kriminaliserat som hatbrott eller diskriminering. Den som inte tror på ett antropogent klimathot stämplas som ”klimatförnekare” vilket låter som ett brott från Orwells bok 1984. Den boken blir alltmer en aktuell profetia på utvecklingen i vår tid.

De som är både auktoritära och har auktoritet kallas ”Alternativa” medan de alternativa åsikter som inte har statens auktoritära stöd kallas ”Auktoritära”. Naturligtvis skall de båda A-na i GAL-TAN byta plats.

TAN har chansen att visa en auktoritär sida först när de kommer till makten. Regimmedia ojar sig över Ungern. I motsats till Sverige och USA har dock Ungern utsatts för utländsk inblandning av dignitet. Miljardären George Soros har gått in med sin organisation Open Society Foundations och finansierar regimfientligt kritik. Sverige har som Nils Lundgren påtalat inte ens en EU-kritisk reguljär tidning.

En kritik mot Ungern är att det inte är en ”liberal demokrati”. Som tidigare kommuniststat är Ungern skeptisk till prefix till demokratin, begreppet ”folkdemokrati” är i färskt minne. Även ”liberal” tar kanske bort mer demokrati än det lägger till i positiva värden. Vad människor som använder ”liberal demokrati” lägger i ordet är regler och konventioner tagna av myndighetspersoner och representanter som begränsar nya demokratiska beslut.

Men när det passar så är dessa regler förvånansvärt lätta att ignorera. EU talar med emfas om Schengen och Dublin som stora viktiga komponenter i den internationella ordningen som EU-medlemmar har en skyldighet att följa. Men 2015 ignorerades de av kansler Merkel som välkomnade alla att tränga sig igenom andra länder om de ville till Tyskland.

Detta övergrepp på EU:s regler försvarades med ” Wir schaffen das” som brukar översättas med ”vi skall klara av det”. Detta är både opreciserat och omotiverat dvs närmast löjligt. Medan Merkel bröt med den liberala rättsstatens regler så följde Viktor Orban Schengenavtalet och satte upp ett stängsel som i första hand var för att skydda Ungern mot en invasion, men som också skyddade Tyskland mot att drabbas ännu hårdare.

Den fåniga västerländska kritiken riktar sig fortfarande mot Orban medan Merkel går fri, tom fri från anklagelser för ett flagrant regelbrott mot de högaktade regler som anses göra ”liberal demokrati” bättre än simpel demokrati. Det skäliga vore att Tyskland ersätter Ungern för kostnaden för stängslet som var en direkt följd av Tysklands deklaration att landet ensidigt skulle avvika ett tag från reglerna enligt Dublin och Schengen, Men Ungerns politik är den som förklaras vara ett hot fast den efter bästa förmåga avvärjde ett invasionshot.

Det stora hotet mot mänskligheten anses inte längre vara kärnvapen eller befolkningsexplosion. Nej det stora hotet påstås vara att koldioxidhalten i atmosfären fördubblas, från 0,04 procent till 0,08 procent.

Detta är inte empiri utan ett antal olika teoretiska modeller. Vi vet att klimatet hela tiden ändras av ett flertal olika faktorer som bl a producerat en istid per 100 000 år den sista miljonen år. Antropogen (mänsklig) klimatpåverkan är inte den enda variabeln som förändrar temperaturen.

De flesta människor brukar vara skeptiska till teoretiska hypoteser; först om en teori bekräftas av empiri blir den övertygande. Ett flertal prognoser om en antropogen klimatkatastrof om tio år har redan blivit 10 år gamla men inte slagit in.

Den kristna sekten Sjundedagsadventisterna trodde att jorden skulle gå under den 22 oktober 1844. När så inte skedde ansågs tron inte falsifierad utan behövde bara göras resistent mot empiri: Jorden skulle istället gå under ”snart”, med vilket de troende lät sig nöjas. Sekten får alltfler anhängare och har idag blivit 20 miljoner.

De klimathotstroende sitter i samma situation som Sjundedagsadventisterna. Prästerskapet behöver ett närliggande men diffust hot för att få glöd i en dramatiserad tro. Undergångstanken är inte bara ett fiktivt hot utan ett religiöst stimuli.

Religiösa människor hävdar ofta optimistiskt att sekulariseringen i väst kommer att följas av en postsekularisering med religionens återkomst. Dessvärre har detta redan inträffat. Djävulen, apokalypsen och synderna återuppstår i nya berättelser med samma komponenter i såväl kommunism och nazism som i den moderna PK-religionen.

En sådan komponent är viljan att anses lite bättre än sina medmänniskor. Den gamla religionen, liksom de totalitära rörelserna, ställde krav på personliga uppoffringar av de troende. Nu räcker det med påstådd sympati för människor man inte vet något om, och inte heller vill veta, samt lite klimatångest när man sitter på flyget.

Banal självgodhet utesluter inte farlighet. Är inte denna religion vår tids största hot?