➤ KRÖNIKA  Den svenska flockmentaliteten trotsar allt förnuft. Som hung­riga vargar ställer vi upp på jakten efter de byten som för tillfället förklarats lovliga. Sedan länge har vi förföljt alla som på minsta sätt framför kritik mot den svenska invandringspolitiken. Försvarare av tusenårig svensk kultur brännmärks som rasister och är chanslösa när vargflocken går till samlad attack – hetsade av politiker och de skvallermedia som gör anspråk på att vara opartiska nyhetsförmedlare.

När vargflocken gjort sitt tar hyenorna och asgamarna över. Hämndlystna, blodlystna småpåvar angriper grannar, ovänner, rivaler och oliktänkande för brott mot det politiskt korrekta. Minsta snedsteg i åsiktskorridoren leder till skampålen eller värre. I denna råa vildmark finns inte utrymme för eftertanke, rättvisa, måtta och åsiktsrespekt. Här ska bytet nedläggas och tystas med strupbett.

För bytesdjuren skyddade områden – som det fria ordet, sociala medier, mötesfrihet, privatlivets helgd och öppna debattfora begränsas allt mer effektivt av censur, uteslutning och tillträdesförbud. Några fredade revir lämnas inte. Folkdomstolar har övertagit rättsskipningen. Den smala åsiktskorridoren har krympt till ett snart helt tilltäppt andningshål.

Just nu kallas vargarnas ylande för #metoo. Ett passande namn när alla tycker lika. Drevet går och jakten på svinaktiga män i en eller annan offentlig ställning bedrivs skoningslöst och med alla vapen. Det gäller dock bara tolvtaggare, kända personer, som utpekats som våldtäktsmän. Eller i alla fall för att de betett sig oanständigt eller buffligt. Eller i varje fall är allmänt odrägliga.

Jaktmetoden fungerar inte när det gäller våldtäkter och sexuella trakasserier som begås av okända på gator och torg. Ett 50-tal om dagen numera! Dessa förövare klarar sig som regel undan rättvisan. Det är inte de unga männen som Gudrun Schyman kallar icke människovärda när hon nu tycker sig få rätt i sitt mansförakt.

#metoo-kampanjerna avslöjar att vi i vår kultur tycks ha glömt den kvinnofridslag som vi som första land i världen instiftade för många hundra år sedan. Förövare kunde i domstol dömas till dödsstraff. Nutidens anklagade avrättas under lynchliknande former i media. Att skyldiga mansgrisar döms är viktigt, men det borde ske i laga ordning. Likhet inför lagen borde gälla liksom jämställdhet i övrigt.

Sjakalpressen med Aftonbladet i spetsen har länge föregått med dåligt exempel. 2010 anklagades arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) av anonymt vittne för sexköp. Aftonbladets Lena Mellin startade drevet mot honom och hans familj och tvingade honom att avgå. Redaktör Mellins okända vittne har aldrig framträtt.

Att en journalist har denna dömande makt är ett allvarligt hot mot demokratin. I ett fungerande rättssamhälle borde hon istället ställts inför domstol för grovt förtal. Men hon fortsätter sin häxjakt. Den icke obetydliga skillnaden mellan häxjakten förr och nu är att det nu är häxan själv som kastar utpekade på bålet.

Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén har sjukskrivits efter en utmattande tid med interna skandaler. Lena Mellin är ställföreträdande ansvarig utgivare. Ett flertal medarbetare har sagt upp sig, avskedats eller förvisats från tidningen. Flera journalister anklagas för grova sexövergrepp, spritmissbruk och drogberoende. Ett internt dokument om missförhållande på redaktionen har dödskallemärkts och stoppats från publicering.

Det tycks inte vara högt i tak på Aftonbladet. Takhöjden kräver tydligen hukande och krypande om man ska ta sig fram. Den 82-årige Staffan Heimersson har skrivit för Aftonbladet i över 50 år. Nu skrev han en krönika där han varnade för att det goda med #metoo äventyras av risken för att vi får ett angivarsamhälle som under Stalintiden. Eller ett laglöst drev på anonymt utpekade som under McCarthy-tidens klappjakt på kommunister i USA.

Heimersson försvarade därmed inte med ett ord de maktens mansgrisar som utnyttjar sin position för att förgripa sig på kvinnor eller den tystnadskultur som låter dem klara sig undan. Till skillnad från dagens journalister kan han som erfaren skribent hålla två tankar i huvudet samtidigt. Hans text publicerades i Aftonbladet – men direkt därefter ringde chefredaktör Sofia Olsson Olsén och meddelade att han var uppsagd från tidningen. Hans åsikter stämde plötsligt inte med Aftonbladets värdegrund!

Det är så outhärdligt vidrigt att behandla en trogen, erfaren medarbetare så nedlåtande. Han blir alltså av med jobbet för att han framför en viktig, men obekväm åsikt. För att han inte låter sig förblindas av rådande masspsykos och okritiskt ylar med vargflocken. Har chefredaktören överhuvudtaget förstått vad hans text handlade om?

Det är en skam att så obildade personer anförtros försvar av det fria ordet och ansvar för en stor tidnings interna kultur.

När nu drevet riktas mot Sveriges högste befattningshavare efter konungen borde Heimerssons varningsklockor väcka fler tänkande människor. Urban Ahlin (S) sägs utpekas av 30 anonyma vittnen för sexuellt ofredande och hårdhänt maktutövande. Bara det faktum att 30 vittnen anonymt plötsligt dyker upp väcker misstankar om att detta är en politiskt organiserad komplott med andra syften än att fälla en sexförbrytare. Det är känt att talmannen inte delar regeringens islamvänliga politik. Man bävar inför hur detta angiverisystem kommer att utnyttjas inför kommande valkampanjer.

Dagens offer är bl.a. Ingvar Oldsberg. Han avskedas som programledare för Bingolotto efter anonyma anklagelser. Han vet inte själv vilket häxeri han anklagas för. Glädjande nog sätter han sig till motvärn. Anlitar advokater för att reda ut på vilket sätt han skulle ha brutit mot de anställningskontrakt han har. Det enda han vet är att det tydligen inte har med #metoo-kampanjen att göra. Inför risken att ändå kletas ner med misstankar om sexövergrepp förstår jag hans vrede. Jag önskar honom lycka till med att få sin sak juridiskt prövad enligt normal rättsordning. Oskyldig till dess motsatsen är bevisad!