Vi på redaktionen vill hälsa alla våra läsare en god jul!
Traditionsenligt kommer här lite svensk julhistoria/kultur, om 21 december, som tidigare var en viktig dag i Sverige
Texten är tagen från kulturföreningen Gimle.
TOMASDAGEN- JULFRIDENS INLEDNING, STÅNGRESNING OCH ”FYLLETUNNA”
Den 21/12 var en viktig dag i det gamla Sverige. Dagen kallades för Tomasdagen eller Tomasmäss efter aposteln Tomas. Enligt flera av de medeltida landskapslagarna inleddes den juridiska julfriden på Tomasdagen. I äldre tider var julfrid nämligen inte bara en beskrivning av mysig julstämning utan en rent juridisk realitet som innebar att den som begick brott under juletid dömdes till ett dubbelt så hårt straff som normalt.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Under medeltiden utlystes julfriden högtidligt av en härold på städernas torg, då lagen även lästes upp. Denna sed lever kvar hos den finlandssvenska befolkningen i Åbo och brukar tv-sändas varje år. Såhär lyder den text som i oförändrad form lästs i Åbo sedan 1827:
I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest; och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande, emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg!
Simultant med att julfriden inleddes så skulle också förberedelserna inför julen vara klara på Tomasdagen. Till exempel så skulle gårdens julöl nu vara färdigbryggt och fick därmed provsmakas för första gången. Ofta gick man runt i gårdarna och provsmakade varandras öl. Detta i kombination med att Tomasdagen också var en stor marknadsdag, då människor träffades och gjorde de sista inköpen inför julen, gjorde dagen till en stor festdag, vilket också i folkmun renderade den öknamnet ”Tomas fylletunna”.
Vid sidan av ölbryggningen så var ett av de många göromål som skulle vara klart på Tomasdagen resningen av julstängerna. En av allt att döma, uråldrig sed, som skulle kunna ha förkristna anor och en koppling till det faktum att Tomasdagen enligt vår gamla kalender ofta sammanföll med vintersolståndet. De flesta vänner av nordisk kultur och identitet har nog till leda fått höra att seden med pyntade julgranar inomhus ett relativt sentida fenomen i Sverige som sannolikt har sitt ursprung i Tyskland.
Vad man alltid glömmer att nämna i detta sammanhang är dock att julgranen hade en inhemsk föregångare av mycket hög ålder i form av julstången. Det faktum att det redan fanns en djupt rotad tradition med att ta hem en gran till gården inför julen är också med största sannolikhet grundförklaringen till att julgransseden kunde sprida sig så fort i vårt land. Den “nya” julgranstraditionen är förmodligen också förklaringen till att seden med att resa julstång nästan dött ut (så sent som år 1912 beskrev dock etnologen Martin P:N Nilsson att han vid en genomresa i Småland kring juletid såg julstänger vid nästan alla gårdar och i nästan alla större samhällen som han passerade.)
Vad är då en julstång? Julstänger kan uppträda i många olika skepnader, men har oftast det gemensamt att det är ett smalt granträd (tall och ene kunde också förekomma lokalt) där barken skalats av från stammen, men där toppen lämnats grön och orörd. I vissa fall bekläds de med kransar och runda kors av granris. Ibland har de satts upp ensamma, ibland i par, ibland i en trio där topparna korsar varandra. En särskild typ av stång är en kortare variant där stammen sågats av och en rund träskiva med borrade hål i har placerats på toppen. I dessa hål har man sedan fört in granris, så att symbolen påminner om en strålande sol.
Att resa julstång ansågs vara en rättighet för alla och därför rådde på många platser i landet ett undantag ifrån äganderätten i detta avseende med innebörden att de personer som saknade egen mark och skog, utan straff, kunde ta ett träd till julstång på någon annans mark. Julstången sågs som ett skydd mot mörka väsen och onda makter. Enligt folktron skulle den som först reste sin julstång också vara den som efterföljande sommar först skulle få sin skörd under tak. Den som hade den högsta och vackraste stången skulle i sin tur också få den bästa och finaste skörden.
På vissa äldre runstavar/runkalendrar markeras julen med just en inristad julstång. En tolkning som enligt mig förefaller sannolik är att den kala, avbarkade stammen symboliserar vintern, mörkret och döden medan den levande, gröna toppen, de runda korsen etc, symboliserar våren, ljuset och livet. Julstången skulle således kunna tolkas som en bön om solens och växtlighetens återkomst.
En parallell och närliggande sed till resandet av julstänger är resandet av Tomaskors. Denna tradition praktiserades främst av den svenska minoriteten i Finland, men förekom även i Dalarna och i vissa delar av Norrland. Ett Tomaskors är en stång som i toppen kläs av ett invecklat och vackert mönster av geometriska figurer vars symboliska betydelse också gått förlorad i historiens töcken. Precis som i fallet med julstången restes Tomaskorsen i många fall den 21:e december, de ansågs också skydda mot onda väsen, de har mycket gamla, eventuellt hedniska anor (men sentida kristen dräkt) och omgärdas av många folkliga myter.
På vissa orter pryddes Tomaskorsen av färgglada lyktor och på en del orter bar man rituellt runt på mindre varianter av de lysande Tomaskorsen mellan gårdarna. Det förekom även miniatyrvarianter av Tomaskors som ställdes i fönstren inomhus. De sistnämnda slöjdades på ett mycket konstfullt sätt ur ett enda trästycke och ansågs som ett mästarprov i konsten att tälja med kniv.
Som en avslutande passus kan nämnas att de ålderdomliga och mytomspunna, värmländska julrönnarna, som restes utomhus, pyntade med halmslöjd och färgglada tygstycken, också skulle kunna ses som en tidig förlaga till den moderna julgranen eller åtminstone som en hybrid mellan julstången och julgranen. Som eventuellt relevant i denna kontext skulle man också kunna lyfta fram de ålderdomliga och äppelbeprydda, sydsvenska prydnadssaker i snidat trä, vid namn “julträd” eller “Odinstakar”. Att utveckla detta skulle dock tarva en helt ny artikel av samma längd som den här. Klart är dock att våra nutida seder inte uppstått ur tomma intet eller att de uteslutande är ett resultat av utländsk påverkan. Det som funnits tidigare påverkar alltid det som kommer efter.
Glad Tomasdag och ta det lugnt med ölprovningen!
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.