➤ KRÖNIKA Ett pris som Löfven fick betala för att säkra sitt partis regeringsmakt fram till 2022 var att ta Fan i form av nyliberala Centerpartiet i båten. Nu våndas man över en utredning och eventuell proposition om att urholka lagen om anställningsskydd (LAS) som man inte vill ha. Samtidigt är hyckleriet kring denna fråga påtagligt – mygg silas medan kameler sväljs.

Anställningsskyddet har sina rötter i den tidiga arbetarrörelsens erfarenheter av arbetsgivares godtyckliga uppsägningar av fackligt anslutna och aktiva. Lagarna tillkom för att säkerställa arbetarnas rätt att organisera sig politiskt utan att riskera få sparken.

Facket som idag förföljer politiskt aktiva arbetare

Idag har LO med flera politiska partiers goda minne – däribland Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna – övertagit den roll som man tidigare ville frånhända arbetsgivarna. Sedan åtminstone ett decennium tillbaka bedriver facket inkvisitorisk häxjakt på politiskt aktiva oliktänkande, brännmärker och utesluter dem.

I starkt S- och V-märkta politiska fästen råder närmast yrkesförbud för aktiva Sverigedemokrater hos offentligkontrollerade arbetsgivare, exempelvis skolor. Det är något som bland annat SD-riksdagsledamoten vittnat om.

Han var tidigare en bland elever mycket populär lärare till dess han stoppades från att utöva sitt yrke på grund av sitt politiska engagemang – detta trots att han i motsats till många vänsteraktiva lärare inte missbrukade sin lärarroll för att indoktrinera eleverna med sina egna politiska åsikter.

Tidigare stod fackföreträdarna utanför byggarbetsplatser och skrek “go home” åt utländska arbetare. Det var inte snyggt. Men u-svängen man sedan dess gjort är inte bättre, där man nu i stället tar ut en dryg fackavgift av svenska arbetare samtidigt som man driver en linje där dessa trängs ut från arbetsmarknaden till förmån för billig och/eller svart utländsk arbetskraft och där man utesluter de medlemmar som engagerar sig politiskt mot den utvecklingen.

Mycket väsen för ingenting

Det är nu inte så att LAS avskaffas som man kan få intryck av i domedagsrapporteringen från vänsterhåll. Det handlar i huvudsak om något fler undantag från turordningsreglerna för i första hand mindre företag där verksamheten, konkurrenskraften och företagets överlevnad inte sällan kan stå och falla med en handfull oundgängliga kompetenta nyckelanställda.

Institutionaliserad åldersdiskriminering vid tillämpning av turordningsreglerna försvinner enligt utredanas förslag också. Vid lika anställningstid är det inte längre den som har ”fel” ålder som automatiskt åker ut. En viss upprensning föreslås även för den som sagts upp att ägna sig åt hämnd mot den tidigare arbetsgivaren genom juridisk rättshaverism.

Avveckla LAS, utveckla flexicurity

Det lagstadgade anställningsskyddet har med tiden utvecklats till något helt annat än ett hinder för arbetsgivare att sparka vänsterpolitiskt aktiva arbetare. Idag förvandlar det en grupp löntagare till ett frälse i samhället med en rad privilegier som sträcker sig långt utanför själva arbetsmarknaden.

Utan fast anställning kan du bland annat nekas ta banklån och teckna ett hyreskontrakt. Du förpassas på många sätt till en tillvaro marginalen i samhället med kraftiga livsbegränsningar.

Arbetsmarknaden och verkligheten för arbetarklassen ser inte ut som när LAS kom till. Lagen kan därför ha överlevt sig själv och sådant som fast anställning behöva avskaffas för att stoppa uppdelningen i ett A- och B-lag bland löntagare i samhället. En återgång till gamla tider där alla fick fast jobb direkt eller efter någon enstaka månads provjobbande är inte realistiskt att förvänta sig och inget som facket eller Socialdemokraterna klarat att upprätthålla.

En framkomligare och för de flesta tryggare och rättvisare ordning kan vara att satsa på mer av det som kallats flexicurity – ett system där arbetsgivarna tillerkänns större rätt att fritt anställa och säga upp personal och ett starkare ekonomiskt skyddsnät för arbetslösa – ett som arbetsgivarna i proportion till sin större handlingsfrihet är med och betalar för.

Återför fackpamparnas makt till folket

I den svenska modellen har de fackliga organisationerna anförtrotts mycket som i andra länder regleras i lag. Det ställer höga krav på facket att respektera demokratisk fundamenta, krav som man tyvärr sällan lever upp till. I stället missbrukas regelmässigt det privilegium man fått.

Påtagligt är, som alltid i dessa sammanhang, domedagsprofetiorna och överorden från fackpampar som känner sig hotade i sin maktfullkomlighet. Att skrika högt om ändringar i LAS förefaller vara ett försök att leda bort uppmärksamheten från en diskussion om annan nödvändig arbetsmarknadslagstiftning som begränsar fackets makt(missbruk) och återför den till de demokratiska institutionerna.

Nytt Löfvenskt bondfångeri

Nu verkar det inte som att det blir några lagändringar som resultat av LAS-utredningen. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark – med förflutet som fackpamp kan nämnas – uppger att hon inte avser att gå vidare med någon proposition.

Som skäl anges att utredaren, justitieråd Gudmund Toijer, inte skulle ha följt direktiven. Det kan man med en enkel kontroll i Jöken konstatera att utredaren tvärtom faktiskt noga har. Det framstår som alltmer uppenbart att detta handlar om ännu ett av Löfvens rävspel, där hans regering aldrig haft för avsikt att infria de löften man gett C och L för att de skulle bryta sig ur Alliansen och i stället stödja de rödgröna.

Man får ändå berömma S-nasaren Löfven för sin bakslughet. Än en gång har han lyckats lura delar av borgerligheten genom att skickligt spela på deras sugenhet att få sitta med vid maktens köttgrytor. Vi minns väl alla Löfvens fagra DÖ-löften om att ge Alliansen regeringsmakten nästa mandatperiod om han släpptes fram att styra i minoritet under den första.

Mot bakgrund av hur detta avslöjades som ett rent bedrägeri är det märkligt att de borgerliga låter sig luras på nytt. Man tycker att de borde lärt sig läxan. Annie Lööf, som med hög svansföring kaxigt deklarerade att hon hellre skulle äta upp sin sko än att stödja en S-regering, framstår för varje sådan här bortfintning som en alltmer pinsam ledare för sitt parti. Inte bara har hon agerat Quisling och lierat sig med fienden, hon har också låtit sig grundluras av honom och inte fått något ut av Faust-kontraktet.

Pinsam borgerlighet med kort minne

När den rekordlånga regeringsbildningsprocessen efter valet 2018 äntligen var till ända kunde man konstatera att Löfven klarat att klamra sig fast vid makten för ännu en mandatperiod och samtidigt avvärjt hotet från fienden genom att splittra Alliansen och tubba dess partier att börja slåss inbördes. Genom att låta trätan handla om SD kunde Löfven också se till att det allt populärare socialkonservativa partiet berövades varje form av regeringsinflytande.

Nu ser det ut som att Centern och Liberalerna åter får stå med byxorna nere och skämmas för att ha gått på Löfvens bondfångerikonster. Och snart är det val igen. Återstår att se hur kort borgerlighetens minne är när Löfven på nytt bjuder upp till dansturer för säkra sitt partis makt över Sverige för ännu en mandatperiod.