Medlingsinstitutets Irene Wennemo ser samma tendenser i Sverige som i Tyskland med löften om höjda minimilöner, bidrag och ovanligt höga lönekrav, vilket hon menar är att hälla bensin på inflationsbrasan.

Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet, är bekymrad över att den tidigare framgångsrika tyska modellen är bortglömd av den nya tidens makthavare.

– Det är inte det Tyskland som vi känner sedan tidigare då inflationsbekämpningen var högt prioriterad. Det finns en uppenbar risk att det inte går att få ned inflationen så snabbt i Tyskland, säger hon till Tidningen Näringslivet.

I april låg den tyska inflationen (KPI) på 7,4 procent och är precis som i Sverige till stora delar importerad. Det handlar främst om en så kallad utbudsinflation – att det av olika anledningar är svårt att producera och få fram nya varor till kunderna.

LÄS ÄVEN: Inflationen stiger högre än väntat

Nu riktas blickarna mot den tyska avtalsrörelsen där det ledande fackförbundet inom verkstadsindustrin, IG Metall, mot bakgrund av de minskade reallönerna vill se ett lönelyft på 8,2 procent för att möta de ökade levnadsomkostnaderna. Samtidigt har de tyska Socialdemokraterna lovat att kraftigt öka minimilönerna från 9,82 Euro till 12, helst redan i år.

– Det är en kraftfull ökning. Det var ett av de tyska Socialdemokraternas viktigaste vallöften. Och problemet är att det ska införas mitt i en situation då Tyskland redan har en kraftig inflation. Vissa tycker att det är bra eftersom priserna har gått upp, men risken finns att det påverkar hela lönebildningen, säger Irene Wennemo.

“Bekymmersamt”

Samtidigt finns en risk att de fackförbund med kollektivavtal som ligger strax över minimilönegränsen kommer att kräva kompensation under den kommande avtalsrörelsen. Då Wennemo nyligen var i Tyskland för att studera landets arbetsmarknad fick hon vissa indikationer på detta.

2015 införde Tyskland minimilöner men med en så låg nivå att den inte påverkade de kollektivavtalade lönerna i större utsträckning.

– Jag tycker att det är rimligt att införa finanspolitiska kompensationer, men problemet är att de nu mixas med minimilönehöjningen. Om man hade gjort det istället för att höja minimilönen så hade det varit helt rätt. Men nu gör man bägge delarna och det är mer bekymmersamt, säger Irene Wennemo, som också pekar på att det är ECB som håller i taktpinnen i finanspolitiken, vilket försvårar landets kamp mot inflationen.

70-talets prislönespiral

Wennemo anser att Sverige är bättre rustat än Tyskland men varnar samtidigt för att 70-talets prislönespiral återkommer och att vi inte är ”vaccinerade” mot problemet. Hon pekar ut en svag minoritetsregering som en riskfaktor.

– Det är viktigt att vi försöker bära plågan solidariskt. Om vissa grupper får mer i det känsliga läge vi befinner oss i så har det en tendens att smitta av sig. Och då får vi stora problem, säger Irene Wennemo.

LÄS ÄVEN: Skenande elpriser och skenande inflation hotar hushållens ekonomi

På nationell nivå håller anser hon att partierna håller en sansad ton, men på regional nivå ska hon ha sett flera exempel på där politiker lovar kompensation till olika grupper.

– Det är verkligen att leka med elden i ett sådant inflationsläge som vi har nu, säger hon.

Industrin ska sätta märket

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, anser att det är av största vikt att parterna på arbetsmarknaden ser till att hålla nere löneökningstakten under nästa lönerörelse och att det är produktiviteten som ska styra och industrin som ska sätta märket.

LÄS ÄVEN: Inflationen dödsstöten för 100 år gammalt framgångsrikt konditori

– Vi måste fortsätta med den framgångsrika modellen. Vi får acceptera en sänkning av reallönerna i år. Men det är ett unikt läge. Om vi accepterar det i år så finns det goda förutsättningar att få ned inflationen eftersom den främst är utbudsdriven, säger han.