En sak måste man ge vänsterrörelsen. Deras kombination av monumentalt hyckleri och totala ointresse av fakta håller över tid. Så även beträffande hela miljö/klimatdebatten. Mer konservativt lagda har för länge sedan ifrågasatt det mesta som vänstern försöker trycka ner i halsen på folk, inte minst globala uppvärmningen (som nu kallas “klimatförändringarna”, kanske för att någon uppvärmning inte kan skönjas?). Men det blir extra roligt när deras egna vänder dem ryggen. Så är fallet med den nya dokumentären “Planet of the Humans”.

Den regisserades av Jeff Gibbs och producerades av den mer kända Michael Moore, närmast en husgud för vänstern i världen för hans dokumentärer som kritiserar vapenlobbyn i USA, storföretagen och USA:s sjukvårdssystem.

Men vänstern måste blivit chockade när Gibbs, själv en klimataktivist, vände på steken och mer eller mindre sågade vänsterns klimatrörelse längs med fotknölarna för deras uppenbara hyckleri. Ett hyckleri som inte är nytt för vi som vet hur vänstern fungerar, men som exponeras på ett tydligt, kanske till och med övertydligt, sätt i dokumentären.

Vänsterliberalerna har ju mer eller mindre total dominans över mediaflödet och lyckas hjärntvätta stora massor och får politiker att ledas in i den ena dumheten efter den andra (stänga ner kärnkraften exempelvis). Konsekvenserna av att emotionella och lättmanipulerade personer (och de är många) tar besluten är ofta förödande, eftersom de tänker med känslor, inte fakta.

“We don’t agree on that”

Ett sådant litet, men väl så avslöjande, ögonblick var när Annie Lööf mötte Jordan Peterson i Skavlan. Efter att ha mötts av ett påstående med grund i forskning svarade hon bara, “we don’t agree on that”, som om det handlar om åsikter endast:

Förvisso låtsas vänsterrörelsen som att deras argument är baserade i forskning, inte minst Greta Thunberg framhåller det, men det är en chimär allt som oftast.

Det låter fint

“Planet of the Humans” visar bland annat detta. Ja, det låter fint med solenergi, vindkraft, biomassa,  förnybart, biobränsle med mera. Tro det eller ej – i min ungdom var jag engagerad mot skövlingen av regnskogen till den milda grad att min lärare på högstadiet tog med mig till en miljökonferens rörande det.

Det är jag fortfarande även om jag inte känner att jag kan göra något åt det, tyvärr. Men varje gång jag ser ett naturprogram där de kommer in på skövlingen, eller utrotningen av olika vackra djur, eller när storföretagen dumpar gifter i mark och vatten, stänger jag ofta av, för jag orkar inte se det helt enkelt.

Jag skrev om detta för snart ett år sedan i “Klimatbluffen hindrar oss från att se de verkliga miljöproblemen“:

Vilka förändringar hade vi kunnat åstadkomma om fokus från politiker och media istället varit på dessa problem? Om vi istället för att lägga otaliga miljarder, kanske rentav biljarder, på en diffus och högst oklar ”klimatförändring” hade lagt motsvarande resurser på att bevara regnskogen? På att hjälpa länder att finansiera marina naturreservat? På att skydda utrotningshotade djurarter?

Käftsmäll mot miljörörelsen

Nu kommer alltså två av mediavänsterns superstjärnor med en käftsmäll mot den falska vänstermiljörörelsen. Deras huvudsakliga poäng är att  bytet från kol och olja till biomassa leder till massiv skövling av skog, både i det egna landet men också utanför, exempelvis regnskogen. Solpaneler visas vara oerhört ineffektiva, vilket vi påtalat i den svenska debatten. På samma sätt kritiseras vindkraften, vilket SD exempelvis redan gjort i Sverige.

Tidigare i år skrev jag en artikel här på Samhällsnytt om precis det – som gick viral närmast. I “Vindkraftblad kan inte återvinnas – slängs i stora markdepåer“.

Det finns många underhållande avsnitt i dokumentären, bland annat när man besöker en konsert som miljörörelsen anordnat där de hävdar att hela arrangemanget drivs på solenergi, till publikens jubel. Men filmaren går “backstage” och verkligheten visar sig vara en helt annan.

En annan intressant aspekt är Al Gore som på ett visst sätt satte igång hela klimathysterin med hans film “An Inconvenient Truth”. Två år innan den släpptes år 2006 “råkade” han starta en fond för biomassa som innehöll 650 miljoner dollar, 6,5 miljarder kronor med dagens växelkurs, med namnet Generation Investment Management.

Slump? Det tycks i alla fall inte dokumentärmakaren Gibbs tro. Inte jag heller.

Slutligen görs poängen att storföretagen inte är dummare än att de utnyttjar den “gröna rörelsens” gränslösa naivitet, för att tjäna mer pengar, oavsett konsekvenserna för miljön.

Dokumentären kan ses i sin helhet nedan.