LEDARE. Häromdagen skrev Samnytt att Ali och Hussein utvisas på grund av deras delaktighet i korankravallerna. De fick förvisso ett utvisningsbeslut men chansen att det verkställs är dessvärre väldigt låg.

De syriska migranterna Ali och Hussain Kafarnawi dömdes nyligen till fängelse samt utvisning på livstid från Sverige för sitt deltagande i påskhelgens korankravaller i Örebro. Välkommet beslut såklart men dessvärre låter det nog bättre än vad verkligheten kommer att bli.

LÄS ÄVEN: HEJ DÅ, Ali och Hussain! – Utvisas på LIVSTID för korankravaller

Ett av mina första förslag i Riksdagen var att skärpa reglerna för utvisning. Hösten 2010 la jag motionen Utvisning av kriminella utlänningar med motiveringen “tyvärr är det dock så att utlänningar i Sverige idag ändå får stanna i landet trots att de begått grova brott såsom mord, dråp, misshandel och våldtäkt”. Vartenda år därefter la jag liknande motioner som utvecklades allt mer. Vartenda år var alla andra partier emot och till denna dag har inget hänt.

Jag la även andra varianter på motioner som kan läsas här, bland annat avtjänande av straff utomlands, förvar av svårutvisade och mycket annat.

Få utvisas i realiteten

I början av 2016 hade jag tagit fram statistik från Riksdagens Utredningstjänst. Där såg jag att andelen nyintagna, utländska medborgare dömda till utvisning var så låg som 17 procent år 2015. Det är dessutom en siffra som otroligt nog hade gått ner sedan 2011, då andelen med utvisning enligt domslutet låg på 22 procent.

Bryter vi sedan ned utvisningsdomarna efter huvudbrott framgick vidare att utvisningsgraden för något så allvarligt som våldsbrott är ännu lägre; åtta procent år 2015, ned från tolv procent år 2011. Och sexualbrott ned från 38 till 22 procent. Vi hade redan då alltså en situation där andelen utländska medborgare som tas in för brott ökar kraftigt, samtidigt som de utvisas i allt lägre grad.

Detta bekräftades senare samma år av Brottsförebyggande rådet.

Andelen som utvisas bland de utländska medborgare som döms för brott totalt sett varje år ökade från knappt 6 procent år 2000 till som mest nästan 9 procent år 2004. Därefter har andelen sjunkit och låg på knappt 5 procent år 2014.

Bryter man ner det på folkbokförda personer jämfört med icke-folkbokförda så ser det ut så här år 2014: drygt 11 procent av de utländska medborgare som inte var folkbokförda vid tiden för domen utvisades. Siffran för folkbokförda var endast 0,5 procent.

Anledningarna kan vara flera: dels att rättsväsendet inte försöker eller vill utvisa dem. Det kan handla om en åklagare som inte yrkar på utvisning eller en domstol som säger nej till ett sådant yrkande. Här måste utrymmet för rättsväsendet att inte döma till utvisning minska kraftigt.

Men i de fall en domstol faktiskt dömt till utvisning stoppas den på grund av så kallade “verkställighetshinder”, alltså att Migrationsverket anser att det finns ett “hinder” för att någon ska utvisas. Det kan handla om att de politiska förhållandena i hemlandet har ändrats, att personen blivit för sjuk, till exempel fått en livshotande sjukdom för vilken det bedöms inte gå att få vård i hemlandet eller att familjesituationen har förändrats.

Det kan även handla om att landet som personen ska utvisas till anses för farligt eller att landet vägrar ta emot den utvisade.

En uppsjö av anledningar med andra ord. Detta gör att en utvisningsdom i realiteten inte betyder faktisk utvisning.

Inget händer

Denna situation har bestått i årtionden nu, trots mina och SD:s försök att ändra på det. Det hade gått, och går fortfarande, att åtgärda men i brist på vilja från de andra partierna så kommer såklart inget att ändras. Sossarna och de andra gör mediala utspel, ofta anpassat efter riksdagsvalen, men gör inget därefter och deras förslag i sig är som alltid fulla av hål.

Så man får ligga som man bäddar och det innebär att dårhuset Sverige med all sannolikhet kommer att behålla Ali och Hussain Kafarnawi och många fler som dem.

Grattis Sverige.