LEDARE. Vi har alla sett fenomenet med miljöextremister som blockar trafiken runt om i landet. De sätter sig på en väg och orsakar massiva köer och förseningar för vanligt folk som vill hem, till jobbet, affären, barnens dagis, sjukhuset eller annat. Lagen bör ändras så att dessa får kännbara straff men även att envarsingripande blir lagligt.

Som Samnytt skrev om nyligen har en ny aktion från vänsterextremisterna iscensatts. Måndagen den 30 maj blockerade ett tiotal klimatextremister E4:an i höjd med Gröndal i Stockholm vilket orsakade stora trafikstörningar. Det är oklart hur länge de lyckades förstöra trafiken men uppgifter gör gällande att det kan ha varit i upp till en timme.

Extremisterna tror säkert de gör något gott och anser sig dessutom ha rätten att tvinga andra vanliga medborgare att ta del av deras extremism. Det kan handla om folk som ska till sjukhuset för vård, en ambulans som är på väg att rädda någons liv, en förälder som ska hämta eller lämna barn på skolan. Det kan vara någon på väg till ett flyg till drömsemestern med sin nygifta fru eller till resan med sin gamla mor för att fira hennes 75-års dag. Det kan handla om sin fars begravning. Eller dotterns student.

Allt detta och mycket mer kan några självupptagna, självgoda, naiva och alltigenom verklighetsfrånvända klimatmuppar och extremister förstöra. Men varken straffen eller vem som får åtgärda situationen är tillräckliga.

Utökat envarsgripande

SD har redan gått ut med att partiet vill se en lagändring med en straffskala på upp till två års fängelse, detta för att förövarna idag går fria från påföljd. Det är ett bra förslag men jag skulle vilja se ytterligare en förändring som kan avhjälpa situationen.

Envarsgripande har skett vid sådana här situationer tidigare, vilket uppmärksammats i media. Enligt lagen så får man använda sig av envarsgripande om fängelse finns i påföljden:

Enligt rättegångsbalkens 24 kap. 7 §:

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211).

Det brott som de flesta i dessa aktioner misstänks för är ohörsamhet mot ordningsmakten alternativt brott mot ordningslagen. Båda har fängelse upp till sex månader i straffskalan. När Jan Emanuel Johansson, före detta socialdemokratisk riksdagsman, lyfte bort en av dem verkar det ha skett utan att det fått rättsliga påföljder.

Men ohörsamhet mot ordningsmakten kan bara ske när polis väl är på plats, så den lagen kan man inte luta sig mot om en privatperson vill ta saken i egna händer för att komma fram dit denne är på väg. Då återstår brott mot ordningslagen. Men det är tveksamt om lagen är applicerbar när klimatextremisterna stör trafiken.

Det kan vara “hindrande av trafik” som gäller, men där är det bara böter i straffskalan:

2 § Hindrar eller stör vägtrafikant eller den som för spårvagn onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 §, till böter. Lag (1975:611).

Med SD:s förslag om straff upp till två år skulle dock, om det är den senare lagen som gäller, problemet delvis vara löst. Då är åtminstone envarsgripanderätten gällande.

Men även om så är fallet, eller om envarsgripanderätten är applicerbar genom ordningslagen redan idag så måste man fråga sig: vad händer om klimatextremister gör fysiskt motstånd? Om denne efter att ha blivit bortsläpad direkt går tillbaka och blockerar trafiken igen?

Kan inte vänta på polis

Som de flesta vet är det väldigt lätt hänt att personer i nödvärnssituationer ofta själva straffas av rättsväsendet. Vi har alla läst om situationer när exempelvis våldsamma inbrottstjuvar tar sig in i någons hem, blir skjutna och hemägaren döms. Eller när en man avbröt ett överfall på en kvinna och själv blev dömd. Jag la förslag i Riksdagen om att utöka rätten till nödvärn, och även om det är närliggande är detta delvis andra lagar.

I det senaste exemplet som vi skrev om klagade aktivisterna på poliserna när de släpade bort dem från gatan. De tyckte det var för hårt, såklart. I detta fall gjorde de inte nämnvärt motstånd, säkerligen för att det var just poliser som drog bort dem. Om de gjort motstånd skulle de kunnat åtalas för våld mot tjänsteman och ohörsamhet mot ordningsmakten. De klagade även i det ovan nämnda fallet med Johansson även om det inte verkar ha blivit något mer av det.

Ett stort problem är givetvis att det tar tid för polisen att ta sig fram till extremisternas blockader. Det kan efter framkomsten också ta ytterligare lång tid, kanske timmar, innan allt är löst i värsta fall. Är det rimligt att medborgare som vill ta sig fram ska behöva vänta på polisen?

Jag anser inte det.

Måste ges rätt att agera

I det svenska samhället när polisens förmåga, och ibland vilja, av olika anledningar är kraftigt försvagad, måste medborgarna ges rätt att ta “lagen i egna händer” i högre grad. Jag förespråkar som sagt att nödvärnsrätten bör utökas, på samma sätt som jag anser att lagliga medborgare bör får ha skjutvapen för personlig säkerhet.

I fallet med klimatextremisterna måste även envarsgripanderätten förtydligas.

I en situation där extremister blockar en väg ska varje enskild medborgare ha rätt att släpa bort dem. Om de gör motstånd måste det vara tydligt att medborgare får accelerera våldsanvändningen för att få bort dem. De som väljer att själva rensa upp oredan måste känna sig säkra på att de inte drabbas av några juridiska konsekvenser så länge det rör sig om en rimlig användning av våld.

Givetvis ska det inte bildas lynchmobbar, självklart ska våldet inte vara överdrivet, men sätter sig extremisterna på tvären så måste man få höja ribban, troligen mer än vad som ses som tillåtet idag. Lyckas man släpa bort dem och de ändå springer tillbaka borde man få binda fast dem vid något träd eller stolpe vid sidan av vägen och sedan rapportera till polisen som i efterhand får ta hand om dem.

I dagens Sverige, med våra lagar för nödvärn och med våra domstolars bedömning, så finns det en alltför hög risk för att personer som tar sitt medborgerliga ansvar och forslar bort extremister hamnar i klammeri med rättsväsendet. Det i sin tur innebär att folk förblir passiva och väntar på polisen vilket får till följd att förseningarna och olägenheterna ökar.

En annan konsekvens av att förändra dessa lagar är att extremisterna vet att de inte lika lätt kan klaga på “övervåld” och ribban höjs därmed för dem att ens inleda dessa aktioner, då de är medvetna om de fysiska riskerna de tar om de gör motstånd.

Så förutom höjt straff, som alltså leder till att de faktiskt får ett straff, samt att envarsgripanderätten aktiveras, måste den förtydligas så att vanligt folk vågar agera mot extremisterna – även om polisen inte är där.