Under decennier har svensk media åtnjutit skattebetalarnas pengar genom olika former av stöd; presstöd, distributionsstöd och redaktionsstöd är bara några av dem. Men så snart alternativmedia insåg det orimliga i att vänstermedia ohotat tillskansar sig bidragen och själva började söka, ändrar nu etablissemanget ogenerat reglerna. Men eliten väljer som vanligt inte att se det enorma hyckleri detta ger upphov till.

För snart ett år sedan fick vi, och några andra oberoende medier som valt att utmana gammelmedia, en del av det nyinstiftade “redaktionsstödet”. Troligen förväntade sig ingen, inte heller MPRT som ansvarar för bidraget, att så många regimkritiska medier skulle söka.

När vi och några till fick stödet blev reaktionen omedelbart och snabb. Det kom krav på att stödet till oss skulle stoppas.

LÄS MER: Etablissemanget tål inte konkurrens – manar till krig mot uppstickare

Mycket riktigt dröjde det inte länge förrän kraven manifesterades i konkreta regeländringar. I februari 2021, bara drygt två månader efter att alternativmedia fått del av redaktionsstödet, gick Mediestödsnämnden ut och ville stoppa pengar till medier som sprider ’felaktig information’. Märk väl att det sker alltså i detta land vars media och politiker ofta och gärna utmålar Ungern som ett skräckland som inskränker press- och mediafrihet.

Snacka om att inte se bjälken i sitt eget öga.

LÄS ÄVEN: Mediestödsnämnden vill stoppa pengar till medier som sprider ’felaktig information’

Detta uppmärksammades faktiskt i gammelmedia när Adam Cwejman, före detta folkpartistisk politiker skrev:

Det handlar i praktiken om att frångå dagens betydligt mer neutrala presstödssystem till förmån för ett regelverk som är betydligt mer sårbart för politisk godtycklighet.

Både kulturstödets politisering och Delmis instiftande skedde under den förra alliansregeringen.

Det är lätt att se flisan i din broders öga men missa bjälken i det egna ögat. Det är nog dags att sopa upp med “auktoritära tendenser” framför egen dörr innan den svenska regeringen uppmanar andra att göra det.

Slutar inte där

En svensk myndighet använder sig alltså av metoder som svenska politiker och journalister – i andra länder såklart – anklagar för att vara totalitära. Men det tar inte slut där.

För att få bidrag från MPRT måste man anses bedriva sin verksamhet pressetiskt. Men för att garanterat räknas som pressetisk måste man gå med i en privat organisation: Medieombudsmannen (MO). Chef där är Caspar Opitz, tidigare redaktionschef på vänsterliberala, agendasättande Dagens Nyheter. Huvudman för MO är Publicistklubben, SVT, Journalistförbundet, TV4 etc. Kanske inte världens mest objektiva samling.

Caspar Opitz har tidigare avfärdat skandalen med DN:s mörkande av sexövergreppen i Kungsträdgården och försvarat den omtalade Sandviken-rapporten som hävdade att lilla Sandviken tjänade en halv miljard på invandringen.

Denna organisation är medier alltså tvungna att vara med i för att en svensk myndighet ska anse (ha presumtion) att mediet i fråga följer pressetiken och därmed är godkända för att få ta del av bidragen. Och här kommer då steg två i deras attack mot alternativmedia. Nu ska medlemmar förbjudas att “ge offentlighet åt att det skett en anmälan” enligt ett mejl MO skickat ut. Så här skrev de:

Offentlighet och hederskodex

Mediet som har blivit anmäld till Medieombudsmannen ska inte ge offentlighet åt att det skett en anmälan. Skälet till detta är att anmälaren inte ska drabbas av ytterligare publicitetsskada under utredningens gång.

Anmälaren kan själv bestämma om han eller hon vill berätta om sin anmälan offentligt. I så fall får även det anmälda mediet kommentera anmälan.

Om mediet fälls av Mediernas Etiknämnd ska mediet publicera ett uttalande (se nedan).

För att inte förta effekten av en fällning, och den upprättelse det innebär, bör mediet avstå från att kommentera eller argumentera mot fällningen i anslutning till uttalandet.

Om ett medium överväger att uppmärksamma ett friande beslut, bör mediet beakta den skada som anmälaren, som förlorat i nämnden, kan lida av en sådan publicering.

Mediet bör avstå från att kommentera eller argumentera kring beslutets innehåll i anslutning till en eventuell publicering.

Alltså: MO vill inskränka pressfriheten om en tidning exempelvis vill kritisera en underlig fällning av MO eller en underlig anmälan. Folket ska inte få veta. Man får inte heller “argumentera mot fällningen i anslutning till uttalandet”.

Vill inte att journalister granskas

En tydlig riktning som allt detta tar är etablissemangets kamp för att deras journalister inte ska granskas. Detsamma gäller tjänstemän. Gammelmedia har ju gått i taket när exempelvis tjänstemän vid MPRT granskades, bland annat av denna tidning. Tidigare i år skrev Samnytts före detta chefredaktör i ämnet:

Förra veckan toppade statstelevisionens Kulturnyheter med en serie reportage som gick ut på att anklaga en rad alternativmedier – Samnytt inkluderat – för att ha granskat och namngett enskilda handläggare vid Myndigheten för press, radio och tv.

Detta ska ha orsakat ”obehag” bland tjänstemännen – och därför bör Samnytt sluta upp omedelbart med sådant, blev budskapet i SVT.

I det svenska systemet som i stora delar vilar på ett expertvälde är de enskilda tjänstemännen både makthavare och maktutövare. Därför är det uppenbart att det finns ett stort allmänintresse i att fortsätta granska dem. Det är vi skyldiga våra läsare och donatorer. Det eventuella obehaget får tjänstemännen leva med – även en skendemokrati har vissa principer.

Sammanfattningsvis har vi alltså följande situation, i det land som det svenska etablissemanget framhäver som världens samvete och strålande exempel:

– Staten delar ut skattepengar till medier
– Dessa miljarder delades friskt ut till vänstermedier i decennier, med ytterst dålig eller obefintlig kontroll, vilket vi i en serie artiklar visat
– När alternativmedia söker, och motvilligt får en liten liten del av dessa pengar, reses omedelbart krav på att ändra reglerna
– Kort därefter ändras reglerna så att 1) en statlig myndighet ska bedöma vad som är sant och falskt i det en medieaktör rapporterar om, och 2) den privata organisation man tvingas in i för att få bidragen ska inte kunna kritiseras i beslut när de fäller en tidning. Notera att fällningar kan leda till att MPRT vägrar betala ut bidrag (!).

Ser ni vad som händer i “demokratin” Sverige?

Jag skrev en analys av MPRT:s position och att det går på tvärs mot lagstiftarens anda. Läs gärna den analysen här:

Medlemskap i privata föreningar som drivs av marxist-leninister ger gräddfil till statliga bidrag

Varför?

Varför är vi då med i MO? Varför söker vi bidrag från MPRT? Ja, det är enkelt. I första hand därför att vi behöver det. Ekonomin är kärv, även om vi försöker stärka den genom att uppmana folk att donera, genom att starta en prenumerationstjänst och genom reklam. Men vi har såklart en ambition att utmana etablissemangsmedia på allvar. Expressen har 500 anställda. Vi har en redaktion på 4-5 personer. Ska vi göra verklig skillnad måste vi bli större.

Och dessutom; varför ska vänstermedia tillåtas att fritt dela på skattepengarna? Det gagnar såklart inte en positiv utveckling i Sverige. Så vi söker för att vi behöver det och för att ta kampen mot vänstern även där.

Men som vi kan se slår etablissemanget tillbaka direkt. De har horder av tjänstemän på sin sida, de har gammelmedia, de har utsett alla beslutsfattare. Och nu gör de sitt bästa för att hindra oss från att ta del av det alla andra fått ta del av i decennier.

Vad säger det om demokratin i Sverige, egentligen?