År efter år slänger Sverige iväg omkring 50 miljarder kronor i “internationellt bistånd”. Jämförelsevis kostar hela rättsväsendet inte så mycket mer. Det är dags att inse att biståndet måste slopas för att istället sänka skatter och avgifter för svenska folket.

Igår presenterade sossarna ett stödpaket med anledning av de höga bränsle- och elpriserna. Som vanligt fick det avsedd effekt i gammelmedia. Stora rubriker där siffran “14 miljarder” kablades ut. Det låter ju mycket men åtgärdspaketet är sent och litet.

Medan drivmedelspriserna på kort tid rusat till nära 30 kronor föreslog idag regeringen en skattesänkning som endast skulle leda till en (1) krona lägre bränslepriser. Reduktionsplikten, alltså tvånget att blanda in “biodrivmedel”, bibehålls samtidigt. Utöver det utlovas 1000 kronor till alla bilägare samt en förlängning av elpriskompensationen på max 1000 kr.

Sverigedemokraterna beskrev sosse-satsningen som “ett hån mot alla väljare“. Det är svårt att beskriva det på annat sätt. Sänkningen av skatten är dessutom temporär och ska upp igen tänker sossarna.

Använd biståndet

I takt med att staten växt där olika bidrag, åtaganden och satsningar är statens intäkter intecknade till olika former av utgifter. Vissa är enklare att förändra än andra. Ett exempel är den statliga assistansersättningen. Initialt på 90-talet trodde de att kostnaden skulle vara omkring 2 400 miljoner kronor brutto, eller 3 300 miljoner med 2018 års växelkurs. Netto skulle kostnaden endast bli 600 miljoner kronor.

Men år 2018 hade den posten hamnat på hela 28 miljarder och i 2021 år budget låg den på 25 miljarder. Hisnande summor i ett system som blivit anklagat för att innefatta mycket fuskande. Men, det är politiskt svårt att röra den pucken för att få ner kostnaderna. Folk blir helt enkelt förbannade om deras bidrag dras in och det är lätt för media att göra tårdrypande reportage om en handikappad som nu inte får sitt stöd.

Enklare är det då med invandringens kostnader, som ju minskar om vi stänger gränsen men även om vi drar in olika former av bidrag för icke-medborgare och mycket annat det idag slängs pengar på. De kostnaderna har i grunden inte något större folkligt stöd, även om media såklart kör snyftreportage.

Men utan att gå in på alla upptänkliga besparingsområden som faktiskt finns så finns det en post i statsbudgeten som är väldigt enkel att snabbt göra stora besparingar i: det internationella biståndet.

52 miljarder

Varje år slussar Sverige ut omkring 50 miljarder kronor i internationellt bistånd. För 2022 är det 52 miljarder kronor (och ökar kommande år). För att sätta det i perspektiv kostar hela rättsväsendet drygt 60 miljarder kronor. Men ännu bättre jämförelse är med hur mycket staten drar in i energiskatterna.

Enligt Ekonomistyrningsverket så drar staten in 54,1 miljarder i energiskatt, som inkluderar följande poster:

Skatt på elektrisk kraft 29
Energiskatt bensin 10,9
Energiskatt oljeprodukter 13,5
Energiskatt övrigt 0,7

Alltså, genom att helt slopa utlandsbiståndet skulle vi nästan kunna nolla alla dessa skatter, vilket skulle ge ordentligt utslag på svenskars el- och bränsleräkningar. Men det är tyvärr inte de enda skatter på bränsle.

Koldioxidskatten

Sverige har även en så kallad koldioxidskatt, som enligt samma myndighet drog in 21,9 miljarder till statskassan.

Koldioxidskatt bensin 7,8
Koldioxidskatt oljeprodukter 13,9
Koldioxidskatt övrigt 0,2

Skulle båda dessa skatter helt slopas så skulle bensinpriset enligt Ekonomifakta sänkas med cirka 9 kronor per liter. Detta innefattar förvisso även bortfall av skatt på skatt, som är momsen på de båda skatterna, så den totala intäktsförlusten för staten blir högre.

Till priset av vad?

Men oavsett om vi slopar skatterna helt och hållet (en summa som överstiger det internationella biståndet) eller om vi “bara” slopar dem med samma summa som det internationella biståndet är så skulle detta givetvis vara en gigantisk lättnad för svenska skattebetalare. Om man räknar med skatt på skatt (moms på punktskatterna) så skulle en sådan omprioritering av svenska skattemedel i runda slängar kanske minska skattebördan på el och bränsle med 50-70 procent.

Till priset av vad? Ineffektivt bistånd som till stora delar går in i korrupta regimers fickor, tvivelaktiga biståndsorganisationer vars chefer åtnjuter höga löner eller till “NGO:s” som har en stark politisk agenda, ofta för massinvandring.

I FUF togs flera exempel på misslyckad biståndspolitik upp:

 Rwandas sponsorkontrakt med Arsenal för hundratals miljoner kronor när Sverige året efter skänkte 230 miljoner i bistånd.

De blir nog heller inte glada över att det år 2014 betalades ut 54 miljoner kronor till en sockerrörsplantage i Tanzania som aldrig lyckades plantera en enda sockerrörsplanta.

Ett annat färskt exempel är från klimatarbetet i Kenya 2019 där riksrevisorn Edward Ouko i sin rapport skriver till kenyanska parlamentet att det inte gått att redovisa vart en miljard kronor har tagit vägen budgetåret 2017/2018. Tre år senare hände samma sak med 245 miljoner svenska kronor utan möjlighet för Sida att göra en revision.

Biståndsexperten Bo Göransson, som också har varit chef på Sida tidigare, menar att forskningen visar att det till ytterst liten del finns ett samband mellan ekonomisk tillväxt och bistånd.

Andra gör liksom Göransson, samma analys: att bistånd inte fungerar.

En genomgång av forskningen visar att 1) uthållig ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning för uthållig fattigdomsminskning, 2) forskningen
trots upprepade försök misslyckats med att fastslå att bistånd leder till tillväxt, 3) ett lands institutioner är den viktigaste utvecklingsfaktorn på lång sikt och
4) bistånd tenderar att försämra dessa institutioner. Risken är därför stor att bistånd bidrar till att undergräva förutsättningarna för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Biståndsbranschen behöver tänka om sin verksamhet från grunden.

Biståndet hamnar hos opinionsinstitut, PR-byråer och kommunikatörer på Södermalm för att Sida vill ha en bra image. Exemplen kan göras många.

Så om Sverige skulle dra in hela det internationella biståndet och lägga det på att minska skatter och pålagor för hårt arbetande svenskar –vad skulle vara nackdelen?

I min mening ingen alls.

Det är folkets pengar

Utlandsbiståndet är en gigantisk pengarullning av svenskarnas pengar till ingen nytta för svenskarna och väldigt liten, om någon, långsiktig nytta till de som får bidragen. Vissa menar, som vi såg ovan, att det till och med kan försämra utvecklingen för fattiga länder och människor.

Oavsett vad så måste svenska politiker sätta sitt eget land och sitt eget folk främst. Statens pengar är folkets pengar. Hela poängen med en stat är att tjäna folket, för att göra deras liv rikare, tryggare och bättre. Och att slänga över 50 miljarder i sjön varje år är närmast kriminellt.

Därför bör hela det internationella biståndet dras in och istället läggas på att minska el- och bränsleskatterna. Det är hög tid att prioritera den egna befolkningen.