LEDARE • Mycket fokus läggs rätteligen på de många mord, mordförsök och dylikt som sker genom skjutningar och bombdåd runt om i landet. Det är såklart ett kvitto på hur lågt Sverige sjunkit på grund av den invandringspolitik landet fört. Men i realiteten är det när gängen inte krigar mot varandra som det går riktigt bra för dem.

På grund av det öppna våldet vi ser i vårt arma land, riktas också allmänhetens, liksom politikernas, blickar mot kriminalpolitiken för att försöka stoppa den organiserade brottsligheten, vilket är behövligt. Svenska lagar och regler är i mångt och mycket fortfarande anpassade efter det Bullerby-land Sverige en gång för inte så länge sedan var: lagar av och för svenskar med en svensk kultur och en svensk mentalitet. Så ser dock tyvärr inte Sverige ut längre.

Många bra förändringar sker nu, tack var den SD-stödda Tidöregeringen, och utvecklingen eldas på av det öppna och mediala våldet. Det är också det våldet som folk i allmänhet reagerar på, vill ta krafttag emot och är förbannade över. Fullt förståeligt såklart, även om en stor andel av de röstberättigade röstade på partier som orsakade detta, och fortsätter i hög grad att göra samma sak.

Men hur hade situationen varit om vi inte hade sett några skjutningar? Inga sprängningar? Inga gängkriminella dödsoffer? Högst troligen skulle inte den eskalerande organiserade brottsligheten vara på tapeten. Pelle och Stina skulle vid matbordet tänka på något annat, medierubrikerna handla om “globala uppvärmningen” eller om hur bra invandringen gått och politikerna skulle svansat med.

Vem skulle vara lyckligast i ett sådant scenario tror du?

Då går det bra

Om inget intra-gängkriminellt våld skulle skett så betyder det i hög grad en sak: det går bra nu för gängen. Då har de delat upp sina marknader, kommit överens om fred. Affärerna går bra, korruptionen kan expandera, de kan använda pengarna för att äta sig in i samhället. Kort och gott – fredliga tider är bra tider för de kriminella. Och utöver det så ger sig samhället efter dem i mindre omfattning.

Samhället vill såklart heller inte ha det öppna våldet. Det ser inte bra ut för någon av dess institutioner; rättsväsendet framstår som handfallet, politiker som handlingsförlamade och gemene man i farozonen. För de gängkriminella är det minskade intäkter, ökade kostnader och risk för död, för sig själv och sina nära.

När man inom den organiserade brottsligheten i öppen dager krigar mot varandra så syns det, och finns och hamnar därmed på agendan. Det är sorgligt att det ska behöva vara så, men det är ett samhälleligt mönster att folk inte reagerar förrän det drabbar, eller i alla fall känns som att det drabbar, dem själva.

Det som inte syns

Segregation är en naturlig process där folk som är lika varandra, framförallt gällande kultur, värderingar, status med mera, dras till varandra. Svenskar till svenskar, olika invandrargrupper till sina egna. Det är närmast universellt och belagt i forskning i Sverige liksom utomlands. Folk vill inte bo “blandat”. Bland annat visar en undersökning från Linnéuniversitetet detta, men det finns många fler.

På grund av denna segregation i Sverige så är det fortfarande stora delar av den svenska befolkningen som inte riktigt förstår de enorma demografiska förändringar som sker nu i landet, även om den andelen minskar för var dag. Våldsvågen i Sverige sätter dock ljuset på just detta, och agerar väckarklocka för många svenskar som annars hade trott att allt ändå går rätt bra.

“Det som inte syns finns inte”, sägs det ju. Men nu syns det, och då finns det, och då blir det svårare att dölja de bakomliggande misslyckandena.

Hade inga skjutningar skett, hade de gängkriminella kommit överens, verkat i det dolda så hade nog många fler kunnat vaggas in i Socialdemokraternas ständiga lögner om att det går bra nu. Men det hade resulterat i en än snabbare spiral ner i avgrunden.

Jag förespråkar såklart inte mer skjutningar – jag var en av de få som förstod vart detta skulle barka och la lagförslag redan för 13 år sedan som skulle hindrat mycket av det som nu sker. Bara häromdagen presenterade sossarna att de vill införa “rico-lagar” i Sverige. Det förslaget la jag år 2014 men då var sossarna såklart emot. Nu låtsas de som att de kommer med något eget och nytt förslag, men det är alltså mitt gamla förslag.

Men poängen är att på samma sätt som man måste förstå de stora demografiska förändringarna även om man bor i ett helsvenskt område, så måste man förstå de kriminella organisationernas ständiga närvaro och tillväxt, med eller utan skjutningar. Och när skjutningarna och bombdåden upphör, då vet vi att det går bra på riktigt för dem.