Samnytt tycker det är viktigt att invånarna i detta land kan få reda på sanningen, hur illa den än må vara. Ett led i att visa verkligheten där ute är att begära ut domar och andra dokument från myndigheter. Men dessa statliga organ väljer väldigt ofta att obstruera bara för sakens skull, trots att alternativet skulle vara smidigare och enklare även för dem. Det är ett växande problem som bör åtgärdas.

Inte sällan skriver vi om domslut och beslut och annat som sker i Sverige. Ibland för att visa på myndigheters bisarra agerande, ibland för att visa på domstolars lika bisarra resonemang och ibland för att visa på gärningsmäns horribla agerande och konsekvenserna av en katastrofal migrationspolitik.

För att kunna göra detta begär vi inte sällan ut dokument från myndigheterna. Men under lång tid, och allt oftare dessutom, har domstolar, polisen och andra obstruerat utlämnandet av dessa dokument. I ett färskt exempel lät det så här från polisen:

Vi lämnar inte ut den här typen av handlingar digitalt. När vi lämnar ut kopior på handlingar så tar vi ut en kopieavgift enligt avgiftsförordningen (1992:191). De första nio sidorna är gratis, tio sidor kostar 50 kronor och därefter är avgiften 2 kronor för varje sida. Handlingarna som ni har begärt är på ca 1250 sidor vilket innebär en kopieavgift på som mest drygt 2500 kronor.

När sekretessprövningen är klar kan kostnaden ha minskat något. Till detta tillkommer även kostnad för porto om ni vill att vi skickar handlingarna med posten (alternativt så kan handlingarna hämtas ut efter överenskommelse på polisstation).

Alltså: de har dokumentet digitalt redan, men vägrar skicka det digitalt. Istället vill de skriva ut 1 250 sidor på papper och ta betalt för det.

Försvåra i onödan

Vi överklagade beslutet men det hjälpte inte. Svaret vi fick då var att “myndigheten inte [har] någon skyldighet att lämna ut handlingarna som ni har begärt i någon annan form än utskrift“. De konstaterade dock att reglerna “inte heller innebär något förbud för myndigheten att lämna ut allmänna handlingar elektroniskt” men att de ändå vägrar då “handlingarna innehåller en större mängd integritetskänsliga uppgifter kan det bedömas som olämpligt att lämna ut dem digitalt/elektroniskt“.

Jag skrev att detta är löjligt då vi själv kan digitalisera materialet om vi nu vill men, det hjälpte inte. Istället fick vi skicka en person till en polisstation i Göteborg för att fotografera de delar vi ville ha.

Dokumentet var alltså offentligt, men de ville göra det svårare, för en tidning med utgivningsbevis dessutom, att ta del av materialet för att de bedömde det vara “integritetskänsligt”. Observera att de kan göra en sekretessprövning, där delar av känsligt material censureras. Trots detta ville de alltså försvåra för Samnytt att på ett enkelt, smidigt och kostnadseffektivt sätt ta del av de handlingar som redan är offentliga.

Denna typ av myndighetsaktivism måste upphöra.

Hot mot transparens

I tryckfrihetsförordningen 2:15 står det att handlingar ska lämnas ut ”genast eller så snart det är möjligt”. Om man istället begär att få kopior av allmänna handlingar skickade till sig så gäller TF 2:16 som säger att en sådan begäran ska hanteras ”skyndsamt”. Men myndigheterna väljer nu, helt på egen hand, att applicera avgiftsförordningen för att skapa MER jobb för dem själva, genom att behöva printa ut och posta dokument som på en sekund hade kunnat skickas digitalt.

Det finns fler exempel på detta. Ett ännu mer bisarrt sådant var när vi begärde ut vissa videofilmer från polisen. Istället för att sekretesspröva dem och sudda ut känslig information på dem, så valde de att erbjuda en TRANSKRIBERING av videofilmerna. Alltså, de vill skriva ut händelseförloppet på papper! Häpnadsväckande agerande.

Så här skrev polisen till oss:

För kännedom finns ingen rätt att ta del av kopior av videomaterial/videofilmer i annan form än utskrift, alltså transkriberad form.

Beroende på innehåll kan man begära att få ta del av transkriberat innehåll. Sådan transkribering innebär dock en ytterligare kostnad på 125 kr per påbörjad fjärdedels arbetstimme. Detta även om innehållet inte bedöms kunna lämnas ut i sin helhet till följd av sekretess.

Att sudda ut delar av videomaterialet är LÅNGT mycket mer effektivt, både för dem och för Samnytt, men nej – de obstruerar och vill, precis som i fallet med domslutet, skriva ut det på papper. Återigen ett häpnadsväckande exempel på myndighetsaktivism.

Hur myndigheterna agerar mot gammelmedia är oklart. Kanske har de en annan måttstock för dessa.

Enligt lagen idag verkar det också få gå till så. Helt säker är jag inte – det vore intressant att testa i domstol – men oavsett så är detta ett hot mot något som är grundläggande för Sverige och extremt viktigt för en öppen och demokratisk stat. När medborgarna får allt mindre insyn i statens förehavanden, eller i vad som händer i vårt land, är vi på väg i en nedåtgående spiral.

Hot mot samhället

Länder med liten eller begränsad insyn är ofta föremål för mer korruption och en allmänhet som hindras från att se den ofta bistra verkligheten är en allmänhet som lättare kan luras eller vaggas in i en falsk trygghet. Nu har de svenska myndigheterna av någon anledning valt att agera på det här sättet, trots att de inte hade behövt det.

Varför kan man fråga sig. Men det är en oacceptabel situation. Lagen måste förtydligas och anpassas efter den tid vi lever i, där elektroniska dokument bör vara huvudregeln och där en myndighets möjlighet att försvåra fri medias granskande roll måste stoppas.

Annars blir detta bara ytterligare ett sluttande plan i ett land som redan har alltför många sådana.