LEDARE Jag har på de senaste dagarna fått två frågor från två olika tidningar om min ledare om riktiga flyktingar. De har undrat varför jag, SD och invandringskritiker nu har en helt annan syn på de ukrainska flyktingarna jämfört med de från Mellanöstern och Afrika (MEA). De verkar dessutom tro att vi ändrat åsikt (!) och undrar varför. Men deras förvåning är troligen spelad eller så har de inte lyssnat på vad vi säger.

En fråga jag fick från Aftonbladet var följande:

Du har ju tidigare haft en kritisk inställning till asylsökande till Sverige – har det du upplevde på plats fått dig att ändra åsikt, i så fall varför?

samt

Du nämner svenska kulturella likheter med Ukraina, vad består de i för dig? Det är ju stor skillnad mellan t ex våra kyrkor, språk, traditioner, mat… På vilket sätt är vi mer lika varandra än säg svenskar och turkar eller bosnier?

En annan fråga från DN löd så här:

Länder och individer som tidigare motsatt sig flyktinginvandring från bland annat Afrika och Mellanöstern har pekat på kulturella olikheter mellan Sverige och dessa länder. Upplever du att Ukraina och Sverige har kulturella likheter? Hur ser likheten i kultur ut som kan göra det lättare för ukrainare att integrera sig i Sverige? 

Fenomenet att inte se skillnad på invandring och invandring är inte nytt för vänsterliberala journalister, eller för den delen vänsterliberaler generellt sett. Hur många gånger har man inte hört dem försöka dra paralleller till finländsk invandring? Till och med norsk, dansk eller engelsk:

“Vadå, har du något emot om en norrman invandrar!?”

Den har man hört några gånger. Vad deras frågor implicerar är att de är blinda för att invandring och invandring inte behöver vara samma sak. Faktum är att den ofta innebär radikalt olika saker. Innerst inne tror jag nog de förstår det, men antingen spelar de aktivt dumma för att kunna driva sin vänsterliberala propaganda eller så har de begravt sitt förnuft under så många lager av floskler så deras medvetande inte omedelbart har kontakt med det förnuft som kanske med lite tur ligger begravet någonstans.

Vi har senast häromdagen sett invandrare som klagar på den annorlunda behandlingen MEA-folk får jämfört med ukrainare.

När tusentals andra från Afghanistan, Irak, Syrien flydde till Sverige var det inga som öppnade sina sommarstugor som de gör nu. Det är ett hyckleri och en dubbelmoral, skriver Arif Sulimani Ordförande, Ensamkommandes förbund Stockholm

Sulimani fattar inte. Svenska MSM-journalister fattar inte.

Men precis som jag sa till de två tidningarna så har varken jag, eller SD mig veterligen, ändrat någon åsikt alls. Vi har hållit en konsekvent linje: närområde, kulturell likhet, riktiga flyktingar etc. Men i gammelmedias värld är detta något nytt och uppseendeväckande till den grad att flera av dem nu skriver artiklar om det. Det bevisar bara deras ignorans.

LÄS ÄVEN: ’Ensamkommande’ rasar mot svenskt välkomnande av ukrainska flyktingar

Öppna era riktiga hjärtan

Sulimani i debattartikeln jag citerade ovan blir bestört när svenskar “öppnar sina sommarstugor”. Det handlar inte ens om statens agerande, utan han klagar på svenska privatpersoners agerande. Men just detta, just det radikalt annorlunda välkomnande ukrainare verkar få av vanliga medborgare är på ett sätt det ultimata beviset på att svensk invandringspolitik inte haft någon förankring bland folket.

Visst, de har tyst accepterat den, då svenskar inte vågar motsätta sig den. Som alla vet är svenskars största rädsla att bli brännmärk som “rasist”. Men under ytan har de motsatt sig den. Det ser vi nu när svenskar på riktigt “öppnar sina hjärtan” för de ukrainska kvinnor och barn som kommer.

Detta är inget påbud från staten. Detta sker automatiskt, frivilligt. Faktum är att det till och med är i strid med vad staten säger. Kom ihåg Magdalena Andersson som sa att vi inte ska ta emot ukrainska flyktingar.

Ser igenom bluffen

En faktor som gör att vänsterliberaler nu chockas över konservativas välkomnande attityd för ukrainarna är de alltid trott, eller i alla fall inbillat sig själva, att konservativa/invandringskritiker är onda, oempatiska och själviska. Det är vad de tror – eller försöker i alla fall få folket att tro. Faktum är att vi utan tvekan är mer empatiska än alla vänsterliberaler tillsammans.

Skillnaden är att vi är förnuftiga och ser igenom de tårdrypande bluffar som “ensamkommande flyktingbarn”. Vi ser igenom när horder av unga, arga män flockar sig till Europa, lämnar sina kvinnor och barn bakom i de påstådda “krigszonerna”, vägrar lämna våra länder när det lugnat ner sig och tackar oss med bidragsberoende, våld och otacksamhet. Detta ser de konservativa.

Men vi ser samtidigt också när riktiga flyktingar kommer. Vi ser när det ukrainska folket faktiskt försöker skydda det mest värdefulla; kvinnor och barn. Vi ser också tacksamheten hos de vi hjälper. Vi ser att ukrainarna, även om det finns skillnader, också har stora likheter med oss. Vi är inte dummare än att vi inser att det kanske inte blir problemfritt, men vi ser även att sannolikheten att de assimileras är ofantligt mycket högre än för de MEA-invandrare vi är vana vid. Eller för den delen att de faktiskt flyttar hem sen igen, vilket bör vara utgångspunkten.

Är det orimligt?

Så när nu vänsterjournalister förfasas över empatin, hjälpen och välkomnandet från svenskars sida, när Sulimani & Co avundas mottagandet så borde de fundera över sitt eget handlande och agerande.

Är det orimligt att svenskar föredrar bättre invandring framför sämre? Är det orimligt att svenskar föredrar tacksamhet, assimilering, riktiga flyktingar som är kulturellt mer närstående? Är det orimligt att svenskar tröttnat på våld, kaos, otacksamhet och aparta kulturella företeelser?

Undersökningar från Sverige och utlandet har länge visat det; man söker sig till de som är lika en själv. Svenskar flyttar exempelvis ut när så lite om omkring 5 procent invandrare etablerar sig i ett område. Här åsyftas alltså inte norrmän eller danskar, utan invandrare som svenskar ser som invandrare.

För det ÄR skillnad på invandring och invandring. Många vågar kanske inte medge det, men talesättet “rösta med fötterna” kan appliceras här: svenskar kanske inte vågar säga det, men det visar det i handling.

Så nej, det är inte konstigt att svenskar föredrar ukrainare. Det är helt naturligt.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Riktiga flyktingar ger riktigt engagemang”