I dessa tider agerar folk mestadels på känslor. Det rationella, logiska, konsekventa är sedan länge slängt på soptippen och nu är det endast woke-snöflingor som är lättkränkta och medvetet missförstår allt som gäller. Dessa framhåller gärna fina principer, “rättsstaten” och hur goda de är som står upp för ett “demokratiskt” samhälle. Men vad corona visat oss, samt Rysslands invasion av Ukraina, är att det bara är tomma ord.

Låt oss börja med det mest uppenbara: oligarkerna. De fick ju ihop sina förmögenheter på tvivelaktiga grunder när de närmast plundrade tillgångar som fanns i det sammanfallande Sovjet. Det är inga större hemligheter och har inte varit för någon i västvärlden sedan de roffade åt sig tillgångarna för 30 år sen cirka.

Under dessa 30 år har de sedan bott, verkat, haft företag, haft lyxvillor, haft fotbollsklubbar, haft lyxbåtar överallt i Europa; London, Monaco, St Tropez, Paris och säkert på otaliga andra platser och ställen. Kanske även USA men ska låta det vara osagt. Under alla år har såklart vissa pliktskyldigt knorrat att de inte gillar hur oligarkerna fick ihop sina pengar men ingen har gjort någonting mot dem. Tills nu.

Nyss inga problem

Tycka vad man vill om oligarkerna, deras sätt att få ihop sin förmögenhet eller ens deras åsikter om Putin – man kan förakta och fördöma alltihop – men på vilka grunder beslagtar nu EU privatpersoners båtar? Tills nyligen hade ju ingen problem med dem – de var fria att åka överallt. Om de var brottslingar så var de väl brottslingar redan innan Putins invasion? Om de hade fått ihop sina förmögenheter illegalt så var det väl redan illegalt innan kriget i Ukraina? Varför togs och frystes deras tillgångar inte då för ett år sedan? Eller fem, tio eller tjugo år sedan?

Ta bara Roman Abramovich som exempel. Redan 2003 köpte han brittiska fotbollsklubben Chelsea som han styrt sedan dess. I snart 20 års tid var det ingen i England som hade något problem där inte. Men helt plötsligt, för att han råkar vara polare med Putin, får laget knappt resa till sina bortamatcher i Europa. De får inte sälja biljetter, får inte förlänga kontrakt eller köpa nya spelare. Regeringen säger att Abramovich får sälja – men enbart om brittiska regeringen hanterar försäljningen och inga pengar går till honom.

Med vilken rätt? Och även om lagstiftare kan stifta nya lagar – ska de gälla retroaktivt?

“Bara att fixa”

Jag pratade med en person som är politiskt aktiv och själv vurmar för att frysa och beslagta privatpersoners egendom (om de är ryssar). När jag framförde kritik mot hur detta ens är lagligt svarade han:

Lagstöd är tveksamt om det finns, men det är bara att fixa.

Bara att fixa alltså. Låter det som en rättsstat? När jag fortsatte att framföra det farliga i de prejudikat man nu sätter – denna gången oligarker, nästa gång någon annan som makten inte gillar, svarade han:

finns såklart en risk. Känner dock att desperate times.

Till och med rika ryssar som inte är på någon sanktionslista är nu fritt villebråd. Vladimir Strzhalkovsky, en före detta överstelöjtnant i KGB, tjänstgjorde tillsammans med Vladimir Putin i Leningrad (numera Sankt Petersburg). Han var biträdande ekonomiminister och ledde en statlig avdelning för att främja turism innan han 2008 utsågs till verkställande direktör för Norilsk Nickel. År 2011 lämnade han företaget med en “gyllene fallskärmsutbetalning” på 100 miljoner dollar.

Han är numera internationellt känd som den person som inte får sin båt tankad i Norge.

Med vilken rätt?

Återigen måste man få lov att tänka lite rationellt, konsekvent och logiskt. Med vilken rätt tar nu EU/England privatpersoners tillgångar?

Om oligarkerna tillskansat sig sina tillgångar illegalt är det då inte Rysslands sak att utreda och avgöra? Om Ryssland är för korrupt eller inte vill utreda och åtala – är de då inte i lagens ögon oskyldiga? Vem är EU/England att på politikernivå avgöra om någon är brottsling?

Alla hurrar nu på när oligarkernas tillgångar, båtar, fotbollsklubbar eller vad det nu kan vara, tas i från dem. Jag har full förståelse för att det säkert känns bra att de som roffat åt sig så stora tillgångar nu förlorar delar av dem, säkert ligger av en gnutta avundsjuka bakom också. Men det vi ser är samma typ av hysteri som under corona. Där införde man repression av det egna folket och ingen ifrågasatte. Österrike och Australien var värst och införde vad som i normala fall skulle anses totalitärt och oacceptabelt – men ingen fördömde länderna.

Helt plötsligt var alla fina principer som bortblåsta. Rättsstaten oviktig. Demokrati och frihet bortglömd.

Nu censurerar även EU ryska nyhetsmedier. De tog ett kollektivt beslut att invånarna i EU inte är kapabla att bedöma själva. De ska endast läsa accepterade nyhetsmedier – de som staten tillåtit oss att ta del av. Det för tankarna till Nordkorea och Kina. Hur rimmar det med de västliga principerna om press- och yttrandefrihet? Om Sverige skulle censurera CNN eller New York Times skulle det bli ramaskri. Men inte nu eftersom det är “ond” media som censureras. Folk i väst kan uppenbarligen inte hantera det som benämns som “desinformation”. Nej, då ska pappa staten censurera så folket själva slipper tänka. Och när den statligt förmyndade censuren slår till protesterar ingen för då blir man ju putinist.

I texten ”Coronahysterin avslöjar människans sämsta sida” skrev jag om liknande beteende.

Men stater eller internationella organisationer som annars är så snabba med att fördöma andra länder för ”brott mot mänskligheten” eller dylikt protesterar nu inte så mot de statliga beslutade repressiva åtgärderna som införs överallt, trots att det gott kan jämföras med något som en totalitär stat skulle göra. Alla bara följer med strömmen.

Vad säger det om oss?

Denna ledartext i sig gör väl att mindre begåvade, alternativt känslomässiga snöflingor, inbillar sig att jag stödjer Putin eller Ryssland, vilket jag inte gör, tvärtom. Men i dagens värld är det som sagt på modet att spela dum, alltså när man egentligen förstår men väljer att missförstå så att man kan gråta krokodiltårar i media för att skapa ett drev.

Men man får försöka ha två tankar i huvudet samtidigt: om makten, i detta fall EU, England eller andra regeringar, helt godtyckligt kan välja att beslagta privat egendom utan någon juridisk process, utan att något brott begåtts, utan något åtal, utan någon dom, från folk som för några veckor sedan var välkomna överallt – ENBART utifrån att politiker just nu inte gillar någon – vad säger det som rättsstaten? Vad säger mediecensuren som införts om de fina, omhuldade principerna som politiker och journalister gärna framhåller att de har? Hur fungerar en sådan ordning i ett demokratiskt samhälle?

Makten avgör

Även om det är fullt förståeligt med ilskan mot Ryssland, Putin och oligarker så är det fascinerande att se hur alla högt hållna principer slängs överbord så snart det passar. Det visar dock den röda tråden i våra samhällen idag: varken lagar, regler eller principer spelar någon som helst roll så länge de som har makten inte bryr sig om dem. De är bara där om i fall någon vill använda dem. Som en försäkring.

Vi har sett det tidigare i Sverige. När REVA-debatten stod som högst (när polisen kontrollerade i tunnelbanan för att kunna utvisa illegala invandrare) så satte media igång ett drev och insatsen avslutades. Senare konstaterade polisen att trots att det står i lagen och trots att det är deras jobb så gjordes inget för att “den politiska viljan fanns inte”. På samma sätt utreds hot mot MSM-journalister snabbt och effektivt men riktigt allvarliga hot mot Samnytts reporter Simon läggs på hög. Vi hörde att det var “omöjligt” att kontrollera gränsen med ID-kontroller tills det inte var omöjligt utan istället nödvändigt (massinvandringen 2015, corona 2020-2022).

Listan kan göras hur lång som helst.

När nu Rysslands vansinniga invasion av Ukraina har skett appliceras samma princip till synes. Nu tas egendom godtyckligen från privatpersoner och censur införs. Och ingen reagerar.