LEDARE. Häromdagen rapporterade Samnytt att ett nystartat muslimskt parti ämnar “ta över hela Skåne”. Det kan tyckas löjeväckande för många och otroligt för de flesta men bara för att det kanske inte sker i nästa val betyder inte det att det inte kan ske i framtiden.

Föregångaren till dagens Libanon startade år 1861 när det som hette Mutasarrifiya av Libanonberget (Mutasarrifiya of Mount Lebanon) skapades. Området bestod av bergsregionen omkring Libanonberget och var en halvautonom region inom det osmanska riket. Det var västmakterna, särskilt Frankrike, som pressade ottomanerna att skapa denna autonoma region för att skydda de kristna maroniterna efter massakrerna under bergskriget mellan druzer och maroniter. Mutasarrifiya bestod av nästan 85 procent kristna katoliker.

Under första världskriget orsakade den ottomanska armén en avsiktlig hungersnöd i Libanonbergen som dödade nästan 40 procent av befolkningen, främst maronitiska kristna. Denna händelse skapade djupa sår hos maroniterna. I kriget förlorade sedermera ottomanerna och området som de tidigare kontrollerade övergick till fransk kontroll.

Fransmännen ville dela upp regionen för att grusa alla förhoppningar om syrisk nationalism, men också för att få lojala lokala allierade. Den maronitiska patriarken träffade de koloniala franska myndigheterna och drog upp vad som skulle bli de moderna libanesiska gränserna. Denna nya enhet, en fransk koloni, kallades Större Libanon (Greater Lebanon) och proklamerades den 1 september 1920.

Den nya franska kolonialstaten omfattade de muslimska shia-regionerna i södra Libanon och Bekaadalen för deras jordbruksavkastning (maroniterna var fortfarande förskräckta av hungersnöden och ville vara självförsörjande) och den sunnitiska norra delen samt Beirut.

I denna nya stat utgjorde maroniterna 48 procent av befolkningen. Ortodoxa kristna och andra utgjorde ungefär 22-25 % av befolkningen, vilket gjorde Libanon till ett land där omkring 70-75 % av invånarna var kristna. Siffrorna varierar beroende på källa och är osäkra men år 1920 låg befolkningen på cirka drygt en halv miljon.

Ekonomiska framgångar

Under den franska kolonialtiden upplevde landet stora framsteg: järnvägar, vägar, administration, modernt jordbruk och hamnar och framför allt franska utbildningsinstitutioner och moderna sjukhus infördes.

Muslimerna var demografiskt starkare, att ha tio barn var normalt på den tiden och i en officiell folkräkning, den enda sedan dess faktiskt, ett drygt decennium senare år 1932, beräknades andelen kristna i landet nu vara nere på 53 procent av en befolkning som växt till cirka 875 000.

Sedan kom självständigheten 1943. Beräkningar år 1956 uppskattades populationen till 1 411 416 men fortfarande var en majoritet kristna; omkring 54 procent mot 44 procent muslimer. Det var en stor demografisk förändring jämfört med 1920 men de kristna hade fortfarande den politiska makten med en majoritet av platserna i parlamentet och en mycket mäktig kristen president.

Under 1950-talet befann sig Libanon i en guldålder. Landet var politiskt stabilt (dominerat av kristna) med en ekonomisk boom, förbindelserna med västvärlden var utmärkta, turismen blomstrade och bankerna var i god form. Libanon var Mellanösterns Schweiz. Beirut kallas Mellanösterns Paris. Det var enligt utsaga ett öppet samhälle som liknade alla västerländska samhällen på den tiden, där nästan alla talade franska, arabiska och till och med engelska. Libanon var det överlägset mest välmående landet i regionen (efter Israel).

Islam växte

År 1958 började dock de muslimska sunniterna och i viss mån även shia-muslimerna göra anspråk på mer politisk makt.

De försökte göra en statskupp för att avsätta presidenten, men misslyckades tack vare ett amerikanskt ingripande. Från och med nu skulle Libanon bara sjunka. Muslimerna ville ha panarabism i ett land som föddes för att skydda maronitiska kristna. Kamil Chamoon fick inte kandidera på nytt till presidentposten av rädsla för ett uppror.

Sedan kom inbördeskriget, där de kristna kämpade för att överleva. Många av dem flydde till väst, och vid någon tidpunkt på 80-talet utgjorde de bara cirka 23 procent av Libanons befolkning på grund av massutvandringen.

Efter krigets slut låg den politiska makten nu i muslimska händer med en försvagad kristen president utan verkliga befogenheter och ett 50/50-parlament. De kristna började återvända men i dag har deras andel av befolkningen sjunkit till cirka 32 % av befolkningen. Den muslimska delen uppskattas till 67 procent.

Från 75 procent kristna till 32 procent. Från ett kristet land till ett muslimskt. Från relativt välmående till kaos och fattigdom. På 100 år. Mindre egentligen om man räknar från Libanons glansdagar. Då pratar vi istället 50-60 år.

Demografiska förändringar

Libanons historia och förutsättningar skiljer sig såklart avsevärt från Sveriges men jag tar upp Libanon som ett relativt färskt exempel på demografins makt. Ett lands eller områdes demografi avgörs av invandring, utvandring, födelsetal och dödstal. Vart Sveriges demografi barkat de senaste 40 åren är inte direkt svårt att se.

Att invandringen (källa Migrationsverket) har varit massiv med tonvikt från Mellanöstern och Afrika (MeA) är ingen nyhet för någon men bara för att redovisa lite siffror har jag valt perioden 2009-2020 (vilket alltså inte inkluderar massinvandringen innan dess).

I statistiken ingår endast uppehållstillstånd för 1) de 30 största medborgarskapsländerna, 2) personer från MeA, där endast 3) förstagångstillstånd ingår, inte förlängningstillstånd, vilket gör siffrorna i underkant. Dessutom tar jag inte med 4) “statslösa” eller 5) “övriga” trots att dessa lär innehålla en ansenlig andel från just MeA. Med andra ord: siffrorna nedan är i grov underkant, men säger ändå en hel del om vilken sorts demografi Sverige förändras till:

Anknytningar: 219 811 personer
Asyl: 277 180
Arbetsmarknad: 60 318
EES: 20 982
Studerande: 42 197
TOTALT: 620 488 personer från MeA-länder

Totalsiffran motsvarar hela 46 procent av alla uppehållstillstånd under perioden, med alla förbehåll angivna ovan. Siffran ligger med all säkerhet alltså över 50 procent för perioden och då har vi inte ens tagit i beaktande den massinvandring vi haft sedan 80-talet fram till 2009.

För att sätta det i perspektiv motsvarar det hela sex procent av Sveriges befolkning. Detta på endast 11 år i Sverige långa historia. Sex procent av Sveriges befolkning på elva år är svindlande siffror.

Utvandringen från Sverige då? Ja, även den oroande. Enligt SCB:s statistik så har vi följande utvandringar efter födelseland, åren 2000-2020:

Alltså; i huvudsak västerlänningar/européer flyttar ut, medan folk från MeA flyttar in. Denna kombination förvärrar såklart den demografiska situationen, om man vill att Sverige ska vara svenskt eller åtminstone nordiskt, europeiskt eller västerländskt.

Födelsetalen visar på samma inriktning. SCB skriver om ett “högre fruktsamhetstal bland utrikes födda kvinnor” samt att “i framskrivningsperioden förväntas utrikes födda kvinnors fruktsamhetstal fortsätta vara högre”.

Någon över- eller underdödlighet inrikes- vs utrikesfödda har jag inte lyckats få fram. Troligen är det något fler utrikesfödda som dör relativt sett på grund av sämre hälsa, men detta lär i sammanhanget var ytterst marginellt om man ser till hela den demografiska utvecklingen.

Slutsatsen är i varje fall inte svår att dra: Sveriges demografiska utveckling är ytterst dyster där den svenska delen av befolkningen minskar och den utlandsfödda ökar, och ännu mer om man räknar in deras barn.

Sverige inte immunt

Det är här vi återkommer till partiet Nyans som nyss alltså sa att de ska “ta över Skåne med Malmö i spetsen”. Händer det i årets val? Knappast. Men redan nu har vänsterpartierna framförallt i invandringstäta Malmö kommit att helt domineras av invandrare från MeA. Våra granskningar av SSU visar bland annat på det. Ett Malmö som för övrigt numera består av en minoritet svenskar.

LÄS MER: Brorson till militanta islamismens ledare vann internvalet i S: ”Jag hatar judar”

Andra alternativa medier har på liknande sätt granskat Socialdemokraterna som är djupt infiltrerade på sina håll av islamister och dylikt. Redan år 2006 krävde Mahoud Aldebe, då centerpartist, sharia-likande lagar i Sverige. Miljöpartiet med Mehmet Kaplan är inget undantag. Idag har de en klanröstad riksdagsledamot i Leila Ali-Elmi. Moderaterna satte en islamist i försvarsutskottet, Abdirizak Waberi. Vänsterpartiet har ju också mycket hög andel medlemmar och representanter från utom-europeiska länder.

Samnytt har i en rad artiklar uppmärksammat det nya fenomenet av klanröstning i Sverige. Etnifieringen av politiker är en naturlig följd av ett mångulturellt samhälle. Jag skrev om det i artikeln “Så går det när saker mångkulturaliseras“.

Så när Partiet Nyans pratar om att ta över Skåne ska man inte förlöjliga ambitionen. Ett land, dess befolkning eller kultur är inte för evigt, speciellt inte om man inte kämpar för sin fortsatta existens. Jag skrev om Libanon ovan som ett sådant exempel på hur snabbt det kan gå. Sveriges demografiska utveckling är i jämförelse inte långt efter mätt i den hastighet som den nu förändras.

Demografin, dumbom!

Med andra ord; krav på särrättigheter, autonoma områden, tankar på att “ta över” är inte främmande historiskt sett. Redan idag betraktas vissa områden som utom kontroll för den svenska staten. Med dagens utveckling är det bara en tidsfråga innan de kräver mer och mer inflytande, makt och till slut dominans.

LÄS ÄVEN: Muslimsk kampanj mot Sverige eskalerar – terrorhot och demonstration

Kosovo är ett annat exempel. Hela Nordafrika är ett annat. Stora delar av sub-sahara-Afrika ytterligare exempel där islam/arabismen bitit sig fast, växt sig starkt och tagit över. Tror folk att Sverige är immunt mot det som pågått i mänsklighetens hela historia? Kadaffi pratade om demografin i ett tal för 16 år sedan – om hur de ska ta över Europa med hjälp av att föda fler barn, att invandra.

“It’s the economy, stupid” var en fras som myntades under Bill Clintons framgångsrika valkampanj 1992. Frasen var riktad mot deras egna kampanjarbetare som ett hjälpmedel för att fokusera på några nyckelpunkter inför valet. Ekonomi är viktigt men det kommer och går, och kan repareras. Demografi dock är nästan omöjlig att vända. Inte desto mindre är demografi det som avgör allt, och framförallt ett lands utveckling eller, för vårt vidkommande, om svenskar ska vilja bo kvar här.

Därför är “It’s the demography, stupid!”, eller på svenska, “Det är demografin, dumbom!”, en mer passande fras att alltid ha med sig. Insikten om demografins makt är stark bland vissa invandrargrupper. Det är dags att svenskar börja inse det också.