➤ KRÖNIKA  En följd av vår så kallade generösa invandringspolitik de senaste decennierna är att tidigare okända fenomen som ”kvinnlig omskärelse” blivit en grej här. I början av det nya året kunde Sveriges Radio berätta att allt fler könsstympade kvinnor söker hjälp. Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm är landets första och en av få specialiserade mottagningar för just kvinnor som utsatts för omskärelse. Mottagningen har märkt en ökning på 40 procent på tre år.

”Vi märker att fler och fler patienter kommer till vår mottagning. Ungefär hälften kommer på eget initiativ, vilket är fantastiskt och hälften kommer från remisser från mödravården, ungdomsmottagningar, skolsköterska och nu också från socialtjänsten”, sade Bita Eshraghi, specialistläkare på Amelmottagningen, till Ekot den 3 januari.

Senare samma dag delade S-toppen Veronica Palm en Expressenartikel om nyheten på Twitter med kommentaren:

”40 000 svenska kvinnor har utsatts för könsstympning. Varje kvinna, i varje situation, har rätt till sin egen kropp. Patriarkatet måste krossas överallt.”

För det första känns det som hon använder ordet ”svensk” för att dölja att det handlar om kvinnor i Sverige med invandrarbakgrund. Jag har aldrig hört talas om en Karin från Söderköping som blivit omskuren och det har nog inte Palm heller.

Men när hon sedan skriver att patriarkatet måste krossas ”överallt” får jag ändå intrycket att hon menar att det även ska krossas ”där”, det vill säga inom invandrargruppen, och inte bara ”här”, i hennes egen grupp ”gammelsvenskar”.

Hon vill liksom samtidigt både nedtona och antyda att kvinnlig omskärelse är ett invandringsrelaterat problem. Jag tror det beror på att hon är medveten om den kritik som riktas mot feminister om att de ser mellan fingrarna på invandringsrelaterat kvinnoförtryck samtidigt som de ivrar för könsneutrala toaletter. Hon vill nog visa att kritikerna har fel – hon bryr sig visst – samtidigt som hon vill gardera sig från anklagelser om att rasistiskt ”peka ut en grupp”.

Hon skyller på patriarkatet – vad det nu är. Jag skulle tro att Palm och andra likasinnade feminister skulle beskriva Sverige på 1800-talet som ett patriarkat. Män arbetade ute, kvinnorna tog hand om hushållet. Husbonden hade auktoritet. Men i detta svenska patriarkat förekom inte kvinnlig omskärelse eller könsstympning. Det går alltså inte att skylla på patriarkatet.

Ökningen av kvinnlig omskärelse i Sverige beror helt enkelt på en ökning av invandringen från länder där seden är vanlig. Om man ska koppla denna utveckling till något av könen så ligger det närmare till hands att skylla på kvinnorna än männen. För kvinnor har i högre grad än män röstat vänster och därmed för en ”generös” invandringspolitik. Många kvinnor med makt i samhället har deltagit i den stora omvandlingen av Sverige från en svensk nation utan könsstympning till ett mångkulturellt land med könsstympning.

Det hade därför varit rimligare av Palm att nämna matriarkatet snarare än patriarkatet. Hade männen haft all makt i Sverige hade vi förmodligen inte haft en lika ”generös” invandring och därmed inte ett lika stort problem med kvinnlig omskärelse.

Det har funnits många patriarkala samhällen genom historien som inte har praktiserat kvinnlig omskärelse. Vi hade som sagt inte den seden i Sverige, vilket kanske kan förklaras med att vi var en kristen nation och något sådant inte finns i kristendomen, även om det förekommer bland kristna i andra kulturer. Det finns stöd för kvinnlig omskärelse i islamiska texter, inte i kristna.

Det sägs ibland att alla religioner är lika, men det är stor skillnad mellan kristendomen, som format väst, och islam, som format islamvärlden. Själv är jag ateist och har ingen tro, men jag är tacksam för att jag lever i ett land med en kristen snarare än en islamisk historia.

Det finns uppenbara skillnader mellan religionerna som vem som helst kan se. I islam finns det hadither, yttranden som tillskrivs profeten Muhammed, som uppmuntrar kvinnlig omskärelse. Därför kan det vara svårt för en troende muslim att helt förkasta seden – det kan framstå som att man motsäger Muhammed. I en av de fyra sunnitiska skolorna, shafi-skolan kallas den, räknas kvinnlig omskärelse som en plikt. Man måste göra det. Och shafi-skolan är stor. Den dominerar i länder som Somalia, Jemen, delar av Egypten, Indonesien och Malaysia.

Feminister som Veronica Palm påstår att de arbetar för ett jämställt Sverige, men det verkliga resultatet av deras politik, eftersom de är för en ”generös” invandringspolitik, är att kvinnoförtrycket från islamvärlden och andra ställen breder ut sig här.