➤ KRÖNIKA Vad som i början av februari hände i Macerata, en stad med cirka femtiotusen invånare i regionen Marche i mellersta Italien, är mycket allvarligt. Det är extremt illa eftersom det resulterade i sex skadade människor och att hela staden belägrades av en galning som orsakade panik under minst ett par timmars tid. Å andra sidan är det extremt illa också för de konsekvenser denna vansinniga handling provocerar fram och kommer att fortsätta att leda till på politisk nivå.

Allt började vid 11-tiden lördagen den 3 februari när Luca Traini, en 28-åring från Tolentino, tidigare ostraffad men med högerextrema åsikter, satte sig i bilen med avsikt att, med sitt lagligt ägda vapen, skjuta så många migranter som möjligt. Han gjorde allt själv och skadade sex personer, varav tillståndet för två blev allvarligt. När Traini greps gjorde han inget motstånd och, invirad i en italiensk flagga, deklarerade han: ”Jag gjorde det som måste göras, Italien tillhör italienarna” och gjorde sedan en romersk/nazistisk hälsning. Polisen arresterade honom misstänkt för mordförsök.

Om Luca Traini vet vi att han en längre tid stått under övervakning av en psykiater som diagnostiserat honom som ”borderline” samt att han haft en hemsk familjesituation. Fadern övergav honom när han var liten och modern, som har allvarliga problem, sparkade nyligen ut honom ur sitt hus. Sporadiskt har Traini arbetat som grovjobbare och som utkastare. Han hade kort före dådet förlorat jobbet.

Efter att Traini arresterats, har det talats om ett eventuellt förhållande mellan honom och Pamela Mastropietro, den 18-åriga flicka i Rom som mördades och styckades i bitar av nigerianske Innocente Oseghale. Personer som känner Traini hävdar att han hade börjat dejta en flicka från Rom med drogproblem som han var djupt förälskad i, men att han inte berättade vem hon var. Hittills har den informationen dock inte bekräftats.

Några journalister reste för att besöka Pamela Mastropietros mor som sa:

”Vi är inte rasister och om Pamela fortfarande levde skulle hon också ha chockats av detta hatbrott. Vi vill inte se någon blodspillan, vi vill inte ha någon slags hämnd och var snälla och exploatera inte denna situation för politiska syften eftersom här finns en flicka som har dött och en familj som lider på grund av det”.

Hon fortsatte dock med att säga att:

”Vi uppskattade att Fratelli D’Italias partiledare Giorgia Meloni ringde upp oss för att visa sitt deltagande i sorgen. Hon var den enda politiker som ringde oss”.

Efter skjutningen i Macerata har, så som man kunde förutspå, politiker och media på vänsterkanten utnyttjat situationen för att göra politisk propaganda. De pratar om fascismens återkomst i Italien och om den onda högern som uppviglar människor till rashat. En känd journalist, Roberto Saviano, slog fast att den moraliska gärningsmannen till det som skedde är Lega Nords partiledare Matteo Salvini. Saviano fick den bollen tillbaka från Salvini som svarade att det moraliska ansvaret vilar på dem som fyller Italien med illegala migranter.

Den italienska vänsterns representanter brukar alltid, när de inte vet vad de ska säga, när de känner att de är i en besvärlig situation, dra upp sitt favoritämne – jag kallar det deras ”livboj” – fascismen. I valrörelsens slutskede, med opinionsundersökningar lutande åt höger, baserar denna klumpiga, sinnessvaga och banala vänster sina egna politiska debatter, inte på sina förslag gällande landet, utan på risken för en återkomst av fascistliknande stämningar av intolerans och våld.

Alla som är tveksamma till den invandrings- och integrationspolitik som regeringen förde förra året, stämplas automatiskt som fascister. Efter händelsen i Como där en grupp skinnskallar tog sig in på ett mottagningscenter för att läsa upp ett tillkännagivande, har vänstern fokuserat sin politiska propaganda helt på anti-fascism. Statstelevisionens kanal Rai tre, som bekostas av det italienska folket och där vänstern alltid haft en total monopolställning, anordnade ett debattprogram vid Mussolinis grav med enda syfte att förolämpa och smutskasta.

Nu, med bara veckor kvar till parlamentsvalet och efter det som inträffade i Macerata, vilket är betydligt allvarligare än det som skedde i Como, kan man lätt föreställa sig vad som redan händer och vad som kommer att hända den närmaste tiden. Det har redan organiserats demonstrationer för att bekämpa fascism och rasism, men ingen har organiserat en demonstration för Pamela för att bekämpa våld mot kvinnor. Jag tror att detta faktum kommer att påverka valrörelsen i hög grad och även själva valresultatet.

Jag känner personligen väl till det geografiska område där händelserna relaterade till Pamela Mastropietro och Luca Traini utspelade sig, eftersom jag är uppvuxen just där, och jag kan berätta att det är en av Italiens mest fridfulla och säkra platser, där människor fortfarande lever tämligen gott i jämförelse med många andra italienares verklighet. Det har dock skett en enorm förändring från när jag var barn och till idag.

Mycket ofta när du vandrar genom de förtrollande medeltida gränderna, är alla du möter utlänningar och det känns inte ens som om du befinner dig i Italien längre. Människor har blivit noga med att undvika isolerade platser eftersom de inte känner sig lika trygga som de gjorde tidigare, i synnerhet efter olika episoder där medborgare antastats av berusade migranter. Mestadels driver emellertid migranterna bara omkring dag ut och dag in och många av dem hanterar stadens narkotikahandel där det ofta uppstår konflikter och bråk mellan langarna vilket ibland har utmynnat i mord.

Situationen har också blivit värre efter jordbävningen i oktober 2016 som orsakade omfattande förödelse över hela Macerata-provinsen, där många italienska familjer förlorade sina hem och fortfarande väntar på en anständig inkvartering eftersom staten bokstavligt talat har övergivit dem för att i stället först ta hand om migranterna. Migranter som protesterar därför att de inte tycker att maten är bra för dem eller därför att deras inkvartering inte har en Wi-Fi-uppkoppling och därför flyttas till fyrstjärniga hotell. Migranter som är bortskämda och samtidigt exploateras av en politisk vänster som styr landet mot fullständig katastrof.

Låt oss inte heller glömma bort vad Pamela för bara några veckor sedan utsattes för, troligen våldtagen innan hon mördades, hennes kropp styckad i tjugo bitar där en del av hennes könsorgan ännu saknas, uppdelad och packad i två resväskor och dumpad i diket vid en ödslig landsväg. Det framstår som uppenbart för mig att människor, när de upprörs över en situation som inte längre är uthärdlig, börjar göra uppror, i första hand med ord, men ibland kan det också inträffa att en mentalt störd person tar till våld och börjar skjuta.

De vänsterpolitiker och vänsterintellektuella som lett oss hit bör känna skuld. Ordspråket att du får skörda vad du sår är mycket träffande. Jag vet inte om det är att betrakta som fascistiskt beteende att berätta vissa sanningar för människor, men att dölja dem är i varje fall absolut ett typiskt kommunistiskt beteende.