LEDARE • Julmusik i alla upptänkliga genrer och varianter utgör en omistlig del av julfirandet och för att komma i den rätta julstämningen. Namnkunniga artister ger vid den här tiden på året ut julskivor och gamla slitna klassiker spelas non-stop på radion. Undertecknad tillsammans med på Samnytt återkommande gästskribenten Håkan Johansson kvalar inte riktigt in i den skaran men vi vill ändå dra vårt strå till stacken med en låt.

Jag lyssnade på SD-ordförande Jimmie Åkessons fina julhälsning på Youtube igår (gör det du också). Han sa några kloka ord om vårt svenska sätt att fira jul med en outtalad men ändå noterbar adress till landets oikofober som kulturmasochistiskt njuter av att försöka beröva Sverige och svenskarna allt vad kultur och traditioner heter och ge äran för allt vi gör till andra folk och kulturer, i synnerhet de avlägsna som vårt land fått ett allt större men tämligen från oss andra segregerat inslag av till följd av massinvandringen.

När man hör dylikt surmagat prat tänker man att eftersom migrantströmmarna går i den riktning de gör måste rimligen något ändå vara bättre med Sverige och sämre med det tidigare hemlandet i hur vi har inrättat våra samhällen, våra ”livsmönster”, vilket i samhällsvetenskaplig bemärkelse är det som avses med begreppet kultur.

Vårt nordiska sätt att fira jul har djupa kulturhistoriska rötter. De äldsta som fortfarande utgör bärande inslag i julfirandet har vi haft med oss sedan vikingatiden eller längre ändå. I jämförelse med dem är till och med de tusenåriga kristna inslagen nymodigheter.

Men de är ändå gamla jämfört med den idag utbredda sedvänjan att klockan 15:00 på julafton bänka sig framför Kalle Ankas julspecial. Det gjorde vi svenskar första gången 1960 när jag var två år gammal och familjen Dagerlind precis köpt sin första svartvita TV. Mot bättre vetande har jag sedan gjort det varje år och nu blir det, om jag räknar rätt, 63:e gången. Mot bättre vetande eftersom specialen för varje år blivit allt sämre, sönderklippt av missriktad politisk korrekthet och med allt fler inslag från Disneys sentida och tämligen usla datoranimerade filmalster.

Det är samma krafter som saboterat Disneys julspecial som återkommande gör sitt bästa för att agera Grinchen och missunnsamt förstöra det svenska julfirandet i alla upptänkliga delar för oss andra. I sak har de inte varit särskilt framgångsrika men om man inte slår dövörat till så kan de ändå döda en del av julstämningen och få en på dåligt humör. Ett sådant exempel är S-politruken Katrin Stjernfeldt Jammeh, som med sin politik kört Malmö i botten och långt förbi kommunkonkursens rand, som nu vägrar önska stadens invånare God Jul samtidigt som hon basunerat ut ramadan- och eid-hälsningar i parti och minut.

Men ibland kan vi som kritiserar vänsterns julsabotörer förstöra för oss själva också. Som när vi retar upp oss på Tage Danielssons och Per Åhlins vänsterpolitiska saga om den kriminelle ungkommunisten Karl-Bertil i stället för att njuta av filmens konstnärliga kvaliteter.

Och om vi ska gå i polemik med vänstern om vad som är svenskt och inte svenskt med vårt julfirande så kan vi också lätt trassla till det för oss. Alla kristna inslag härstammar exempelvis ursprungligen från Mellanöstern. Här kan man göra reflektionen att alla våra migranter som också kommer från det området borde ha lättare än vi svenskar att anamma den kristna julen i stället för att ha den fientliga och hatiska inställning de har, som också är orsaken till varför nyss nämnda Stjernfeldt Jammeh et consortes positionerar sig som de gör.

Annat i vårt svenska julfirande har mer germanska anor än nordiska och julfirandet är heller inget undantag när det gäller den påverkan USA:s kultur haft på oss. Men här finns faktiskt också en del kulturpåverkan i andra riktningen. För även om Christmas är den gängse beteckningen för julen over there så används även Yuletide (juletid) flitigt.

Och handen på hjärtat så blir det nog för de flesta av oss fler jullåtar med sentida anglosaxiskt ursprung och inte sällan afroamerikansk påverkan än Händels Messias, Gläns över sjö och strand och O Helga natt (med Jussi såklart), även om också dessa klassiker har sin givna plats i musiklyssnandet så här års.

Och det för mig osökt till den ursprungliga avsikten med att skriva detta som var att skicka en musikalisk julhälsning till alla Samnytts läsare med en egeninspelad låt – Merry Christmas Baby – som är just så (afro)amerikansk som påtalats men ändå i olika inspelningar en del av julmusikrepertoaren också här.

Låten skrevs och spelades ursprungligen in 1947 av den svarta rhythm & blues-gruppen Johnny Moore’s Three Blazers med sångaren och pianisten Charles Brown i spetsen men har sedan också gjorts inte bara av svarta artister som Otis Redding, B.B. King och Chuck Berry utan också av dito med ljusare pigmentering såsom Elvis Presley, Bruce Springsteen och Christina Aguilera. Somliga versioner är tämligen trogna originalet, andra mer fria tolkningar.

Min och Håkan Johanssons inspelning som kan avnjutas (?) nedan tillhör den förstnämnda kategorin. Håkan Johansson är alltså den skribent vars återkommande debattartiklar här på Samnytt många av er säkert har läst. Det är Håkan som här agerar Charles Brown på piano och sång medan undertecknad håller i bas och gitarr samt har kranat det inspelnings- och videotekniska.

Se nu till att ha en riktigt God Jul och ett lika Gott Nytt År. Snart tar den inte alltid lika goda vardagen vid igen och då behöver batterierna vara laddade för att orka med.