DEBATT Det är en brännhet fråga just nu, och vilka alternativ finns det till ett inträde i organisationen?

När NATO bildades 1949 valde Sverige alliansfrihet och beslutade att vi själva skulle kunna försvara oss långsiktigt mot en invasion. Från och med slutet av 40-talet hade Sverige sedan ett försvar uppbyggt för att kunna stoppa en invasion från Sovjetunionen.

Försvarsbudgeten låg ända fram till kalla krigets slut på ca 5 procent av BNP. Det var ett stort invasionsförsvar byggt på allmän värnplikt.

Det möjliggjorde mer än 700 000 soldater på fötter vid full mobilisering, ett mycket stort flygvapen, en stor flotta och en stor armé. Vi skulle alltså själva långsiktigt kunna försvara oss mot en angripare utan hjälp utifrån.

Varför är det då en så akut fråga nu?

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Hej då, Omid! Afghan utvisas trots lång vistelse och familj i Sverige

Från invasionsförsvar till insatsstyrka

Efter kalla krigets slut tog svenska politiker 1992, 1996, 2004 och 2009 försvarsbeslut om att gå från ett invasionsförsvar på ca 700 000 man till ett insatsförsvar på ca 30 000 man.

Det största nedläggningen av försvaret stod Socialdemokraterna för tillsammans med Miljöpartiet 2004, då man gick från invasions- till insatsförsvar och enorma värden i form av försvarsmateriel förstördes och skrotades. Det fullföljdes sedan av en borgerlig regering under Reinfeldt, som ansåg att försvaret var ett särintresse utan mening för Sverige som helhet.

Insatsförsvaret innebär att vi ska kunna försvara oss några dagar tills någon ”annan” ska komma och hjälpa oss. Jag tror att vi i dagsläget kan säga att vi egentligen inte har något försvar, utan mer en kuliss utåt.

NATO enda alternativet

Den underfinansiering som skett av det redan lilla insatsförsvaret innebär att jag misstänker att det just nu inte finns tillräckligt med ammunition, luftvärn, robotar till flygplanen och övrig krigsmateriel för att försvara vårt land mer än något enstaka dygn.

Den debatt som pågår inom Socialdemokraterna och andra riksdagspartier är bara en rökridå där politikerna låtsas att det finns alternativ till att bli medlem försvarsalliansen NATO. Men det finns inget som helst annat alternativ än att omedelbart bli medlem i NATO.

Vi måste gå med för vi kan inte försvara oss som land just nu. Alltså kommer Sverige om några veckor eller som mest någon månad att söka medlemskap i NATO tillsammans med Finland.

Annan situation för Finland

För Finland är situationen en annan. Ända sedan NATO bildades har Finland sneglat mot NATO. Att gå med har hittills varit omöjligt på grund av det geografiska läget och den långa gränsen mot Ryssland.

VSB-pakten reglerade förhållandet till grannen Sovjetunionen och finnarna balanserade skickligt för att inte stöta sig med grannen i öster. Det dröjde ända till 1992, då man efter kalla kriget äntligen kunde avsluta avtalet med Ryssland.

Ett historiskt fönster har öppnats

Finnarna har under decennier byggt upp en betydande försvarsförmåga, även om det är väsentligt mindre än det svenska var tidigare. Det som skett nu är att ett historiskt fönster öppnat sig efter den 24 februari.

EU och NATO har aldrig varit mer enade och Ryssland är isolerat och kanske försvagat, så politiskt är det intill omöjligt för ryssarna att stoppa finnarna från ett snabbt medlemskap. Det fönster jag talar om stängs när de fullskaliga striderna i Ukraina upphör och ryska förband inte är bundna i strider och enigheten inom NATO och EU avtar igen.

Gotland i fara om vi inte blir medlemmar

En ansökan om medlemskap i Nato från Sverige och Finland kommer att beviljas rekordsnabbt. Men vad händer om vi inte blir medlemmar?

Jag anser det uteslutet att Finland eller Sverige kommer att anfallas rent geografiskt, men med ett viktigt undantag – det strategiskt oerhört viktiga Gotland. Enligt mig, är det hotet mot Sverige uppenbart och utan ett medlemskap i NATO skulle vi få svårt att försvara den svenska ön.

Putin har trots kriget i Ukraina, stora RDF styrkor som tidigt skulle kunna angripa och ta Gotland med en mindre styrka och ett massivt våld. Ryssarna är hårt trängda i Ukraina och har släppt på de flesta spärrar och regler om hur ett krig får föras utan att begå krigsbrott. Putin har visat sig impulsiv och tar stora risker.

Därför måste Sverige vidta åtgärder så att inte Putin uppfattar situationen fel. Tidigt, innan ett officiellt beslut om NATO-medlemskap, måste vår regering besluta om full mobilisering på Gotland, med militär förstärkning från fastlandet.

Om ryssarna skulle tillåtas ta Gotland behöver de sedan varken Finland eller Sverige. De har då en jättelik bas mitt i Östersjön, som kan beväpnas med kärnvapenbestyckade robotar och flygplan. Putin kan då tidigt möta de flesta hot från NATO genom att placera främst strategiska men även taktiska kärnvapen på ön.

Självfallet kommer och ska Norden med ett svenskt och finskt NATO medlemskap att fortsätta vara en kärnvapenfri zon i framtiden.

Vart tog försvarspengarna vägen?

Men vad är det vi ska försvara, och vart har alla tusentals milliarder som skulle gått till försvaret i Sverige, tagit vägen de senaste 30 åren?

Jag menar att det börjar 1975 med ett beslut i Sveriges riksdag. Socialdemokraterna drev då igenom att hela Sverige plötsligt skulle bli ett mångkulturellt land. Vad svenska folket tyckte om ett så oerhört långtgående och genomgripande beslut var ointressant.

Jag tror att den verkliga orsaken till beslutet var att Socialdemokraterna hade konstaterat att färre röstade på dem efterhand som de gamla kärnväljarna dog och klassamhället avskaffades. Partiet skulle inte kunna behålla makten i Sverige långsiktigt.

Om man lät migranter, främst från tredje världen, komma hit skulle man nå två mål. Sverige skulle internationellt framstå som en humanitär stormakt och partiet skulle få röster från nya medborgare som stod i tacksamhetsskuld till i huvudsak Socialdemokraterna som låtit dem komma till Sverige.

Det fungerade utmärkt och de flesta nytillkomna, fick snabbt svenskt medborgarskap för att kunna rösta. De allra flesta röstade också vänster som planerat.

Ett krux var dock att viljan att integrera sig i vår kultur och att arbeta för att försörja sig själv uteblev i alltför många fall. Då måste i stället staten försörja dem med skattemedel.

Så skedde också, men vart tog man pengarna? Försvarsbudgeten blev den naturliga betalkanalen till att betala för köpta röster.

Budgetresan från försvar till invandring

Försvarsbeslutet 1992, efter kalla krigets slut och efter att ryssarnas ubåtskränkningar upphört, blev den stora inkörsporten till att frigöra budgetmedel till ökad invandring. Balkankrigen vid den här tidpunkten som var relativt närbelägna krävde en självklar humanitär insats och medförde många nya svenska medborgare med rösträtt som stod i tacksamhetsskuld till politikerna.

Signalpolitiken från Sverige var att det var lönsamt och lätt för migranter från hela världen att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap här.

På 2000-talet kom fler migranter till vårt land och det kulminerade på 2010-talet, med arabiska våren då det kom massor. Men ytterst få av alla dessa migranter kunde eller ville försörja sig själva. De förde även med sig helt främmande kulturer och religioner än de vi har i det etniska Sverige.

Försvarsbudgeten sjönk på 2010-talet till strax över 1 procent av BNP, cirka 50 milliarder kronor, samtidigt som cirka 200 milliarder gick till kostnader för invandringen per år av de ursprungliga 5 procenten till försvaret.

Om vi själva skulle bygga upp ett nytt eget invasionsförsvar för att kunna försvara oss på egen hand och förbli alliansfria med 5 procent av BNP som norm, handlar det om cirka 250 milliarder kronor per år.

Vad och vilka är det som ska försvaras?

Slutligen, om Sverige skulle anfallas och vi skulle försvara oss, vad eller vilka är det vi då ska försvara? Är det landets geografiska yta eller är det ett folk med svenska värderingar som bebor denna yta som omsluts av vår landsgräns? Är det svenskarnas kultur eller någon annan kultur hos personer som flyttat till Sverige och nu är medborgare här vi ska försvara?

Och vilka ska utföra själva försvarandet med vapen i hand? Ska vi även beväpna hittagna medborgare som absolut inte vill integreras i landet, inte ser sig som svenskar och som kanske vänder vapnen mot oss etniska svenskar som de hatar?

Vi ser redan nu inom denna grupp upplopp, dagliga skjutningar, våld och brott av en dignitet som vi aldrig tidigare skådats i Sverige och som det svenska samhället inte klarar av att rå på. Hur blir det om vi utöver dörren till Sverige geografiskt också öppnar dörren för denna grupp till vårt militära försvar?

Staffan Pehrsson

Fotnot: Detta är en debattartikel. De åsikter som uttrycks är skribentens egna.