Det brittiska Public Service-bolaget BBC gick för några dagar sedan ut och sökte en ny medarbetare till det nyhetsbevakande radioprogrammet Newsbeat. För att komma i fråga för jobbet måste du dock vara svart, asiat eller av annan “icke-vit” bakgrund.

“This traineeship is only open to candidates from a black, Asian or non-white ethnic minority background”, skriver BBC i sin platsannons och på sociala medier. Det finns dock inget i de nyhetsbevakande arbetsuppgifterna i sig som motiverar varför viss hudfärg eller etnisk bakgrund skulle vara meriterande, och annonsen har därför mött kritik.

Denna form av rasdiskriminering riktad mot etniska britter är sedan 2010 tillåten i Storbritannien. Då klubbade det brittiska parlamentet igenom “Equality Act” där viss typ av etnisk diskriminering på arbetsmarknaden riktad mot personer med demografisk majoritetsbakgrund omdefinieras till att i stället vara så kallad “positive action”.

Enligt lagen får en arbetsgivare betrakta vissa “protected characteristics” (skyddade egenskaper) hos en arbetssökande, såsom mörk hudfärg, som en kvalifikation framför andra oskyddade egenskaper, exempelvis ljus hudfärg. Det omvända, dvs att betrakta ljus hudfärg som en merit framför mörk, är enligt Equality Act inte tillåtet utan definieras som rasdiskriminering.

Equality Act bygger på ett förslag som togs fram av Labour under Blair och Brown men har accepterats av de båda efterföljande Tory-regeringarna Cameron och May. Lagen var avsedd att konsolidera ett antal olika antidiskrimineringslagstiftningar som existerade innan, men innehåller alltså även sådant som kritiserats för att vara den direkta motsatsen, dvs institutionaliserad diskriminering.

I Sverige har msm-media förbigått den aktuella BBC-jobbannonsen med tystnad. Samhällsdebattören och poeten Mohamed Omar uppmärksammar den dock i en krönika på opinionssajten Det Goda Samhället där han är fast skribent.

“Tänk om BBC hade lagt ut en annons som inte välkomnade icke-vita. Det råder dubbla måttstockar här”, skriver Omar. Han frågar också hur man gör gränsdragningarna för vem som är att anse som skyddad och inte skyddad.

“Hur kan arbetsgivaren vara säker på att någon är icke-vit? Hur mäter man? Räknas mörkhyade adoptivbarn med namn som Tom, Dick och Harry som icke-vita? Kan judar med traditionellt europeiskt utseende söka jobbet?”

Vidare problematiserar Omar begreppet “mångfald” som han används på ett ytligt sätt för att legitimera lagstiftning av det här slaget.

“Om syftet är att minska antalet vita och öka antalet icke-vita så är det alltså okej. Man främjar ju ‘mångfalden’. Varför denna mångfald handlar om hudfärg förklaras inte. När det kommer till åsikter, skulle till exempel svensk etablissemangsmedia må bra av mångfald. Det finns en tydlig vänstervridning.”

Omar påtalar också att vår svenska motsvarigheter till BBC – SVT, SR och UR – har tagit intryck av det brittiska Public Service-bolagets sätt att rekrytera utifrån Equality Act, inte minst sedan Hanna Stjärne tog över som VD för Sveriges Television och deklarerade hon att hon vill “öka mångfalden” så att SVT “speglar dagens Sverige”. Även här är det enligt Omar samma ytliga mångfaldsattribut som tillämpas.

“Ungefär en femtedel av Sveriges befolkning sympatiserar med Sverigedemokraterna. Hur väl speglas detta av SVT? Hur många av deras anställda sympatiserar med SD? Inte många, skulle jag tro.”

Omar hänvisar till medieforskaren Kent Asps uppmärksammade undersökning för några år sedan som visade att Miljöpartiet har egen majoritet i svensk Public service – på SVT 52 procent och på Sveriges Radio 54 procent.

Den svenska diskrimineringslagstiftningen innehåller skrivningar som liknar de i Storbritanniens Equality Act. Dessa ger dock inte i dagsläget lika stort utrymme som deras brittiska motsvarigheter för omdefiniering av etnisk diskriminering till så kallad “positiv särbehandling”. Mörk hudfärg och kvinnligt kön får i Sverige betraktas som meriter framför ljus hudfärg och manligt kön, men bara som utslagsgivande om sökandes meriter i övrigt är lika.

I ett uppmärksammat fall 2016 fälldes Utbildningsradion, UR, för brott mot diskrimineringslagen när man i en platsannons gick ut och sökte en medarbetare till en programserie om “normkritik”. I platsannonsen fastslogs att sökande skulle “ha erfarenheter av att rasifieras som afrosvensk/afrikansvensk”.

Med nuvarande svenska diskrimineringslagstiftning och tolkning av densamma är det alltså inte tillåtet att som arbetsgivare i samband med rekrytering uttrycka sig på ett sätt som kan vara avskräckande för personer med viss etnisk tillhörighet. Detta oavsett vilken grupp det handlar om och huruvida den gruppen kan anses vara en “utsatt minoritet” eller “privilegierad majoritet”.

Kritiker, som Mohamed Omar, menar dock att detta förbud i praktiken ofta kringgås och beivras på ett inkonsekvent sätt beroende på vilket kön och vilken etnisk tillhörighet den drabbade har.