LEDARE • Sådant som ett brottsoffers tvivelaktiga moraliska vandel och utmanande uppträdande brukade tidigare gälla som förmildrande omständigheter för gärningsmannen i sexualbrottsmål. Idag tycks synsättet ha dammats av och tagits till heder(skultur) i andra typer av brottmål, exempelvis om brottsoffret är en politiker som det från den självutnämnda moraliska högplatå där man hävdar sig omfamna principen om alla människors lika värde, en smula motsägelsefullt, är påbjudet att betrakta som mindre värd och brottsoffret tillhörig en förment ‘utsatt grupp’.

Det var en kväll i maj förra året på Arlanda flygplats norr om Stockholm som Belal Safi, knarkbrottsdömd andra generationens migrant från Afghanistan med förflutet som ”demokratiambassadör” på vänstertotalitärt tvångsfinansierade SVT, fick syn på Gustav Kasselstrand, tidigare ledare för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, idag partiledare för något mer profilerat nationalistiska Alternativ för Sverige (AfS).

Belal låtsas vilja ta en selfie med Kasselstrand men det visar sig snabbat bara vara en förevändning för att komma nära och kunna attackera partiledaren vars Sverigevänliga åsikter den afghanske migranten ogillar och anser är ”fascistiska”. I känd gängstil från ’orten’ och manerat rinkebysvensk dialekt börjar Belal fara ut i invektiv som ”horunge” och att han ”ska knulla” hela Kasselstrands familj. Han blottar även en nekrofil böjelse då våldtäktshotet utvidgas till att inkludera partiledarens döda släktingar.

När Kasselstrand börjar dokumentera påhoppen med sin mobilkamera hotar Belal honom med misshandel i kombination med nya könsord som ”din mammas fitta”. Det eskalerar snabbt till dödshot där Belal menar att partiledaren har tur som befinner sig på en plats med mycket folk, annars hade han varit död nu. Döds- och våldtäktshotet upprepas ytterligare flera gånger men när Belal inser att Kasselstrand inte låter sig skrämmas i väg vänder han till sist själv på klacken och lämnar platsen.  

Det är långt ifrån första gången som AfS-ledaren och tidigare SDU-ordföranden tvingats ta skit av det här slaget. Han valde därför att polisanmäla döds- och våldtäktshoten. Detta i stället för att bara låta saken bero med resonemanget att personen som konfronterat honom var en uppenbar idiot, sannolikt stor i orden men liten på jorden. Vi lever i en tid där allt fler med Belals ursprung, ehuru små och ynkliga, omsätter sina hotelser om våld i handling, varför det finns starka skäl att sätta ned foten och idka nolltolerans, även om det innebär att man lägger ytterligare utredningsbörda på ett redan överbelastat rättsväsendes axlar.

Kasselstrand har inledningsvis tur såtillvida att utredningen inte går det numera så vanliga ödet till mötes att den direkt läggs ned eller placeras i en oprioriterad hög där den sedan blir liggande utan åtgärd. Men därefter blir det märkligare. En får man förmoda inkvoterad kvinnlig polis med betyg från Södertörns högskolas vänsterkontaminerade polisutbildning noterar namnen i anmälan och känner i sitt empatiska hjärta att det är Belal som borde ses som det verkliga offret och Kasselstrand som den egentliga förövaren.

Hon tar i den övertygelsen på sig att tillse att Belal får en skattefinansierad offentlig försvarare. ”Motparten i ärendet är en högerextremistisk partiledare som heter Kasselstrand”, skriver hon i sin framställan och tillägger att ”Han kanske har provocerat fram händelsen. Vi tror att misstänkt kan behöva stöttning.” Hon får efter lite övertalning stöd hos Attunda tingsrätt för synsättet att brottsoffer och gärningsperson bör byta plats. Önskemålet efterkoms.

Men det är bara början på märkligheterna. När samma domstol sedan dömer i målet nekas Kasselstrand det skadestånd han enligt lag och rättspraxis är berättigad till. När rätten ska motivera att AfS-partiledaren blir utan pengar sker det med en argumentation kalkerad från den hårt kritiserade dito som använts mot våldtagna kvinnor som förmildrande omständigheter för gärningsmannen: Kan kvinnans vandel ifrågasättas? Är hon att anse som lösaktig? Har hon kanske provocerat våldtäktsmannen genom att agera utmanande?

Intrycket har varit att taktiken använts dom sista halmstrå av brännvinsadvokater till sexförbrytare där inget annat kunnat anföras till dennes försvar men av domstolarna ansetts som grumlig och inte fästs någon särskild vikt vid i domsluten. Efter att ha läst Attunda tingsrätts motivering i det aktuella målet känner man sig inte lika säker. Kanske är en kvinnosyn som de flesta av oss varit övertygade om idag endast förkommer hos vissa invandrargrupper i själva verket gångbar i domstolarna. Kanske vägs det i rättssalen faktiskt in hur omoralisk den våldtagna kvinnan kan anses vara. Kanske betraktas det inte alls som irrelevant för gärningsmannens påföljd hur kvinnan varit klädd och agerat innan hon våldtogs. Kanske är den lagfästa kvinnofriden absolut bara i teorin (lagtexten) men relativ i praktiken (domstolarna).

Eller så har fenomenet på grund av den mediala uppmärksamheten försvunnit från sexbrottsmålen men lever kvar i andra typer av brottmål. Domen mot Belal skvallrar om att så kan vara fallet såvida den inte är ett unikum i sitt slag. Det kan också vara så att vi mer strukturellt fått in invandringsrelaterade hederkulturella värderingar i rättsväsendet. Skandaldomen i Solna tingsrätt för några år sedan där gärningsmannen kom lindrigt undan efter att ha misshandlat sin hustru därför att han ansågs komma från en god familj och hon från en sämre ger en antydan om det, såvida inte också den ska avskrivas som bara ”en isolerad händelse”.

Oavsett analys och orsaker är fakta i målet att gärningsmannen Belal och brottsoffret Kasselstrand delvis får byta roller i brottsutredningen och att skälet till det är att polis och domstol anser att AfS-ledaren genom sin politiska gärning är att betrakta som en dålig människa. Belal tillskrivs genom sin invandrarbakgrund i en förment ”utsatt grupp” med automatik en offeridentitet, i synnerhet visavi en person som Kasselstrand vars parti har invandringskritik som sin stora profilfråga.

Det här synsättet fortplantar sig sedan genom rättsprocessen ända fram till domen där Kasselstrand nekas skadestånd därför att han som den dåliga människa han är har provocerat Belal genom att agera på ”fel” sätt, säga ”fel” saker eller bara genom att vara den politiker med ”fel” åsikter som han är.

I domen står följande att läsa om brottsoffrets uppträdande som en förmildrande omständighet till gärningsmannens brott: ”När rätten bedömer hur allvarlig kränkningen var har det dock viss betydelse att Gustav Kasselstrand, efter att Belal Safi börjat uttala hot och oförskämdheter, provocerade Belal Safi genom att flera gånger säga att Belal Safi skulle åka ’hem’ och liknande”

Det borde vara självklart att domstolen, så länge Kasselstrand i anslutning till händelsen inte gjort något som är straffbart, inte till hans nackdel ska väga in något i hans agerande eller bakgrund i bedömningen av hur allvarligt Belals brott är att anse. Kasselstrand kunde med fog ha reagerat betydligt starkare på Belals hotelser och grovheter än vad han gjorde. Inte heller det hade varit relevant att lägga honom till last såvida det inte passerat gränsen för vad man enligt lag får säga och göra.

Att lägga märke till är att Kasselstrand inte instigerat Belals påhopp, något rätten också vidgår i det citerade ovan. Det är först efter att han fått grova könsord och döds- och våldshot utslungade mot sig, sin familj och sina avlidna släktingar som Kasselstrand ger Belal förslaget att åka hem till Afghanistan om han så till den grad vantrivs med Sveriges frihetliga demokrati att han inte kan avhålla sig från att begå brott mot politiker han ogillar. Kasselstrand kommunicerar dessutom detta förslag i mildast tänkbara tonläge.

AfS-ledarens kommentar är inte tagen ur det blå, inget lågsinnat hemfallande åt rasistiska okvädingsord därför att argumenten tryter. I stället är det välformulerat argumentativt, närmast inbjudande till dialog, föranlett av att motivet för attacken uppenbart är Kasselstrands Sverigevänliga politiska åsikter i kombination med att Belal identifierar sig själv som invandrare och känner sig träffad av AfS invandringskritik. Kasselstrand bemödar sig om att utveckla varför han tycker det vore en god idé för Belal att flytta hem till Afghanistan. Argumentationen är – i motsats till Belals olaga hot – på en nivå där den kunde ha platsat i vilken seriös migrations- och integrationspolitisk debatt som helst.

Lika otänkbart som det är att Attunda tingsrätt med motsvarande resonemang utifrån brottsoffrets förment lägre moraliska status eller utmanande agerande när brottet begicks, skulle ha identifierat förmildrande omständigheter för gärningsmannen i ett våldtäktsmål, lika otänkbart är det att domstolen skulle ha resonerat på det här sättet om det varit ledaren för exempelvis Miljöpartiet eller Socialdemokraterna som hotats till livet och om gärningsmannen varit en ’ond högerextremist’ och inte en ’utsatt invandrare’. I stället för att tigas ihjäl hade brottet då dessutom föranlett krigsrubriker i mainstream-media med kommentarer från namnkunniga experter och företrädare från andra partier om hur demokratin hotas av den här sortens brottslighet tillsammans med kollektiv skuldbeläggning av hela den folkhemskonservativa rörelsen.

I stället för att lägga Kasselstrand hans partipolitiska engagemang till last, borde Attunda tingsrätt ha betraktat detta som en försvårande omständighet för gärningsmannen Belal. Inte bara var denne fullt medveten om att det var en partiledare han gick till attack emot, det var också själva motivet för attacken. I stället för att relativisera brottet borde domstolen understrukit allvaret i att ett brott mot en politiker i dennes egenskap av just politiker är ett angrepp på demokratin och utdömt en strängare påföljd jämfört med ett mer ordinärt brott av samma slag utan politiska motiv.

Olaga hot har upp till ett års fängelse i straffskalan och även om våldtäktshoten eventuellt kan hänföras till antisocial invandrarjargong så var ändå dödshoten formulerade så att de måste tas på allvar. I det aktuella fallet borde om inte den maximala så i varje fall någon frihetsberövande påföljd ha varit självskriven. I stället valde domstolen att utdöma ett lindrigt bötesstraff.

Sammanfattningsvis är polisens hantering och domen i det aktuella målet en rättsskandal, juridisk vederstygglighet och förgripelse på allt vad likhet inför lagen heter som Kasselstrand borde överklaga med åberopande av domvilla. Attunda tingsrätts dom signalerar att det är mer legitimt och ursäktligt att begå brott mot politiker av viss politisk färg än annan. De (åtminstone i eget tycke) goda demokratiska krafternas högst medvetna och selektiva tystnad där de annars skulle ropat högt om ”hot mot demokratin” signalerar samma sak och vittnar om att rötan inte ”bara” inskränker sig till rättsväsendet utan har ätit sig in brett och djupt i hela samhällskroppen.