DEBATT I början av sjuttiotalet målar konstnären Peter Tillberg sin berömda tavla “Blir du lönsam, lille vän?” Det fotorealistiska verket visar en tidstypisk mellanstadieklass där eleverna sitter uppradade i sina bänkar tittande håglöst på sin presumtiva lärare, undantaget en flicka som drömmande ser ut genom fönstret. Titeln är en parafras på proggruppen Gläns över sjö & strand:s låt “Är du lönsam lille vän” som egentligen handlar om landsbygdens avfolkning.

Kunskapsskolan kontra flumskolan

Målningen ska väl symbolisera hur stelbent och tråkigt det är att gå i skolan och att det eventuellt finns andra mycket roligare sätt att införskaffa lärdom än att sitta still i ett klassrum där läraren förmedlar de obligatoriskt lagstadgade kunskapsmålen via katederundervisning. Denna typ av undervisning hade varit standardmodellen för skolgång i stort sett sedan skolplikten infördes och säkert även långt innan dess.

Experimentella alternativ som Montessori- och Waldorfskolan var tidigare de enda avvikarna från enhetsskolan innan friskolereformen genomfördes i början av 90-talet. Den senare lärometoden uppmärksammades i den ganska skrämmande dokumentären “De utvalda barnen” som handlar om Solviksskolan i Järna. Den, av vissa så kallade “flumpedagogiken” gick ut på att barnen skulle leka sig till kunskap och att baskunskaper som att lära sig läsa, skriva och räkna inte var så viktiga i sammanhanget. Detta resulterade i att en del elever, som vittnade i dokumentären, hävdade att de gick ut skolan med mycket bristfälliga kunskaper i dessa grundämnen. Andra elever berättade om att avsaknaden av disciplin resulterade i avancerad mobbing att jämföras med de hierarkier som uppstod utan vuxnas närvaro i den berömda och flera gånger filmatiserade romanen “Flugornas Herre” av William Golding.

Högre betyg med lägre krav

I en annan dokumentär betitlad “Det svenska skolexperimentet” producerad av SVT försöker diverse forskare nu förklara den svenska skolans kunskapstapp i jämförande Pisa-undersökningar, där man hävdar att ställa krav på eleverna och betygsätta dem, kritiskt benämnt som ”betygshets”, har haft en negativ effekt på kunskapsinlärningen jämfört med frånvaro av krav och betyg.

Det framstår spontant inte som en logisk hypotes och omfamnas i allmänhet inte av föräldrar som vill att deras barn ska lära sig något i klassrummet. Däremot kan det givetvis för den som är ointresserad och lågpresterande vara skönt att slippa krav och betyg. Som en logisk paradox framstår också den obestyrkta(?) tron på att elever som inte betygsätts lär sig mer – då ett statistiskt underlag givetvis kräver någon form av bedömningskriterier för att belägga detta.

Ingen ska underkännas

Betyget underkänt togs bort i början av 60-talet när siffersystemet infördes, för att sedan återinföras med bedömningen IG (icke godkänd) och nu efter den senaste betygsreformen med kriteriet F. Forskarna i SVT-dokumentären menar att det är förödande för de elever som får underkänt i 9:an då de inte kan fortsätta med en gymnasieutbildning.

Men är det verkligen realistiskt att tro att alla sextonåringar ska ha den intellektuella kapaciteten att klara av gymnasiestudier? Förr i tiden var det få förunnat att ta studenten, på exempelvis 50-talet var det endast fem procent av en årskull som gjorde detta, en siffra som efter grundskolereformen 1962 ökade så att cirka 30 procent på 70-talet gick gymnasiet.

På den tiden fanns dock betydligt fler lågkvalificerade jobb i Sverige, så avsaknad av högre utbildning innebar inte att man gick ut i arbetslöshet och utanförskap. Arbetslösheten var extremt låg och utgjorde inget samhällsproblem.

Allt fler klarar inte skolan

1990 ska enligt statistikdata andelen ungdomar som slutfört en gymnasieutbildning ha rusat till hela 85 procent. En siffra som idag åter har sjunkit, då 15 procent inte är behöriga och över 30 procent hoppar av eller går ut gymnasiet med ofullständiga och underkända betyg. Man kan här ställa frågan om alla de 85 procent som 1990 gick ut gymnasiet gjorde det genom att uppnå kunskapsmålen eller på grund av att man enligt då rådande skolpolitisk uppfattning om att ”korvstoppning” av kunskaper är av ondo mätte andra mjukare egenskaper hos eleverna, ett synsätt som nu verkar vara på väg tillbaka.

Politiskt korrekt klockkurva med vänstra halvan borttagen.

I en ledartext i Expressen som underkänner (pun intended) F-betyget som varande ett slags barnplågeri, hänvisar man – hör och häpna – till normalfördelningskurvan, även kallad klockkurvan, för IQ vilken visar att cirka 15 procent av eleverna sannolikt helt enkelt inte har läshuvud nog för att klara ett godkänt betyg. Den kontroversiella grafen för variation i intelligens hos människan som många opinionsbildare och vissa forskare ihärdigt försökt förkasta åtminstone sedan boken “The Bell Curve” (Hernstein & Murray) kom ut 1994, accepteras alltså nu helt plötsligt som ett obestritt faktum av oberoende liberala Expressen. Kors i taket!

Psykisk ohälsa om elever betygsätts

Har då kraven på eleverna höjts jämfört med förr i tiden? Forskarna i SVT-dokumentären hävdar att så är fallet, vilket kan stämma om man inskränker sig till att jämföra med de decennier då flumskolan var norm och kunskapsskolan ansågs gammalmodig. Den sistnämndas återtåg sägs nu ha resulterat i att många elever känner stress och ångest inför framför allt de nationella proven som ska vara vägledande för betygssättningen. Svenska elever toppar OECD:s statistik över psykisk ohälsa, mycket tack vare vetskapen om vikten av en studentexamen vid jobbsökande eller för fortsatta studier. Vissa elever påstås till och med uppvisa symtom på utbrändhet.

Psykisk ohälsa och utbrändhet är begrepp som trendar inom den psykologiska forskningen och mycket tyder på att man idag jämfört med tidigare klassificerar väsentligt fler känsloupplevelser som sjukdomstillstånd. Det leder i sin tur till en förskjutning av hur vi ser på våra emotionella reaktioner. Tidigare sågs det inte som något konstigt att livet inte alltid var lustfyllt. Idag får ingenting kännas jobbigt, där exempelvis en naturlig känsla som sorg numera lätt kan medicineras bort.

Gymnasiet – läro- eller förvaringsplats?

Men om vi inskränker oss till normalfördelningskurvan, kan då inte en av förklaringarna till problemen helt enkelt vara att det är för många som går i gymnasieskolan – i varje fall om den ska ses som en plats för att tillgodogöra sig kunskaper på högre nivå än högstadiet och inte bara vara en förvaringsplats för samhällets alla tonåringar med syftet att ingen ska behöva känna sig utanför?

Att befinna sig på klockkurvans vänstra sida innebär ju konkret att man till viss del saknar den mentala förmågan att tillgodogöra sig mer avancerade teoretiska kunskaper, vilket för dessa elever givetvis måste kännas jobbigt och stressande. Säkerligen finns det också högintelligenta elever som känner en press att få absoluta toppbetyg, men dessa kan nog ändå förmodas vara i minoritet bland de som upplever psykiska besvär av skolans utmaningar.

Elefanten i rummet

Den stora elefanten i rummet, den som ingen talar om i sammanhanget, är det faktum att Sverige de senaste decennierna har haft en accelererande massinvandring, framför allt från Mena-regionen. Det är länder med bristande utbildningssystem, där i många fall över hälften av barnen inte går i skolan och där även befolkningen på jämförande IQ-tester ofta snittar en standardavvikelse (15 poäng) eller i vissa fall ännu lägre än genomsnittet i Sverige.

Dessa faktorer i kombination med bristande språkkunskaper gör att väsentligt fler första och andra generationens invandrarelever givetvis har mycket svårare att hänga med i undervisningen. Denna uppenbara sanning som forskarna verkar vilja blunda inför är ett typiskt exempel på vad man kallar “Ockhams rakkniv”, det vill säga att den enklaste och mest uppenbara förklaringen på ett fenomen oftast är den mest trovärdiga och sannolika.

Alla invandrarelever får varsin lärare

Finns det då någon lösning på detta omfattande problem? Fröslundaskolan i Eskilstuna, där 95 procent av eleverna har utländsk bakgrund, sägs ha kommit på en mirakelkur för att förbättra skolresultaten genom att helt enkelt skippa det svenska språket i undervisningen och i stället bedöma eleverna på deras respektive modersmål. Man påstår sig med denna metod ha höjt andelen elever med gymnasiebehörighet från 19 till 73 procent!

Hur har då detta gått till? Jo, genom att låta exempelvis en tvåspråkig matematiklärare enskilt sitta med eleven på proven och översätta samt förklara räkneuppgifterna. Lysande! Varje elev ska alltså ha en egen lärare som hjälper honom eller henne att prestera bättre på proven i kärnämnena. Den första frågan som inställer sig är hur mycket av den kraftiga behörighetsökningen som utgörs av elevens ökade kunnande och hur mycket som är lärarens rättande.

Redan 50 procent högre skolpeng till invandrarområden

Man kan också fråga sig hur många nya lärare som skulle behöva rekryteras för att genomföra denna lärometod nationellt på alla skolor i så kallade utsatta områden. Redan nu kostar i exempelvis Stockholm en elev i ett utsatt område 123 500 kr per år jämfört med 79 000 för en elev i ett icke utsatt område. Ändå klagas det högljutt på att det satsas alldeles för lite på ungdomarna i landets invandrardominerade områden.

Om man nu mot förmodan – och till skyhöga kostnader för skattebetalarna – skulle kunna genomföra “Eskilstunametoden”, när ska i så fall dessa elever lära sig svenska? På gymnasiet, på universitetet, ännu senare i livet eller kanske aldrig? Utan svenska eller möjligen engelska som huvudspråk har du troligen inte en chans att hänga med i studietakten på de högre utbildningarna. Är det därför tänkt att de personliga tolkarna ska fortsätta hänga med under hela studietiden och även senare ut i arbetslivet?

Språk- och matematikkunskaperna rasar

Att studietakten skulle vara så mycket högre och krävande än i forna tiders realskola eller gymnasium är troligen inte heller sant vilket en majoritet av högskolelärare har vittnat om. Ett exempel är en rapport från Högskoleverket där man under rubriken “Det var bättre förr” menar att framför allt språkkunskaperna har försämrats radikalt så att minst en fjärdedel av eleverna inte behärskar svenska tillräckligt bra.

“Textbehandlingen på både svenska och engelska är skrämmande dålig” kommenterar en lärare. Även i matematik uppges förkunskaperna vara alldeles för dåliga vilket resulterar i att lärare på högskolor får ägna första terminen till att i huvudsak repetera gymnasiematten. Sannolikt förhåller det sig på liknande sätt i ytterligare ämnen.

Mobiltelefonen både hjälp och risk

Kanske är en orsak till elevernas upplevda stress att informationsflödet idag är så enormt mycket större än förr. Visserligen kan kunskap numera inhämtas oerhört mycket snabbare med hjälp av internet än när man förr fick leta i diverse läroböcker, vilket i så fall borde vara till fördel för dagens elever. Men troligen är vissa elevers besatthet av sociala medier en distraherande faktor som gör att skolarbetet blir lidande och till viss del försummas, i varje fall där eleverna tillåsts sitta med mobilen framme på skolbänken.

Dock pekar det mesta på att massinvandringen är den stora boven i dramat. Det är oerhört naivt att tro att elever med ingen eller tidigare bristfällig skolgång och dåliga språkkunskaper på något magiskt sätt snabbt ska komma upp i samma nivå som svenska elever som fått språket med modersmjölken och gått i skolan sen sexårsåldern.

Den i inledningen nämnda klassrumstavlans tristess är väl något som de flesta elever upplever efter åratal av enformig skolgång. Men vem har sagt att allt ska vara roligt? Troligen är det relativt få ungdomar som tycker att skolarbetet enbart är alltigenom lustfyllt och tillfredställande. Fritiden värderas för det mesta högre och nästan alla ser nog fram emot sommarlovet.

Bra betyg liv eller död för tjejer i hederskultur

Fler tjejer än killar uppges drabbas av psykisk ohälsa. Kanske finns det psykologiska könsskillnader för hur bra man klarar stress. Måhända känner flickor i skolan även i det jämställda Sverige också fortfarande större press på sig jämfört med killar när det gäller ytliga saker som exempelvis utseende.

För invandrartjejer i mindre jämställda delar av samhället kan det vara en extra uppförsbacke om föräldrarna anser att flickor inte ska studera utan i stället förbereda sig för att bli mammor och hemmafruar. För dem kan bra betyg också vara den enda vägen bort från det utsatta områdets patriarkala klan- och hedersförtryck vilket ytterligare ökar på stressen att prestera bra. För dem kan det därför till och med vara en fråga om liv eller död att klara skolan.

Meritokratiska principen urholkas

För att fiktivt förbättra elevernas skolresultat kan man ju göra som vissa friskolor, nämligen dela ut glädjebetyg som inte på något sätt motsvarar kunskapsnivån. Denna betygsinflation, som vissa lärare har vittnat om, uppmuntras av skolledningen då det är ett sätt att värva fler elever och därmed få en större skolpeng. Forskare anser att detta är djupt orättvist och även ett rättssäkerhetsproblem eftersom betygen har en väldigt viktig roll som urvalsinstrument.

Ett mer allmänt säkerhetsproblem kan det naturligtvis också bli om doktrinen att ingen ska underkännas fortplantar sig från grundskolan, vidare till gymnasiet, genom högskolan och slutligen ut i arbetslivet. Den meritokratiska urvalsprincipen är grundläggande för ett fungerande samhälle men har redan börjat undergrävas av idéer om kvotering där det anses viktigare med etnisk och könslig representation och mångfald än kompetens.

Är vi beredda att nu också låta kirurger som ”kört” i anatomi sätta kniven i oss på operationsbordet eller ingenjörer som inte klarat matteproven bygga våra broar och kärnkraftverk för att ingen ska känna sig utanför och ”alla ska med”? Det framstår som ett helt ogenomtänkt och även skrämmande framtidsscenario.