DEBATT ”Vad är det viktigaste för en demokrati?” De flesta skulle nog svara  – folkviljans avgörande betydelse. Det är det som främst skiljer en demokrati från andra styrelseskick.

Men nu pågår i Sverige ett försök att omdefiniera demokratin till något annat, som skulle kunna kallas en ”rättighetsdemokrati”, ett statsskick som tillåter de styrande att nedgradera folkviljans betydelse och låta den ersättas av sina egna värderingar som man nu kallar demokratiska, egentligen utan grund.

Två exempel från de senaste veckorna:

Vänsterblocket i Filipstad vill tvångsintegrera stadens elever. Upprörda föräldrar har samlat namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning. Socialdemokraterna har motsatt sig en sådan – Kommunstyrelsens ordförande Åsa Hååkman Felth anser att det är odemokratiskt att hålla en folkomröstning i frågan:

– Det är en farlig och odemokratisk väg att gå, för alla barn är lika mycket värda oavsett vem som fött mig, säger hon enligt Aftonbladet i en intervju som både ifrågasätter om pengar ska läggas på val och om det är demokratiskt att ha andra värderingar än Felth i integrationsfrågor.

Principen om ”allas-lika-värde” finns mycket att säga om, den kan förefalla sympatisk och används ofta som ett känsloladdat men svårbevisat argument i rättighetsresonemang. Men ”allas-lika-värde” har ingenting att göra med en demokrati i betydelsen folkstyre. 

Att  de aktuella makthavarna lanserar en rättighet – t.ex asylrätt som demokratisk, gör den inte demokratisk. En tvångsintegrering är inte demokratisk om en majoritet av väljarna är emot den, tvärtom är den odemokratisk.

Författaren och Expressen-medarbetaren Amanda Svensson gör i en text på Expressens kultursida den 30 mars ”Blir det asyl- eller aborträtten som ryker?” ett liknande påstående – och samma sorts misstag, som är både intressant och avslöjande.

Hon skriver om Liberalernas partiråds beslut att öppna för att ansluta sig till en opposition stödd av Sverigedemokraterna att ”Det finns inget de (SD) kan få ta som inte vore en katastrofal förlust för det demokratiska samhället. Aborträtten? Public service? Folkbiblioteken? Asylrätten?”

Även om hennes känslor är lätta att förstå så har varken aborträtt, public service, folkbibliotek eller asylrätt något med demokrati att göra.

De kan alla lika gärna vara beslutade av en diktatur – jämför abortresorna till Polen på 60-talet, och de kommunistiska regimerna som satsade på statsmedia/public service – Östtyskland ska ha månat om rätt harmlösa underhållningsprogram. Och det skulle förvåna om folkbibliotek mötte något större motstånd. Asylrätten var nog inte heller något problem, snarare motsatsen.

Demokrati står för folkstyre – att medborgarna har rätt att välja och avsätta sina härskare om de i deras ögon missbrukar sin makt. Men en demokrati kan vara både för och emot aborträtt, public service, folkbibliotek, eller som i Filipstad, tvångsintegrering av skolbarnen.

Amanda Svensson verkar koppla ”det demokratiska samhället” till företeelser hon själv värdesätter – aborträtt, public service, folkbibliotek, asylrätt – och Åsa Hååkman Feldh till tvångsintegrering, snarare än till folkviljan.

Det gör att de nog egentligen inte försvarar, utan angriper och undergräver demokratin.

Carl Åhlström