Popcornmaskinerna har den senaste veckan används flitigt hemma i de svenska stugorna. Kraftigt känsloladdade bråk mellan vuxna människor äger rum på den sociala medieplattformen Twitter; och det är fritt fram för allmänheten att beskåda. Det faktum att en ny skamkultur breder ut sig möter blandade reaktioner och så även från mig.
Anledningen till det förvirrande kaoset är en grupp som verkar under den trendande hashtagen #Skampatrullen. Personer med traditionalistiska värderingar patrullerar Twitterskogen med svärd och sköld för att gå till anfall mot alla som beter sig – enligt dem – olämpligt. Man vill framkalla en ny typ av skamkultur som syftar till att skambelägga människor som beter sig vulgärt på nätet. Exempel på detta kan vara kvinnor som viker ut sig själva nakna eller i underkläder för att få bekräftelse – eller män som hejar på kvinnorna som gör detta.
Skampatrullen har en hård framtoning och visar ingen barmhärtighet. Man vill att olämpligt beteende ska tvingas upphöra efter starka känslor av skam. Det värsta menar de inte vara bilderna i sig utan ett bekräftelsejagande vulgärsexuellt beteende. Jag tycker att patrullerandet är en bra idé. Och en mindre bra idé.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
I mina ögon är det osmakligt av vuxna kvinnor att publicera inlägg av grövre sexuell karaktär och egna nakenbilder varvat med bilder på sina småbarn eller sexskämt om sina elever. Det handlar inte om att jag själv är någon Moder Teresa utan om vanliga sociala koder som spolats bort de senaste åren i takt med att både sociala medier och individuell frigörelse blivit en så stor del av våra liv.
Den sexuella liberaliseringen har bidragit till trasiga familjer, en inställning till äktenskapet som något tillfälligt, anknytningsproblem och kvinnor och män som mår dåligt på grund av ensamhet. Det finns ingenting som är tryggt med sexualliberalismen och därför kan vi inte bygga ett starkt samhälle med hjälp av den. Behovet av falska fasader och ett ohälsosamt bekräftelsesökande online är bara symtom – inte samhällets sjukdom i sig. Att svensken mår allt sämre i ett sådant samhälle är inte konstigt.
Jag har betraktat skammandet på avstånd. Det har splittrat vänskapsrelationer bland högerns opinionsbildare och det har fått kvinnor att självcensurera på grund av illa dold skam. Många identiska tweets om hur dumma “nassarna” är som attackera de “starkaste bästaste kvinnorna”, alltså kvinnor som “gör vad de vill”, har publicerats. En stor skara personer delar Skampatrullens åsikter i det tysta i rädsla för att kallas “nasse” när traditionalist egentligen är rätt ord. Det finns också de som håller med i sak men inte i sätt att agera.
Jag tror också att det kan vara kontraproduktivt att gå såhär hårt fram i fortsättningen. Som en tillfällig ögonöppnare har Skampatrullen onekligen varit lyckad med tanke på spridningen den fått, men i fortsättningen riskerar den framstå som ett grabbigt internprojekt som passerat bäst före-datum. Därför tar jag nu rollen som Dr Phil och efterfrågar en kompromiss. Det bästa vi kan göra hädanefter för att sprida sunda värderingar är att diskutera sak och inte specifika personer. Gärna med fakta för att visa att sexualliberalismen är långt ifrån hälsosam. Vi alla bör också tänka ett extra varv kring hur vi själva jagar sexuell bekräftelse från främlingar på nätet och varför vi beter oss på det viset.
Eftersom allt på internet består, även det vi är mindre stolta över, är det inte värt att riskera framtida olycka för ett nutida bekräftelsebehov. Särskilt när det kan skada ens egna barn och relationer. För bara 10 år sedan var det exempelvis tabubelagt med utvik i tidningar. Det var ju uppenbart att man poserade för att tillfredsställa tusentals främlingar genom att vara ett tillfälligt runkobjekt. Idag är man tvärtom en starkare kvinna ju mer man visar upp av sig själv och sina sexuella fantasier för att få gillamarkeringar i gengäld.
Som konservativ kvinna tycker jag att varken en hetsig hederskultur eller ett lösaktigt beteende ska vara det eftersträvansvärda målet. Det bör vara skamligt att bete sig vulgärt men framöver räcker det att diskutera fenomenet och inte enskilda personer. Att hoppa på individer är onödigt men att kämpa för sunda värderingar är nödvändigt. Om inte annat kanske det är i hettan av denna debatt vi finner lösningen på Sveriges elbrist.
