➤ KRÖNIKA  ”He who sows the wind shall reap the whirlwind”, heter det på engelska. I korthet innebär det att den som bäddar för något tids nog får ligga i det. Hela den svenska migrations- och integrationspolitiken kan sammanfattas med det ordstävet. Den som satsar på en kravlös invandring får ett destruktivt utanförskap.

Flera exempel på senare tid finns i de intressanta skyddsskäl som svenska domstolar konstruerat. Den palestinier som brandbombade synagogan i Göteborg i protest mot Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, till exempel – han hade fått lämna landet om han INTE hade begått dådet ifråga. Budskapet till andra asylsökande i hans sits är glasklart – är du rädd för att få avslag, kasta en Molotovcocktail på en byggnad tillhörande en judisk församling, så sköter Sveriges rättsapparat resten. Brinner några judar inne kan du kanske få en belöning av Mahmoud Abbas, bekostad åtminstone delvis av Margot Wallströms biståndspengar till Palestina.

Senast i raden av perversa incitament är en dom från Migrationsdomstolen. En afghan har, jämte familjen, beviljats PUT i Sverige. Anledningen är att han är förföljd i hemlandet. Inte av talibanerna, utan av sin egen släkt. Inte för att han är homosexuell eller ateist, utan för att han slagit ihjäl sin kusin.

Det finns få rättsfall som är uppenbart i grunden felaktiga; det vill säga att domstolen dömt på ett uppenbart felaktigt sätt. Shariadomen från Solna tingsrätt är ett av få exempel jag känner till.

Det är möjligt att domskälen i bägge fallen är juridiskt korrekta. Men så är det inte heller det som är så groteskt, utan snarare konsekvenserna av prejudikaten. Man belönar våldsverkare framför skötsamma människor – och det kommer skicka signaler till såväl våldsverkare som skötsamma människor om vilka befängda prioriteringar Sverige har. De som bäddar för att skötsamma invandrare ska få stanna får skötsamma invandrare; de som bäddar för att tillmötesgå brottslingar får brottslingarna.

Man pratar nu från Sjuklöverns håll om tuffare tag i invandringspolitiken. Så långt allt väl – men det finns två sidor av det myntet. För det första att kraftigt begränsa invandringen överlag. För det andra att satsa på rätt sorts invandring.

Om vi ska ha en invandring som tryggar pensionerna så bör vi satsa på invandrare som Ahmed Alnomany – en medgrundare till ett svenskt företag som skapar banbrytande 3D-kartor av gruvor med hjälp av drönare eftersom GPS inte fungerar under jord. När han sänkte sin lön en kort period för att hjälpa företaget betala brådskande utgifter så utvisades han av Migrationsverket. Den sorgliga slutklämmen till kråksången är att han bara är ett av många exempel.

Man får skörda det man sår. Och det som under lång tid kallats för en vinstmaskin av våra politiker kommer snart visa sig vara draksådd. Särskilt när vi utvisar de riktiga vinstmaskinerna – men behåller terrorister och brottslingar.